Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1940 Specialnummer: Vägunderhåll - Grusvägteknik och grusinventeringar, av G. Beskow - Vägdistriktens grustransportproblem, av Åke Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Fig. 4. Förrådsupplag av ler-krossgrusmassa; i bakgrunden blandar-
anläggning
Grusinventeringarnas resultat avlämnades i form
av generalstabskartan över området, med varje
undersökt förekomst markerad med olika färg för resp.
grus, pinnmo, lera och sten, samt försedd med
nummer, som motsvarar en blankett i ett blankettverk,
upptagande samtliga data berörande förekomster;
eventuellt med tillägg av fotografier resp.
kartskisser eller profiler.
I samband med grusinventeringarna har
aktualiserats en fråga, som inte har med teknik att göra,
men som ändå berör oss på det djupaste, nämligen
grustagningen och naturvärdena.
Våra rullstensåsar representerar en ofantligt
värdefull råvarutillgång; men också i många fall ett
betydande naturvärde, särskilt i vissa öppna slättbygder,
där åsarna äro de enda höjderna — ge liv och
karaktär åt hela landskapet. I synnerhet i sådana trakter
är det nödvändigt att gå försiktigt fram, söka göra
minsta möjliga skada.
Exemplen på motsatsen äro tyvärr alltför talrika
och fruktansvärda: stora, trasiga grustäkter helt
inpå villastadsbebyggelse, eller på en känslig, karak
tärsgivande och vida synlig punkt i ett vackert
landskap t. e. ett näs mellan två sjöar, en brant åsudde.
Och framförallt det generalfel som består däri, att en
massa större eller mindre grustag ligger
spridda längs en åssträcka, så att
landskapet blir mångfaldigt mer förstört än
om motsvarande grusmängd uttagits i
en och samma större grop.
Härtill kommer ytterligare den skada
som består i åverkan på
fornminnes-märken (gravplatser) och förstörelse av
sällsynta eller djupt vetenskapligt
värdefulla vegetationsformer (ex.
hednaturen på Uppsalaåsen).
Omständigheterna äro ju
uppenbarligen, att grustagningen, som i långliga
tider haft ringa omfattning jämfört med
tillgångarna, under de senaste
årtiondena i samband med
byggnadsverksamhet och vägunderhåll nått en våldsam
stegring, vars konsekvenser
lagstiftningen hittills inte beaktat. I första
hand bör en vädjan göras till
frivilligt hänsynstagande; ofta är det
bara helt enkelt att vederbörande inte
tänkt på den synpunkten.
Därjämte erfordras otvivelaktigt en lagstiftning
som reglerar denna den ohejdade och oplanmässiga
exploateringen av de naturliga grustillgångarna.
Förr eller senare kommer den att framtvingas av den
snabba utvecklingen, men då kan det hända att redan
stora och oersättliga värden gått förlorade.
En sammansättning av den beräknade årliga
grus-åtgången (före kriget) till de olika huvudposterna:
grusvägar, järnvägar och byggnadsindustri, ger en
totalsiffra av ca 7 millioner m3 per år.
Vad betyder detta ifråga om förbrukningen av det
kapital vi ha i våra grusåsar?
Sätter man tvärytan av en medelstor grusås till ca
200 m2, motsvarar den årliga gruskonsumtionen 35
km sammanhängande åslängd.
Även om landets sammanlagda åslängd eller
grus-mängd är ofantligt svår att ens tillnärmelsevis
beräkna, är det uppenbart, att inför denna årssiffra den
ingalunda är att betrakta som oändligt stor.
Grusexploateringen kan inte fortsätta "fritt" som hittills
— lika litet som skogshygge och jakt. Eller ännu
mindre; eftersom det beträffande gruset är fråga om
konsumtion av ett frän början givet kapital, som
inte ersättes genom tillväxt.
Vägdistriktens grustransportproblem.
Av vägstyrelseordföranden kaptenen vvk ÅKE BLOMBERG, Hällefors.
Nuvarande vägorganisation trädde i kraft år 1937.
Vägunderhållet sköttes före denna tidpunkt inom
många vägdistrikt genom entreprenör. Vid
övergången till den nya organisationen skedde merendels
även en övergång till vägunderhåll i egen regi.
Därmed ställdes dessa vägdistrikt inför problemet
maskinanskaffning. Man hade i detta sammanhang
väntat att, då i den nya organisationen staten genom en
särskild avdelning övertagit kontrollen av samtliga
maskininköp, en inventering av vägdistriktens
maskininventarier skulle komma till stånd före distrik-
tens sammanslagning, att denna inventering skulle
följas av en maskinfördelning efter behov och
därefter, om så erfordrades, brister täckas genom
nyinköp. Så skedde emellertid icke utan varje distrikt
lämnades att självt ordna med nyanskaffning av
maskiner och erhöll som regel tillstånd till föreslagna
inköp.
För Örebro läns nordvästra vägdistrikt, bildat
genom sammanslagning av fyra äldre distrikt, varav
tre med underhåll utlämnat på entreprenad, gällde
således ovan angivna förutsättningar. Nedan redo-
468
30 nov. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
