Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1940 - Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst - Gunnar Asplund †, av Sven Markelius - Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TekniskTidskrift
Svedlund har som allmänt bekant är under en lång
följd av år nedlagt ett omfattande experiment- och
konstruktionsarbete på träkolsgasgeneratorn och dess
användning för bildrift.
Cassler har likaledes under en lång följd av år
nedlagt stora förtjänster om gengasdriftens utveckling.
Vid de på föranstaltande av tränginspektören vid
trängen anställda försöken har han nedlagt ett
värdefullt arbete och givit uppslag till förbättringar, som
kunnat utnyttjas av konstruktörerna. Vidare har han
som sekreterare i 1937 års gasgeneratorkommitté och
i gengasnämnden nedlagt ett förtjänstfullt arbete bl. a,
med utförande av tekniskt-ekonomiska provningar.
Svedlunds och Casslers ihärdiga arbete för och tro på
den mången gång tillsynes hopplösa gengassaken har
haft sin stora betydelse.
Ingeniörsvetenskapsakademiens Brinellmedalj i guld
till professor Martin Wiberg för hans betydande
insatser inom den metallurgiska vetenskapen och
särskilt på malmreduktionens område.
Bland Wibergs arbeten bör kanske främst nämnas
hans järnsvampsprocess, som grundar sig på en av
honom redan år 1918 uppfunnen reduktionsprincip,
vilken utgör en genial lösning på det svåra problemet
att effektivt utnyttja kolets reduktionsförmåga vid
reduktion av järnmalm. Metoden har numera, efter
tidigare utförda långvariga försök på olika håll,
utarbetats i full teknisk skala vid Söderfors järnverk,
varvid det visat sig, att de av Wiberg förkalkylerade
gynnsamma resultaten på ett tillfredsställande sätt
bekräftatß. Även på andra närliggande områden har
Wiberg framfört originella uppslag, som redan ha eller
kunna förväntas få praktisk tillämpning.
Wiberg har vidare publicerat ett flertal
vetenskapliga arbeten av högt värde på malmreduktionens
område. Särskilt böra framhållas hans arbeten rörande
masugnsprocessen: "Undersökningar beträffande
reduktionsförlopp samt försök med förreducerad sinter
vid Sandvikens masugn nr 3" och "Olika faktorers
inflytande på masugnens kolåtgång".
I sitt sista under detta år publicerade arbete "Om
reduktion av järnmalm med koloxid, väte och metan"
har Wiberg lyckats lösa ett viktigt och hittills
svårförklarligt problem rörande vätets och koloxidens
inflytande vid reduktion av järnmalm genom
tillämpning av den kemiska jämviktsläran i kombination
med en mikroskopisk undersökning av processens
fysikaliska förlopp.
Gunnar Asplund †.
Oväntat och smärtsamt har budet om Gunnar
Asp-lunds död nått oss. De sista dagarna hade väl hans
närmaste vänner haft oroande underrättelser. Men
för blott några veckor sedan stod han ännu mitt ibland
oss, som alltid full av arbetsglädje och liv. Det var
svårt att då tro, att denna rika arbetsdag så snart
skulle komma att brytas mitt i sin fullhet. Ty för oss,
hans kamrater, som sågo honom i hans gärning, stod
han ännu på höjden av sin kraft. Ja, än mer, varje
nytt verk visade att han alltjämt utvecklades, att han
alltjämt förnyade sig med den vitalitet och andliga
spänst som är ungdomens särmärke — eller geniets.
Mellan hans första större uppgift, Realskolan i
Karlshamn, och det sista verk han fick fullborda,
Kre-matoriet på Skogskyrkogården, ligger en
utvecklingskedja, där varje ny länk — Stadsbiblioteket,
Stockholmsutställningen, Bredenbergs varuhus, Göteborgs
rådhus — visar samma vilja och förmåga att angripa
problemen på nytt och från grunden, utan förutfattade
meningar. Hans begåvning tillät honom säkerligen
att snabbt och med lätthet finna en god lösning på
varje uppgift han fick sig förelagd. Men han hörde
ej till dem som snart låta sig nöja. Oförtröttligt och
självkritiskt arbetade han om och förkastade,
arbetade om och förkastade på nytt. Säkerligen är det
just denna sällsynta förening av flödande fantasi och
kritiskt förnuft, som gjort hans flesta verk till
förebilder med något av typens självklarhet över sig. Hans
brist på respekt för det konventionella, det närmast
till hands liggande gjorde ofta hans arbete till en strid.
Men både de billiga kvickheterna och de hårda
angreppen lämnade honom oberörd, han var aldrig rädd
för någondera.
Det finns ett drag, som är gemensamt för alla
Asplunds arbeten, och som med åren framträtt allt
klarare. Det är ett drag av varm mänsklighet, av
omsorg om människorna, av inlevelse i deras behov och
känslostämningar. Just detta gjorde honom till
funktionalist före funktionalismen. Formen var för
Asplund aldrig enbart yttre effekt. Det är alltid känsla
och mening i den vare sig den griper genom
storvulen högtidlighet eller värmer genom enkel hemtrevnad.
Skönast framträder kanske detta drag i hans sista
stora verk, de tre kapellen. Där har hjärtat varit med,
det varma hjärtat, som gjorde den store mannen till
den goda människan. Sven Markelius.
Rättelse
I häftet 41 sid. 395 under rubriken Insänt har ordet —
Jämviktsvillkor — kommit att stå på samma rad som
ekv. (3). Det hör emellertid till ekv. (2) och skall
således stå två rader ovanför.
På grund av tillfällig utrymmesbrist finnas sammanträdena införda på annonssidan XV.
420 26 okt. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
