Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 24 aug. 1940 - Tekniska samfundet, av G. E. M. - Problemhörnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
rikedomen. Den faran har visat sig betydligt
överdriven. Produktionen har stegrats och massornas
levnadsstandard i stort sett förbättrats. När
överproduktion förekommit har den varit av kort
varaktighet.
Planhushållning ledd av staten har under de senaste
20 åren försökts av några länder och i ett gjorts
permanent. Men på intet håll har anledningen varit den
att förhindra överproduktion. Antingen har det gällt
att minska konsumtionen eller att så rättvist som
möjligt fördela en otillräcklig produktion.
Även i vårt land måste vi, under den nuvarande
krisen, ransonera allt fler och fler varor.
Naturligtvis kan man diskutera den större eller mindre
effektiviteten i de åtgärder, som vidtagas i det nuvarande
läget. Men nödvändigheten av att i detta läge
tvångsvis reglera förbrukningen kan icke diskuteras.
I ett demokratiskt samhälle, där medborgarna
genom valda representanter äga rätt att bestämma
beskattningens storlek och former och där ekonomisk
rörelsefrihet råder, är det icke möjligt att driva
beskattningen över en viss snäv gräns. Siffran 12■—15 i %
som maximigräns brukar angivas.
Vid tvångshushållning för krigsändamål blir skalan
en annan. Den stat som gått i spetsen för
upprustningen och stärkandet av sin krigspotential, torde
under flera år ha överfört mellan en tredjedel och
hälften av hela nationalinkomsten till
krigsförberedelser och krigsföretag.
Vi här i Sverige måste nu för att skydda vårt land
offra minst en fjärdedel av vår nationalinkomst åt
produktionen av krigsmaterial och underhåll av
neutralitetsförsvaret. Ingen av oss bestrider att det är
nödvändigt. Vi göra tvärtom allt vi förmå för att
överföra köpkraft från oss själva till staten. Därför
har planhushållningsåtgärder måst tillgripas hos oss.
En del människor hysa den föreställningen, att
tvångshushållningen måste vara särdeles effektiv,
eftersom man tillgriper den, då det gäller för
samhället att prestera en särskilt stor maktutveckling.
Denna föreställning är fullständigt felaktig.
Planhushållningen leder på en massa punkter till slöseri
med produktionsfaktorerna. Anledningen till att denna
form av hushållning användes är den tidigare angivna.
Slöseriet får man finna sig i för att nå huvudsyftet.
Den fria hushållningen söker sig den bekvämaste
och billigaste vägen. Tvångshushållningen söker leda
en del av varuströmmen uppför sluttningarna, och
detta är både besvärligt och dyrbart.
Jag kan icke föreställa mig annat än att det
överväldigande flertalet av svenska folket är ense om, att
den krigshushållning, som redan har införts eller
kommer att införas, snarast möjligt bör försvinna, då
de förhållanden upphöra, som betingat dess tillkomst.
Avvecklingen av tvångshushållningen 1920—21 var
smärtsam för många. Från hela landets synpunkt
var det dock en lycka, att den icke bibehölls längre
än som skedde.
Om sakerna skötas som hittills under denna kris,
och företagarna med samma försiktighet som nu
handha sina företags finanser, behöver för övrigt
avvecklingskrisen alls icke bli så svår som förra gången.
Efter föredraget utspann sig en livlig diskussion,
med inlägg av dr Hugo Hammah, direktör Ebik Olson,
landshövding Malte Jacobsson, direktör Assar
Gabrielsson, disponent S. Reuterskiöld och
generaldirektör Anders orne, som hade ordet för repliker.
Samtliga inlägg underströko ytterligare
föredragshållarens åsikter om planhushållningen, men
landshövdingen ville dock framhålla att det fanns fall där
planhushållningen även kunde användas med fördel
under fredstid. Nämnde som exempel Kooperativa
förbundets varufördelning och hoppades, att de av
krisen framtvingade ordercentralerna för lastbilar
skulle visa sig fördelaktiga även under normala tider.
Efter sammanträdet intogs gemensam middag på
Huvudrestaurangen, Liseberg.
a. E. M.
Problem hö man
Ränteproblemet i nr 27 av Tekn. tidskrift (Problem
9/40) hade givits följande lydelse:
"En person lånade i en bank ett belopp att
återbetalas efter ett år. Han fick välja mellan att betala
antingen enkel eller kontinuerlig ränta (där räntan i
varje ögonblick lägges till kapitalet). I senare fallet
skulle räntefoten vara % % lägre än i det förra. Om
han bestämde sig för kontinuerlig ränta så frågas om
han handlade klokt eller icke."
Vid kontinuerlig ränta växer ett kapital K efter ett
år till
U + .JLY
\ 100 ni
i serie enli
: oo övergåi
1 ■( P V , 1 ( PV , 1
1 • 2 \ 100/ ^1-2-3 \100/ T........J
lt=æK ’ 100»/
Detta uttryck utvecklas i serie enligt
binominalteore-met, varvid det för n = oo övergår till
1 100
Vid enkel ränta skulle räntefoten vara % % större,
så att kapitalet efter ett år växer till
\ 100 I
A’^1 +
Sättas de två sistnämnda uttrycken lika, erhålles det
värde på p vid vilket det blir egalt vilketdera av de
båda alternativa lånevillkoren, som väljes. Man
finner då
Genom passning och kontroll med kända
närmevärdes-metoder får man p <= 9,9 %. Det inses omedelbart, att
vid högre p-värden kapitalet växer snabbare vid
kontinuerlig ränta. — Eftersom bankränta icke brukar nå
så höga belopp som 9,9 % förstår man, att låntagaren
valde rätt när han bestämde sig för den kontinuerliga
räntan.
Ing. T. Lindholm, Jönköping, har kommit till
motsvarande resultat genom en uträkning, i vilken ett
led utgöres av den iakttagelsen, att kapitalet på ett
år växer till
Ke
v
100
vid kontinuerlig ränta.
Vi övergå härmed till nästa uppgift (Problem
11/40):
Ett amerikanskt jättehotell med idel lika rum är
vid ett tillfälle fullbelagt med gäster, som
sammankallats till en kongress. På kvällen samlas alla
kongressdeltagarna till fest i hotellets bankettsal. Av
någon anledning förlora samtliga gäster successivt
under aftonens lopp varje spår av orienteringsförmåga,
varefter de omsider söka sig till sängs. Hur stor är
sannolikheten för att åtminstone en av dem vaknar i sin
egen säng? Det förutsättes att endast en gäst hamnar
i varje säng.
Tekn. tidskrift mottager alltjämt nya och
intresseväckande problem för publicering. Honorar utbetalas
efter införandet.
340
10 aug. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
