Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. Den svenska gruvfogden bredvid ett vitgrätt och
delvis lätt rödaktigt 10-tons block med små mörka streck och
fläckar. (Till prins Valdemars sarkofag i Danmark.)
uppborrades med diamantborrhål av 65 mm diameter.
Verkliga profiler uppborrades genom de nästan
vertikalt stående sedimenten, och kärnorna undersöktes
med avseende på samtliga tekniska egenskaper samt
spriokfrekvens och kemiskt på föroreningar. Det
visade sig då bl. a., att de ovan omnämnda
frostsprängningarna avtogo mot djupet och försvunno vid
cirka 6 meter (inom parentes kan nämnas att platsens
genomsnittstemperatur är minus 4 grader och högsta
temp. är cirka pius 17°, den lägsta cirka minus 35°,
varjämte nederbörden endast än cirka 300 mm per år).
Dessa profiler uppborrades med cirka 20 meters
avstånd från varandra i strykningsriktningen och
kärnorna gåvo ett utmärkt material för bedömande
av sprickmängd, rymningsmängd, kvalitet och färg
hos marmorn samt brytvärda fyndighetens storlek.
På grund av dessa resultat beräknades brytningspris
och investeringskapital. Det bör bemärkas, att
beräkningarna och undersökningarna, som sålunda
uppgjordes, hava visat sig stämma utmärkt vid den
senare brytningen. En dylik undersökning av
marmor-fyndigheter torde vara den första som gjorts, men är
att rekommendera.
Trots de dyra frakterna till Danmark med små
skepp lönar sig brytningen däruppe under vissa
produktionsförutsättningar. Detta beror i stort sett på
att brytningssättet har kunnat göras synnerligen
rationellt i förhållande till många övriga fyndigheter på
vår jord. Bl. a. uppborras åt gången 60 meter långa,
2,15 meter höga och 1,15 meter tjocka bankar och
stjälpas. Kanalborrningen på bottnen och på
bankarnas sidor utföres med Atlas RH 55, vilken dock
automatiskt frammatas mot berget, genom att en liten
wire, som är fäst vid maskinen, löper över en trissa,
som sitter på en stång vid berget där borren tager
på, går därefter upp till bankens övre kant och där
över en annan trissa. I den här lösa ändan av wiren
hänger en marmorkloss på cirka 22 kg, vilken sålunda
pressar borrmaskinen mot bergväggen med lagom
kraft för att .en grönländare skall kunna med lätthet
i övrigt manövrera maskinen med hand eller fot.
Borreffekten per grönländare blir genom denna
anordning cirka 85 % av svensk marmorborrares effekt.
Lönen däruppe är ungefär 3 danska kronor för 9l/2
timmars arbete.
Fig’. 3. Den 180 m länga kajen av marmoravfall. Närmast
på bilden ses bromsbanan uppifrån gruvan.
Våren 1936 seglade en träskuta, Gertrud Rask (350
tons) upp till Grönland med bl. a. undertecknad med
maka, f. d. sofiasyster, — hon tog hand om hela
befolkningens sjukvård och hygien vid Marmorilik det
första året — en svensk marmorarbetare, en dansk
maskinist samt två svenska diamantborrare. Platsen,
där jag det föregående året funnit marmorn,
Marmorilik (ilik betyder där det finnes) ligger endast 3 km
från inlandsisen och alldeles i närheten av den stora
glaciär, där prof. Wegener hade en liten station, och
varest han företog sina uppstigningar. Ett
hundratal grönländare hämtades med motorbåt och skonert
från olika små boplatser utefter kusten.
Det grönländska folket, som ursprungligen bestod
av rena eskimåer, har nu mestadels en del danskt
blod i ådrorna. Det är endast en liten plats, Tule,
längst i norr på västkusten, som har ren eskimåisk
befolkning och antalet av dessa överstiger icke 300.
Språket på hela Grönland är eskimåiska.
Genom avsevärd energi beträffande disciplin och
hygienkontroll blevo dessa fria jakt- och
fiskarmänniskor snart nog goda gruvarbetare, och de visade en
otrolig härdighet och anspråkslöshet. Första året var
tillförseln av färsk proviant tyvärr ej så god, platsen
är en dålig jaktplats, och bostadsförhållandena
ävenledes. Första sommaren bodde alla i tält, och flera
långt in i oktober med snö och frost. Under vintern
1936—37 funnos endast några få otillräckligt isolerade
träskjul, där det låg ända till 15 personer i ett rum
av endast 4X5 meters storlek. Allt detta till trots
arbetades i skift om 9 timmar hela den mörka vintern,
i skarp köld och en ständig blåst. Med detta arbete
och några månader med praktiskt taget endast
skeppsskorpor, margarin, te och socker som mat gick allt
utan knot.
Men nu år 1939 ligger på den lilla udden vid
Marmorilik en liten industriby bestående av röda hus med
vita knutar. Runt om resa sig de till 1 500 m höga
fjällen och flera mäktiga glaciärer flyta ned i fjorden
inom ett avstånd på endast 6 km från Marmorilik.
Det är världens nordligaste öppna gruva. En karg
plats, där solen är borta 4 månader av året, och där
sommaren med sin medeltemperatur av endast 13°C
varar juli månad.
På platsen har under de sista åren byggts en 180
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
