Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 16 nov. 1940 - Aktuella bränsleproblem, av Gustaf Edling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Ti dskri ft
tvungit ombyggnad av pannan på det sätt, som det
visade förslaget innebär.
Sammanfattning beträffande träbränsleeldning.
Av denna överblick framgår, att vedbränsle kan
användas på ett eller annat sätt i praktiskt taget alla
de hos oss vanligen förekommande typerna av
eldstäder. Naturligtvis i vissa fall icke utan betydande
olägenheter, vilka man emellertid under nuvarande
förhållanden måste hålla tillgodo med.
Självfallet finns det många andra möjligheter än
de, jag här antytt. Så t. e. har jag helt gått förbi de
möjligheter, som i vissa fall ligga i en användning
av gasgenerering vid träbränsle (och kanske också
vid kol). Den pågående utvecklingen på
gengasområdet kommer sannolikt att ge nyttiga lärdomar och
impulser även för oss, som syssla med
ångpanneeldning.
Jag har icke talat någonting alls om vad det kostar
att elda med träbränsle istället för med kol. Den
frågan måste faktiskt i nuvarande läge anses vara
en fråga av andra ordningen.
Vid övergång till vedeldning vid stora pannenheter
ökas personalbehovet och därmed arbetskostnaderna
rätt mycket.
Detta gäller i synnerhet, om man eldar träbränslet
i form av kastved eller i annan sådan form, som
kräver mycket handarbete. Skall man komma till rimliga
förhållanden ifråga om kostnader för personal, för
transport och eldningsarbete, är det nödvändigt att
vid stora pannor hugga upp veden till hack,
varigenom det blir möjligt att använda mekaniska
anordningar både för transporten och för själva
eldningsarbetet.
Möjligheter att spara bränsle.
Efter denna överblick över olika metoder för
eldning av vedbränsle som ersättning för kol, hade
jag tänkt, att endast helt ytligt beröra frågan om
möjligheterna att i värmeförbrukande industrier spara
bränsle.
Jag kommer icke här att framlägga någon
fullständig inventering av dessa besparingsmöjligheter,
eftersom jag vid ett par tidigare tillfällen i år redan
berättat en del om möjligheterna till värmebesparing
inom några olika områden och om detaljer från
kalorijakten i pannrum och fabriker. Den, som är speciellt
intresserad av denna sida av bränsleproblemet,
hänvisas till de tryckta referaten av dessa tidigare
föredrag (Teknisk tidskrift, 1940, häfte 17, Affärsekonomi,
1940, nr 13 samt Kurs i Industriell värmeteknik).
Jag vill här endast understryka, att man måste
driva kalorijakten systematiskt, om man verkligen
skall bringa ned bränsleförbrukningen till ett
minimum för en given arbetsprocess. Man måste förvissa
sig om, att intet värmeslöseri äger rum på någon
punkt.
Bränslebesparing i pannrummet.
Man börjar lämpligen en sådan självrannsakan i
pannrummet och fastställer, hur pass effektivt
bränslets värmeenheter där överföras till ånga. I regel
finns det mycket att hämta både genom att förbättra
skötseln och förbränningsförhållandena och genom att
tillvarataga värme ur rökgaser, som gå ut i
skorstenen med onödigt hög temperatur.
Såsom ett enda exempel skall jag peka på förlusten
i oförbränt kol med aska och slagg. Den förlusten
borde i normala fall kanske röra sig om ett par
procent vid koleldning. I allmänhet bryr man sig icke
om att kontrollera, hur stor den är, men den kan vara
stor. Jag känner anläggningar, där man tar prov på
slaggens kolhalt varje vecka. För att få fram verkligt
skrämmande siffror på denna förlust räknar man helt
enkelt ut den totala kolmängden i ton per vecka, som
går bort med slaggen. Det är en utmärkt metod.
Har man alls ingen kontroll över slaggförlusten, är
det möjligt, att man gör samma erfarenhet som vid
en anläggning, vi hade att göra med för några år
sedan. Där hade man sedan många år handeldning
med kol. Så blev det ont om lämpligt kol, och då
satte man in en stoker i stället för handeldningsrosten.
I det sammanhanget råkade man få sin
uppmärksamhet riktad på slagghögen, och man fann, att den såg
ut att innehålla en del kol. Man provade den varan
som bränsle, och resultatet blev, att man körde in
hela slagghögen igen och eldade den i stokern, och
det gick mycket bra. Man klarade sig med enbart
det bränslet under ett par års tid. Man kan
visserligen å ena sidan säga, att det är angenämt att helt
oväntat finna en kolgruva på sin egen tomt, men å
andra sidan bör det väl också ha varit en smula
genant. Mot en sådan eventualitet bör man gardera
sig på förhand, och det sker genom kontroll. Vid
lämplig kontroll gör man i allmänhet värdefulla
upptäckter.
Vi hade ett liknande fall för några dagar sedan.
Det var en generatoranläggning, som slaggades på
sådant sätt, att det, som togs ut, till övervägande
del var rena koksen. När vi ville reformera
slagg-ningsmetoden, möttes detta icke med någon större
entusiasm. Förklaringen härtill kom, när vi så
småningom uppdagade, att vederbörande använde koksen
och slaggen som bränsle i sina värmeledningspannor.
Det var ju på sätt och vis bra, att den kom till
nytta någonstans, även om det inte precis var på
avsett sätt.
Bränslebesparing i fabriker.
När man är färdig med pannrummet, följer man
lämpligen kalorierna på vägen ut i fabriken och ser
till, att inga av dem komma på villovägar. Onödiga
förluster hota överallt. Det är t. e. vanligt, att
dåligt isolerade rörledningar slösa bort en hel del värme.
Man kan helt överslagsvis räkna med att spara 0,3
kg kol i timmen, om man isolerar en kvadratmeter
yta, som håller en temperatur av ungefär 180°C.
Detta innebär, att hela isoleringskostnaden
inbesparas på en drifttid av ca 1 000 timmar, om kolet kostar
50 kr. per ton.
Att isolera väl är sålunda en mycket god affär, i
synnerhet vid nuvarande bränslekostnader. Dåligt
ombonade lokaler är en annan vanlig anledning till
värmeslöseri, även om detta vid större anläggningar
icke väger så tungt i jämförelse med andra förluster,
I vårt klimat lönar det sig med väl värmeisolerade
väggar. Har man inte det, kan den saken lätt bättras
på med moderna byggnadsmaterial.
Fönster bidraga ofta i betydande grad till att öka
värmeförlusterna. Använder man dubbla fönster i
stället för enkla, spar man omkring 70 kg kol (eller
koks) om året för varje m2 fönsteryta.
14 sept. 1940
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
