- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
425

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 2 nov. 1940 - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskri ft

huset luftskyddas med ett 3 m tjockt betongtak.
Kraftverket beräknas färdigt 1943 och en 220 kV linje
skall överföra kraft bl. a. till Paris. (Schweizerische
Bauzeitung II, h. 11, s. 125.)

. För de ryska vattenkraftverken Uglitsch och
Scheksna ha generatorer byggts för en effekt av
68 750 kVA vid 62,5 v/m och med ett svängmoment
av 50 000 tm2. Spänningen är 13,8 kV och
verkningsgraden vid fullast och eos <pc=0,8 är 97,3 %.
Generatorn, som är vertikal, magnetiseras av separat
uppställd motordriven matare som i sin tur magnetiseras
av matare på huvudgeneratorns axel. Statorn väger
225 t och rotorn 475 t. Bärlaget avlastas med en
elektromagnet vid starten för underlättande av
olje-filmsbildningen. Elektromagnetens lyftkraft är 1 000 t
under kortare tid och 800 t kontinuerligt. Armkorset
som har att bära 2 200 t är svetsat och utglödgas på
platsen med en provisoriskt uppställd elektrisk ugn
i turbinhuset. En vertikal generator för 200 000 kVA
vid 83,3 v/m konstrueras nu för kraftverket
Knibi-schew. Rotor diametern är 13 m. Huvudsvårigheten
ligger i bärlaget för 4 500 t. Statorplåten av 0,5 mm
tjocklek har en förlustsiffra av 1,0—1,2 W/kg. (E. T. Z.,
h. 38, s. 876.)

Osram har fört i marknaden en ny "blandljuslampa"
där motståndet eller dämpspolen för kvicksilverlampan
ersatts av en glödlampa, bägge inneslutna i en
glaskolv av ungefär samma storlek som den för en 500
Dim glödlampa och försedd med Edisonsockel. Den
anslutes direkt till 220 Y. Blandningsförhållandet
mellan de bägge ljusslagen är 1 :1. Då bägge
ljusslagen förenats i samma kolv, blir blandningen
fullständig och färgade skuggor undvikas helt.
Ljusutbytet är stort då lampan ger 500 Dim och endast
förbrukar 250 W. Efter tandningen ger lampan till
en början under 1 à 2 minuter vanligt glödlampsljus
under vilken tid kvartsbrännarens spänning tar upp
sig. Glödlampan är under samma tid överbelastad
med ca 20 % för att därefter snarare vara
under-belastad. Blandljuslampan bör användas för
spänningar mellan 220 och 225 Y för att ej livslängden
skall reduceras. Tandningen kan ske två gånger
dagligen utan att livslängden reduceras på grund av
överbelastning. En viss tid bör förflyta mellan
släckning och förnyad tändning, enär trycket i brännaren
är för högt innan lampan svalnat för att tändning
skall kunna åstadkommas. Lampan saknar särskild
’ dämpspole vilket reducerar anskaffningskostnaden.
(Elektroteknikeren, h. 18, s. 405.)

En ny lampa för spårvagnar tillverkas av Osram,
karakteriserad av extra låg spänning. Den är
gas-fylld och försedd med en strömbrygga i sockeln och
kornformigt böjda elektroder mellan vilka glödtråden
fästes. Innerlamporna ha en spänning av endast 25 V
och strålkastarlampan en spänning av 40 V. Alla
lampor i vagnen seriekopplas. Strömbryggan i
sockeln är en säkring, som fungerar när lyst-råden
avbrytes, då den återställer strömkretsen för de
kvarvarande lamporna. Den består av ett metallband som
är överdraget med ett oxidskikt, som är oledande vid
den låga spänning som lampan är avsedd för. Brytes
emellertid strömmen i lampan, så faller fulla
spänningen på detta isolationsskikt, som har en
genomslagsspänning av ca 400 V. Lampan blir därigenom
automatiskt förbikopplad vid trådavbrott i
densamma. Då det kan inträffa att vid ett sådant avbrott

en bestående ljusbåge uppstår som kan skada sockeln
och utgöra en brandfara, så har lampan försetts med
de nämnda hornformade elektroderna för infästningen
av lystråden. Luftgapet är nämligen blott 0,5 mm,
och sammansmältning sker här, varvid bryggan i
sockeln ej behöver träda i funktion. (Verkehrstechnik,"
h. 18, s. 269.)

