Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 5 okt. 1940 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 40 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 5 OKT.
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén. — Vaktombyte i Mekanik. — Svenska
teknologföreningens höstmöte. — Notiser. —- Tekniska föreningar — Sammanträden.
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RÜTGER ESSÉN.
Stockholm den 28 september 1940.
Från Europa-krig till världskrig.
Sommarkvartalet 1940 har i främsta rummet
karakteriserats av axelmakternas behärskande av den
europeiska kontinenten samt av förberedelserna till
och inledandet av en avgörande kamp mot
England. Militäriskt var händelseförloppet på
kontinenten klart redan i slutet av juni, men det är under
månaderna därefter som de politiska och ekonomiska
konsekvenserna av det nya läget dragits. Europa —
frånsett självfallet England — har med andra ord
anpassat sig till det nya läget. Som en följd härav
ha krigshändelserna på Europas fastland i stort sett
upphört. Men detta betyder naturligtvis ingalunda
att fredliga förhållanden inträtt. Då de båda
axelmakternas huvudmotståndare, det brittiska riket,
alltjämt fortsätter kampen, betyder detta snarast att
kriget från ett europeiskt krig blir ett världskrig i
mera egentlig mening. Tyskland företager visserligen
sedan några veckor luftledes ett huvudangrepp på de
brittiska öarna och speciellt på London, och det är
möjligt att detta kan komma att efterföljas av en
invasion. Men samtidigt rikta axelmakterna en stöt
mot det brittiska rikets centrala förbindelsepunkt i
Egypten och vid Suez. Under alla omständigheter
anpassar sig Kontinentaleuropa gradvis till ett längre
krigstillstånd med havsförbindelserna västerut
avskurna. Från engelskt håll koncentreras krafterna
tillsvidare huvudsakligen på hemlandets försvar. Men
vid sidan härav framträder en tydlig strävan att
binda samman Förenta staterna och England och
därigenom — såsom man på brittiskt håll hoppas — så
småningom återställa jämvikten i krigisk
kraftutveckling mellan de stridande parterna samt slutligen nå
överlägsenhet. På denna grund är hela den engelska
krigföringen inriktad på tidsvinst samt på kampens
omdaning till ett krig mellan världsdelarna, med
England—Amerika på ena sidan och det av axelmakterna
behärskade Kontinentaleuropa på den andra. Lika
givet är att Tyskland och Italien söka hindra en sådan
utveckling genom att tvinga England på knä innan
den fullbordats. Utom de direkta angreppen på
England, vilka sannolikt icke kulminerat, äro medlen
härtill en ekonomisk och politisk samorganisation av
kontinenten, varigenom den skall sättas i stånd att i
värsta fall uthärda en även långvarig havsblockad.
Vid sidan härav föres, som ovan nämnts, en kamp
mot de brittiska positionerna i Främre Orienten.
Krigföringen håller här på att utvidgas till en kamp
även om Afrika i dess helhet. Kyssland förhåller sig
alltjämt avbidande, men längst i öster för Japan en
egen politik, som även den hotar de brittiska
positionerna. U. S. A:s slutliga hållning kan svårligen
bli avgjord före presidentvalet, vilket skall äga rum
den o november. Yad det återstående Amerika
beträffar är det för övrigt mer än ovisst, om de stora
sydamerikanska staterna vilja följa med i en
anglosaxisk världskamp mot Tyskland.
Det ekonomiska livet behärskas överallt — även
i Ryssland oöh U. S. A. — av krigets krav.
Omläggningarna ha redan gått så långt att även ett snabbt
återinträdande fredstillstånd icke skulle kunna
återställa den ekonomiska världsbalansen i dess
förkrigs-gestaltning.
Den stora världsfrågan vid» slutet av innevarande
kvartal är alltså denna: skall England lyckas motstå
de nu pågående angreppen och därefter förvandla det
europeiska kriget till ett världsdelarnas krig på lång
sikt? Eller skall det tvingas till fred på
tysk-italienska villkor?
Frankrike i motsättning mot England.
Det besegrade Frankrikes ställning har under de
senaste tre månaderna icke på något avgörande sätt
klarnat. Situationen behärskas fortfarande i
huvudsak av vapenstilleståndsfördragen, det med Tyskland
av den 22 juni och det med Italien av den 24 juni.
Regeringen Pétain har i stort sett lyckats hävda sin
auktoritet även över de franska områdena utanför
Europa. Endast ett fåtal avlägsnare kolonier,
omgivna av och beroende av engelska kolonier, ha
erkänt general De Gaulles regering i London som sin
överordnade. Spekulationen på att det s. k. franska
imperiet skulle fortsätta kampen mot Tyskland sedan
moderlandet kapitulerat har sålunda i allt väsentligt
misslyckats och De Gaulle själv framstår på grund
härav huvudsakligen som en engelsk agent.
Englands hållning till Pétain-regeringens
Frankrike har blivit mer och mer öppet fientlig. Först
gjordes försök att med våld taga den franska
örlogsflottan i besittning. Redan den 3 juli angrepos sålunda
franska krigsfartyg på Orans redd och förstördes
delvis. Englands hållning är här densamma som under
Napoleonskrigen, då hela den av fienden
kontrollerade kontinenten behandlades som fiendeland. Sär-
14 sept. 1940
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
