Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
erhålles en bensin med ett oktanvärde av 80—
90.
c) Lågtemperaturförkoksning av skiffer. Om
skifferns möjlighet skall jag fatta mig kort. Låt oss
invänta resultaten från den anläggning med betydligt
utvidgad kapacitet, till vilken urtima riksdagen
anslagit medel! Inte så att förstå att några som helst
tvivel skulle råda om svelningens oljetekniska
resultat. Nej, det stora frågetecknet är om skiffer- resp.
kalkstensbrytningen icke lägger tekniska och
ekonomiska hinder i vägen för en brytning av sådana
mängder skiffer och kalksten, som det här är fråga
om, och för skifferaskans undanskaffande resp.
kalkstenens mer eller mindre fullständiga nyttiggörande.
Man bör betänka, att som resultat av svelningen i
Kinnekulle hittills utvunnits knappa 40 kg olja pr
ton skiffer, att med 1 ton skiffer följer 2 ton kalk;
sten och att vid förbränning av i ton skiffer
erhålles ca ^8,50 kg skifferaska. Därmed är ej sagt att
man -«katl "kategoriskt avböja varje skifferförslag.
Tvärtom skall studierna fortsättas — sent omsider ■—
efter den mekaniska linjen.
d) Lågtemperaturförkoksning av torv. Då ligger
det lämpligare till att utgå ifrån torven som
råvarukälla. Den tid är förgången när man, som det
förtäljes om prof. Gunnar Andersson, kan avfärda en
begynnande diskussion om torv med det kategoriska
uttalandet, att även om all Sveriges torv var samlad
i ett jämntjockt lager å ytan, så skulle det dock icke
löna sig att bocka ryggen för att taga upp den. Jag
erinrar mig också från prof. Peter Klasons
föreläsningar å Teknis, hurusom denne omdömesgille lärare
präntade i oss studerande, att icke förlita oss på
torv som bränsle, 1) då denna var en typisk av
väderleksförhållanden beroende säsongvara som
fordrade stor arbetskraft å tider, där konkurrens med
böndernas anspråk på arbetskraft var att förvänta, samt
2) att torvmossarna lågo på platser, som vanligtvis
lågo långt från industricentra. Dessa uttalanden
kunde kanske ha fog för sig under de förhållanden,
då de fälldes. Men utvecklingen har ridit förbi dem.
Man har mekaniserat torvtäkten, det må nu vara
enligt Peco-metoden eller Hydropeat-metoden, i så hög
grad att 1) behovet av manuell arbetskraft är ett
minimum, att 2) kapaciteten är så stor att man kan
anpassa sig efter väderleksförhållandena (enl.
Peco-metoden) eller helt se bort ifrån dem
(Hydropeatme-toden), att 3) metoderna för att bringa naturtorven
till användbar produkt för direkt förbränning eller
för vidare förädling äro så effektiva och förbilligade,
att 4) den kan utstå priskonkurrens med t. o. m.
stenkolsbränsle, och 5) att kommunikationerna
numera äro sådana att de varken av tekniska eller
ekonomiska skäl tala emot transporter från torvfabrik
till förbrukningsort.
Torv kan med fördel svelas. Både de flytande
produkterna och torvkoksen kunna användas för vidare
förädling; tjärorna till bensinkolväten, dieselolja och
brännolja m. m. och koksen (ev. efter föregående
brikettering) till industribränsle eller — hellre •— som
hushållsbränsle.
Vid torvens lågtemperaturförkoksning erhålles en
tjära uppgående till 12—25 % av torrsubstansen,
innehållande dels neutrala oljor, dels fenoler och
paraffin samt en brännbar gas. Torven förhåller sig
delvis som ved, delvis som brunkol under förkoks-
■1
Fig. 16. Steinmetz-ugnen.
ningen och med fördel kunna de moderna
spol-metoderna användas, som utexperimenterats för
brunkolens förkoksande och för de flytande produkternas
snabba bortförande ur reaktionszonen för att
förhindra dessas termiska uppspaltande.
Bland dessa metoder, som av flera anledningar
blivit aktuella i svensk torvdiskussion, finnes också den
av dr Steinmetz utarbetade NK-metoden, enligt
vilken torven ev. med inblandning av viss katalysator
förkoksas i ugn enligt fig. 16 under införande av N,
ander särskilt hänsynstagande till kvävets största
möjliga kontakt med det i ugnen nedåtrutschande
bränslet. Kvävets uppgift synes vara dubbel, varav
den ena såsom bärare av torvens flyktiga
beståndsdelar är invändningsfri under det att den andra, att
ingripa i den kemiska reaktionsmekanismen, ännu så
länge ej är fullt uppklarad eller — framförallt i
Sverige — erkänd. I varje fall erhålles enligt denna
metod ett betydligt högre utbyte av flytande produkter
än enligt tidigare metoder, varjämte dessas kemiska
karaktär väsentligen förändrats. Sålunda är tjärans
fenolhalt så liten eller alls ingen att man måste tala
om en ny förbättrad teknisk effekt. Det är att
beklaga att denna metod i tongivande kretsar befunnits
vara så mindervärdig att man inte ens velat ägna den
tillbörligt studium. Jag har haft i uppdrag att
närmare studera denna metod och jag har kommit till
det resultatet att, bortsett ifrån hur det sker,
erhålles vid förkoksning av torv enligt NK-metoden
sådana mängder flytande produkter av ett sådant
värde att ingen annan nu känd metod lämnar bättre
resultat. Och — vad som är särskilt värdefullt — icke
ens en förgasning av torvprodukten och beredning av
syntesgas härav för framställning av syntetiskt
bränsle kan ur mängd- eller kvalitetssynpunkt
överglänsa förkoksningsresultaten. Därtill kommer att
en syntesgasanläggning, sådan som tänkts vid
realiserandet av de planer, som Kungl. maj:t avser i sin
proposition nr 71 till urtima riksdagen, överstiger
vår ekonomiska förmåga.
I den händelse det är avsikten att realisera
planerna att använda den torkade torrsubstansen som
råmaterial för kemisk förädling, så bör man beakta sät-
19 okt. 1940
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