De italienska statsbanorna äro nu elektrifierade
till en längd av 5 228 km motsvarande en spårlängd
av över 10000 km och ca 30 % av den totala
längden. Av de elektrifierade sträckorna äro 60 %
utrustade för 3 000 Y likström och 35 % för trefas
växelström 162/3 p. Under åren 1936—1937
förbrukade ångloken 1,8 mill. t kol och sparades 1,3 mill.
genom dåvarande elektrifiering. Nu sparas 2,5 mill.
eller 20 % av Italiens totala kolimport. Från egna
kraftverk förbrukade järnvägarna 201 mill. kWh till
ett självkostnadspris av 2,13 pfennig per kWh och
från privata kraftverk inköptes 673 mill. kWh till
ett pris av 1,7 pf/kWh. Kraftledningarna för matning
av järnvägsledningarna ha en sammanlagd längd av
7 900 km. Spänningen är normalt 60 resp. 130 kV.
Man använder uteslutande alumin-stållinor för
kraftöverföringen. (E. T. Z., h. 29, s. 681.)

Sedan våren 1939 har man vid Bremens spårvägar
anställt försök med ersättningsmaterial för
broms-klotsar. Träklotsar visade sig snart odugliga, även
av extra hårt trä, som visserligen väl motstod
nötning men som i stället vid bromsning gav ett
outhärdligt gnisslande ljud. Därtill kom brandfaran vid
bromsning i längre utförsbackar. Man fortsatte
därför med betong varvid man undvek alla järn- eller
metallbultar för fastsättningen av klotsarna. Dessa
göras lätt utbytbara och är så säkert inbäddade i en
hjälphållare att de alltid ligga fast och ej kunna falla
ut även om de skulle gå sönder i stycken. En klots
som fallit sönder kan därför fortfarande göra tjänst.
Numera använder man i Bremen uteslutande
broms-klotsar av betong för såväl motor- som isynnerhet
släpvagnarna och man har tills dato tillverkat 12 000
st. varav 9 000 förbrukats. Lagrade klotsar visa
bättre egenskaper än de färska. Förbrukningen är
omkring 20 % större än med gjutjärnsklotsar.
Framställningskostnaden är ungefär en tredjedel av
kostnaden för en gjutjärnsklots. Efter nio månaders
försöksdrift med betongklotsar har man ej kunnat
konstatera någon ökad förslitning av hjulringarna i
jämförelse med gjutjärnsklotsar. Repor, som uppstått av
lösslitna stenar ur betongklotsen, kunna visserligen
då och då iakttagas men detta kan undvikas
genom lämpligt val av särskilt skarpkantad sten.
Bromsklotsarna böra vara väl inreglerade på högst
5 à 10 mm avstånd från hjulringen, för att man skall
få en god hållbarhet. Annars slås klotsarna lätt
sönder av luftbromsens hårda slag. Bromsverkan är
10 % större med betongklotsar. (Verkehrstechnik,
h. 15, s. 221.)

Bethlehem Steel Company har tillverkat
helsvetsade götskänkar för 190 t. charger. Skänken väger
26,5 t, infodringen ca 23,15 t eller totalt 240 t. De
nitade skänkar som tidigare använts vägde 43,5 t.
Viktsbesparingen kan sålunda beräknas till ca 19,0 t.
Skänkarna ha elliptisk form med en största
toppdiameter av 4,82 m och 3,79 m i bottnen. Skänkens djup
är 3,91 m. (The Welding Journal, h. 9, s. 636.)

Frithiof Holmgren.

30 nov. 1940

425

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:37:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free