Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 3 aug. 1940 - Redogörelse för mätning av nedhängningen med hjälp av en transversal vågrörelses fortplantningshastighet i en kraftlednings linor, av Sverre Sandberg - Effektenheten hästkraft, av John Wennerberg och Stig Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Nu är hastigheten vx i punkten (xy):
vx — I / , där Hx = spänningen i (xy).
R
Hx
q
q
m = —
9
Vi erhålla vid insättning:
vx + )/Rx.g (8)
Den tid A t, som åtgår för vågens fortplantning över
den dubbla båglängden A s (fram och tillbaka) är:
2 A s
At = ■ —
vx
Införas här ekvationerna 7 och 8 erhålles:
2 Ax
i det att nedhängningens ekvation har satts på
formen:
t _ _. V . †2
At —
Ayy
Ax)
Vr*-9
Införes här ekvationerna 5 och 6 erhålles
i
x= + -
t — 2 A t =
/RJ + ®s .
0 — ■ dx
^) v /.v+*
där 2 er lika med uttrycket under integraltecknet i
ekvation 9. Resultatet framgår av nedanstående
tabell:
l 1 £ £2 9 32 ■ £2 Den appiox. teoretiska konstanten g 32
10 1,0164 1,0330 2,2967 0,30656
15 1,00758 1,01522 0,3019 0,30656
20 1,00434 1,00869 0,3039 0,30656
30 1,00104 1,00388 0,3053 0,3065ß
40 1,00110 1,00220 0,3058 0,30656
50 1,00070 1,00140 0,3061 0,30656
60 1,00046 1,00092 0,3063 0,30656
70 1,00034 1,00068 0,3064 0,30656
80 1,000?.6 1,00052 0,3064 0,30656
90 1,00019 1,00038 0,3064 0,30656
100 1,00016 1,00032 0,3065 0,30656
(9)
Konklusion:
1 den tidigare utvecklade formeln för nedhängning
konstanten framför t2 uträknad:
9
f är
32
vilket är den korrigerade formeln för nedhängningens
beroende av tiden under de här antagna
förutsättningarna.
Korrigeringstabell.
För erhållande av en översikt över huru konstanten
framför t2 förändrar sig med varierande spännvidder
och nedhängning har förhållandet mellan dem
införts = j och konstanten framför t2 beräknats enligt
ekvation 9 för de olika förhållandena mellan l och †,
|g = 0,30656.
Under de i denna redogörelse gjorda
förutsättningarna framgår av korrigeringstabellen, att
inom giltighetsområdet för kraftledningar,^ > 2öj
varierar konstanten framför t2 endast från 0,3046 till
0,3065. Då den således differerar från den
approximativa teoretiska konstanten 0,3;0656 först i tredje
decimalen, är det klart, att den approximation, som gjorts
vid införande av horisontalspänning och spännvid,
icke har något märkbart inflytande på beräkningen
av nedhängningen inom det här iakttagna
giltighetsområdet.
Effektenheten hästkraft.
Den av civilingenjör Magnus Oledal i Teknisk
tidskrift h. 24, allm. avd. sid. 237, införda artikeln "Hur
skall det gå med effektenheten — hästkraft?" är på
mer än ett sätt tankeväckande. Dess författare visar
en berömvärd hovsamhet i sina omdömen, och det
måste glädja en norm-man att se hur han lägger
huvudvikten vid att frågan om effektenheten
"klarläg-ges helt och definitivt". Med definitivt menar han
väl ej för evigt, utan officiellt och auktoritativt. Jag
skall försöka dra mitt strå till stacken i väntan på
den mera officiella och auktoritativa behandling som
är en odisputabel nödvändighet.
Först vill jag bemöta ett uttalande av ing. Oledal
vari han nog tyvärr uttrycker mångas övertygelse:
"Watt och kilowatt äro ovedersägligen specifikt
elektriska enheter bildade från produkten av en elektrisk
ström och en elektromotorisk kraft". Jag vågar i
stället påståendet: Enheterna för elektrisk ström och
spänning (elektromotorisk kraft, potentialskillnad)
äro så valda att deras jrrodukt är en mekanisk
effektenhet. Deras absoluta experimentella bestämning
grundar sig nämligen på den mekaniska kraftverkan
som äger rum mellan elektriska laddningar, mellan
elektriska strömmar, etc.
En allmänt vedertagen definition av elektrisk
potentialskillnad mellan två punkter är: Kvoten av det
mekaniska arbete, som uträttas vid en liten laddnings
förflyttning från den ena punkten till den andra, och
laddningens elektricitetsmängd. Vad än strömmen
(elektricitetsmängd per tidsenhet) må mätas i för
enhet, är det tydligt att produkten av ström och
spänning mätes i mekaniska arbetsenheter per tidsenhet.
310
10 aug. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
