Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1940 - Hyrorna och trafikproblemet, av Nils B. Hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 43 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 26 OKT.
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL : Hyrorna och trafikproblemet, av civilingenjör Nils B. Hast. —
Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst. — Gunnar Asplund †. — Rättelse. — Sammanträden.
Hyrorna och trafikproblemet i Stockholm.
Av civilingenjör NILS B. HAST.
En städs första och största plikt mot invånarna är
att skapa drägliga bostadsförhållanden. Då
invånarna själva utgöra samhället, kan detta förefalla
självklart. I många städer är det också på så vis,
och där bo människorna i rymliga, billiga lägenheter.
I andra åter har den stora plikten förgätits eller icke
förståtts av dem, som haft att leda stadens utveckling
genom tiderna. Resultatet har ej heller uteblivit.
Hyrorna ha stigit till belopp, som äro abnormt höga
i förhållande till stadsinvånarens inkomst. Lika
betänkligt är att jämsides med hyresstegringen särskilt
smålägenheterna minskat i yta på ett oroväckande
sätt. Att Stockholm sedan länge hör till den
sistnämnda kategorien är allmänt känt. Stockholm är
en av Europas dyraste hyresorter. Det är föga
smickrande för en stad att ståta med ett sådant
rekord. Än dystrare synes det, då vi länge arbetat eller
åtminstone trott oss arbeta på att bli kvitt dessa
bekymmer, dock utan att lyckas. Snarare ha vi
grundligt och klart misslyckats.
Är det brist på förmåga eller teknisk kunnighet
som gör, att vi ej kunna bygga på förnuftigt sätt?
Vi vilja ej medge, att så är fallet och komma till
ursäkt fram med allmänna fraser, som icke förklara
det föga nöjaktiga tillståndet men väl dimhölja det.
Man hör sålunda ofta:
Vi ha här i vårt land så kallt klimat, att våra hus
måste göras mycket gedignare och mera ombonade
än i flertalet andra länder, och därför bli de dyrare
än annorstädes.
Med de svenska byggnadsarbetarnas höga löner
måste nödvändigtvis husen bli mycket dyrare än i
andra länder.
Den för högt uppdrivna bostadsstandarden eller
den "otroliga lyxen" bär skulden till våra dyra hyror.
Det är så riktigt alltsammans. I vårt nordliga
klimat måste vi bygga väl ombonade hus. Det är
också ett faktum, att vi hava mycket höga
byggnadsarbetarlöner, likaså att lägenheter i vissa
hänseenden påkostas för dyrbar inredning. Men av dessa
omständigheter kan man ej utan vidare draga
slutsatsen, att vi här ha huvudorsaken till, att
Stockholm har dyrare hyror än varje annan stor stad.
En oavbruten och stark hyresstegring för
smålägenheter (1 eller 2 rum och kök) under åren 1925—
1930 gjorde, att man i början av 1930-talet febrilt
diskuterade anledningen till Stockholms höga hyror
och huru en nedgång skulle kunna åstadkommas.
Man häpnar, när man studerar de snart 10-åriga
artiklarna ur dagspressen och de samtida mer eller
mindre officiella betänkandena och utlåtandena.
Ingenting har ändrats. Argumenteringen, t. o. m.
ordvalen, äro så lika dem vi nu hålla på att förblindas
av, att det borde vara fullkomligt överflödigt att
ånyo sätta dem i tryck.
Mest beklämmande är, att vi under dessa 10 år
som ha gått blott trasslat till bostadsfrågan än värre.
Allt vad vi uppreste oss emot ha vi måst finna oss i.
Det talades så vackert om rymligare bostäder och
mindre lyx. Obevekligt har utvecklingen gått åt
motsatt håll. Sedan 1930 ha vi måst acceptera
värmeskåpet, kylskåpet och det byggnadstekniska
missgrepp som heter inbyggt badkar, och sett dem
. vandra in i flertalet lägenheter på 1 eller 2 rum och
kök. Den redan till ytterlighet beskurna
lägenhets-ytan har blivit mindre och mindre i varje nytt års
planering.
Vi äro nu i ännu sämre utgångsställning än för
10 år sedan. Litet till mans måste vi ansättas av
tvivel på att någonsin kunna bemästra problemet
rymliga och billiga bostäder. Vad än värre är, vi
måste inse, att vi icke ens kunna hejda den
olämpliga stadsbyggnadstendens som ligger i den alltmera
omfattande produktionen av minimilägenheter och
inknappandet på golvytorna in absurdum. I varje
fall går det tydligen icke att lösa saken efter de
riktlinjer, som 1930-talets kommissioner och utredningar
anvisade.
Jag upprepar frågan: Varför äro
Stockholmslägenheterna så dyra och varför byggas de så små? Länge
behöver man icke studera byggnadstekniken i ut
landet, exempelvis Tyskland och England, för att
komma underfund med, att våra
byggnadskonstruktioner och material väl tåla en jämförelse med dessa
länders, ja i mycket äro dem överlägsna. Att vi
bygga våra husstommar något gedignare torde
snarast vara god ekonomi med hänsyn till att stommens
beskaffenhet är avgörande för husets livslängd och
amorteringstid. De större lägenhetstyperna äro i
utlandet minst lika "lyx"-betonade som hos oss,
ehuruväl hyran på sina håll blott är hälften så stor. Att
förse även en liten lägenhet om 1 eller 2 rum och
kök med praktiskt taget samma inredning som en
stor i fråga om badrum och kök, golvbeläggning m. m.
är en specifik företeelse i Sverige och förekommer
praktiskt taget icke i utlandet. Att därför prisskill-
14 sept. 1940
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
