- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Automobil- och motorteknik /
100

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

gas, ty då förlorar motorn samtidigt dieselmotorns
höga verkningsgrad.

Nu är det vidare så, att en rationellt ordnad
kol-ningsugn producerar ungefär 50 kg flytande bränsle
(tjärolja) med ca 8 000 kcal/kg, per 100 kg träkol
med ca 7 000 kcal/kg. Om nu all tjäroljan kunde
användas skulle man på tjäran i dieselvagn få lika
många tonkm som på träkolet i gengasvagn. I
verkligheten kan endast en del av tjäroljan utnyttjas, men
exemplet visar, att kombinationen gengasdrift med
kol och dieseldrift med tjärolja tål att tänka på som
en möjlighet, vilken i vissa fall kan ha fördelar vid
sidan av trägasdriften.

Vad motorspriten beträffar är det i nuvarande läge
viktigt att för det första lösa spritfabrikationen från
tillverkning av sulfitmassa och för det andra att söka
bringa ner värmebehovet vid destillationen, som för
närvarande uppgår till mellan 12 000 och 14 000 kcal
per liter motorsprit. Det arbetas för närvarande
intensivt på metoder att försockra ved oberoende av
sulfitprocessen och samtidigt få fram
förjäsningslös-ningar, som ha 4 à 5 gånger så stor sockerhalt som
sulfitluten och därför kräva i motsvarande mån mindre
bränsleåtgång vid destillationen. Kunde dessa
metoder snabbt bringas till praktisk tillämpbarhet, skulle
motorspritfrågan komma i ett lyckligare läge. För
närvarande är motorspriten ett mycket dyrt
motorbränsle, men det är så värdefullt, i synnerhet för
förbättring av dålig bensin, att åtminstone begränsade
mängder måste skaffas fram trots de stora
kostnaderna.

Beträffande den av ingenjör Håkanson omnämnda
Steinmetz-metoden för destillation av torv och skiffer
vill jag säga, att IVA:s motorbränslekommitté har
försökt att av uppfinnaren få detaljer om metoden
men icke lyckats. Jag skulle därför gärna vilja
begagna tillfället att fråga ingenjör Håkanson om en
del saker, t. e. vad kaloribehovet för själva
destillationsprocessen är jämfört med råvarans, resp.
produkternas kaloriinnehåll, om de flytande produkterna
kylas ut ur de cirkulerande gaserna och hur
kväv-gasen framställes och upphettas.

Civilingenjör H. Håkanson: Till svar å ing.
Jakobssons fråga ang. värmevärdet å träkolsgas resp.
vedgas vill jag meddela att jag hämtat mina uppgifter
från en bok "Holtzgasgeneratoren" av Jæger. Som
ytterligare bevis kan anföras att en ur
generatorgas-sakkunnigas betänkande hämtad normalanalys å
träkolsgas (medeltal av ett flertal analyser) giver vid
beräkning ett ca 10 % högre värmevärde än vad som
kan beräknas ur en analys å vedgas, som tagits från
ett firmaprospekt, som propagerar för användning av
vedgas.

Beträffande frågan om Steinmetz-förfarandet vill jag
nämna, att jag varit nere och studerat saken. Det
fanns emellertid ingen möjlighet att göra några direkta
mätningar, men så mycket stod klart beträffande
gasens tillvaratagande efter själva schwelningen, att mer
än hälften av den gaskvantitet, som alstrades där,
skulle kunna användas för andra ändamål. I för-

söksstationen, som kördes i 1/8 fabriksskala, var det
ordnat så, att gasbensinen upptogs i aktivt kol och
avdrevs sedan på vanligt sätt. Vad som är särskilt
anmärkningsvärt, är, att fenolhalten i tjäran är så låg.
Det är inga lärda i Tyskland, som stritt om denna
fråga, och det finnes många, som inte velat tro på
saken, men analyserna ha visat, att så är förhållandet.

Jag har ingen möjlighet att lämna mera ingående
uppgifter härom. Vi väntar att få se en anläggning i
gång i Tyskland för att kunna studera frågan på ett
annat sätt än i laboratoriet. Om det finns intresse
här i landet, vore det lämpligt att taga hem en sådan
apparatanordning för motsvarande kontrollförsök här.

Ingenjör Ragnar Ahlström: Jag hade för någon tid
sedan anledning försöka få upplysningar om
Stein-metzmetoden och visade det sig att man i Tyskland
ställde sig skeptisk gent emot de av dr Steinmetz
utvecklade teorierna.

Ingenjör Håkanson nämnde i sitt föredrag, att man
genom behandling av ved skulle kunna få ut 24 liter
bensin av 100 kg ved. Detta vore ju en underbar
verkningsgrad. Jag vet inte precis vad vedens
värmevärde kan vara men om man räknar 3 000 kcal per
kg skulle av 300 000 kcal i veden 240 000 återfinnas
i det flytande bränslet. Det blir 80 :% verkningsgrad.
I de 20 % som gå bort äro också de värmemängder
inräknade, som erfordras för processens termiska
genomförande.

Civilingenjör H. Håkanson: Jag känner mycket väl
till de förhållanden, som omnämnts. I många kretsar
både i Tyskland och utanför landet intresserar man
sig icke för de uppgifter, som Steinmetz lämnat. Jag
har som sagt följt metoden i laboratorium, och av
de resultat, som framkommit vad beträffar
produkternas sammansättning, måste man säga, att vad man
får fram med den metoden är bättre än med andra.

Enligt Scholler-metoden representerar 100 kg torr
ved ett värmevärde av 4 59 000 kcal. Man erhåller 24
lit. abs. alkohol eller 19,2 kg med 6 350 kcal/kg eller
totalt ca 123 000 kcal, dvs. 27 l%. Det tillkommer ca
30 kg lignin. Då detta kan användas som bränsle
för ångalstring behöves inget som helst tillskott av
främmande värme. Jag har kalkyler utarbetade för
ett svenskt företag, som jag kan stå till tjänst med om
någon skulle vara intresserad därav.

Ingenjör Ragnar Ahlström: Jag erkänner att jag
misstog mig beträffande värmevärdet på spriten och
veden. I alla fall blir det en osannolikt god
verkningsgrad.

För några år sedan var jag i tillfälle att byta ut
en träkolsgasanläggning mot en trägasanläggning,
nämligen vid en större bleckkärlsfabrik. Det visade
sig, att trägasen har ungefär samma värmevärde som
träkolsgasen, men det var i början besvärligt med
tjäran som avsatte sig i alla ledningar. Sedan
reningsapparaterna förbättrats och lövträavfall i stället för
gran- och furubitar användes, har anläggningen visat
sig gå bra.

100

21 dec. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:38:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940am/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free