Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som hittills överhuvudtaget ej tillgodogjorts. För
att utnyttja dessa tilldelade man i slutet av år 1934
ett med in- och utländskt kapital grundat bolag rätten
för 50 år framåt att utvinna alla i landet befintliga
kopparförekomster. Bolaget, vilket förfogar över ett
kapital på 200 mill. lei, har börjat sin verksamhet i
Nagybanya i Siebenburgen. F. n. är den rumänska
kopparutvinningen alltför ringa för att täcka det
inhemska behovet, och export till andra länder är
otänkbar. Hittills har ingenting offentliggjorts
beträffande malmtillgångarna i de konstaterade
fyndigheterna.
Rumäniens bly- och zinkmalmer äro av ringa
betydelse. Rumäniens produktion av ädlare malmer
har under år 1937 lämnat som resultat 5 355 kg guld
och 208 kg silver. Guldet uppträder huvudsakligen
i Siebenburgen och då tillsammans med andra
metaller, särskilt med silver. Malmens genomsnittliga
guldlialt uppskattas till 12 g pr ton. Guld finns i
Rumänien även i talrika därstädes konstaterade
pyritfyndigheter, av vilka de mest bekanta äro de i
Dobrudscha, i Alttal och vid Baia Mare. De tvenne
förstnämnda, vilkas tillgångar uppskattas till 430000
ton, hålla förutom guld upp till 5 % koppar, 40 till
55 % svavel och ca 40 % järn. År 1938 lär enligt
tidningsmeddelanden en fyndort upptäckts nordost
om Buzau, vars malm ej endast håller 10 g guld utan
även 3,4 % koppar, 7,8 % zink, 2,4 % bly och även
silver. Slutligen finnas omedelbart intill Donau vid
Orsova krommalmsförekomster, vilka under kriget,
då området ännu hörde till Ungern, tillgodogjordes
för krigsindustriens räkning. Då trakten emellertid
är tätt skogbevuxen och mycket bergig, så äro
transportförhållandena till Donau ogynnsamma. Malmens
kromoxidhalt lär uppgå till 35 à 55 %. Fyndigheten
bröts år 1917 av en Budapestfirma, vilken bekostade
utrustning, kommunikationsmöjligheter osv., vilken
firma innehade rörelsen tills området i slutet av 1918
avträddes till Rumänien. Under det förra året
uppfordrades ca 40 000 ton malm, vilken till största delen
förbrukades av Tyskland. Trots alla försök, sista
gången 1922, att fortsätta brytningen, inställdes
driften och utrustningen såldes resp. nedskrotades.
F. n. äro 2 tyska storfirmor sysselsatta med
brytningen.
Bland malmfyndigheter av mindre betydelse kunna
slutligen nämnas förekomster av molybdenglans,
anti-monglans och cinnober. Molybdenglans brytes i
Bi-liarbergen till en mängd av ca 45 ton årligen.
Anti-mongruvor finnas vid Rusita i Banatet. De äro f. n.
dock icke i drift. Beträffande kvicksilvermalm
(cinnober) uppfordras ca 300 ton årligen i Rumänien.
I detta sammanhang kan nämnas, att Rumänien
även äger stora bauxitfyndiglieter. Endast
tillgångarna i Transsylvanien uppskattas till ca 10 mill. ton.
Under världskriget uppfordrades därav ca 150 000
ton årligen, men idag har årsproduktionen sjunkit till
ca 5 000 ton, emedan det inhemska behovet av
aluminium i Rumänien är ringa. Det utgör nämligen
ca 500 ton, till vars täckning 2 000 ton bauxit är
tillräckligt. Då vid detta tillstånd endast ringa utsikt
finnes att på lämpligt sätt kunna förränta det för
upprättandet av en aluminiumfabrik erforderliga
kapitalet, så ha alla planer därpå hittills strandat.
Rumänien hoppades emellertid finna goda
avsättningsmöjligheter för sin bauxit i Polen, vilket land ville
skapa en egen aluminiumindustri. Genom blandning
av olika malmsorter kan man nämligen erhålla en
smältmalm hållande 53,3 till 60,8 % lerjord, 1,4 till
1,7 % kiselsyra, 1,12 till 3,0 % titansyra och 20 till
25 % järnoxid.
I motsats till landets ringa kol- och malmförråd
stå de stora oljetillgångarna. Rumänien är nämligen
med en till 113 mill. ton uppskattad oljetillgång näst
efter Ryssland Europas största oljeproducent. Då
Rysslands oljeexport blir mindre år från år, emedan
ökningen av dess uppfordring ej håller jämna steg
med dess förbrukning, så har den rumänska oljan av
försvarspolitiska skäl erhållit stor betydelse för
många av de europeiska stater, som äro hänvisade till
utländsk olja.’ Utom Balkanländerna äro Tyskland,
Frankrike, Italien och England särskilt intresserade
av densamma. Även om den rumänska
oljeproduktionen arbetar ined gynnsamma finansiella resultat
så har dock produktionen starkt avtagit sedan
sommaren 1938 i det den sjönk från 8,7 mill. ton år 1936
till 6,6 mill. ton år 1938. Detta beror å ena sidan
på ett sinande av de utbyggda källorna och å andra
sidan på en otillräcklig utbyggnad och igångsättning
av nya fyndigheter. Därtill förfogar landet även över
stora reserver. Framför allt finnas stora,
oundersökta men förhoppningsingivande områden i
Wala-kiet och Bukowina. Att hittills icke göres bruk av
dessa möjligheter beror på oljeproducenternas
utomordentligt höga finansiella belastning genom hård
beskattning av staten, som huvudsakligen stimulerar
utländska oljebolag till nya borrningar. Genom den
nya gruvlagen kunna utlänningar tilldelas nya fält.
Dessa utländska intressen ha emellertid sett sig
föranlåtna att besvara regeringens anmodan att öppna
nya oljekällor med den förklaringen att det först är
nödvändigt att på bättre sätt än förut tillgodogöra
sig de redan förefintliga och att göra de redan
företagna borrningarna mera produktiva. I annat fall
erhålles ingen överblick, huruvida de av
statsgeologerna gjorda beräkningarna, enligt vilka de f. n.
öppnade rumänska oljefyndigheterna skulle vara
sluttömda om senast 6 år, verkligen motsvara fakta.
Av icke metalliska fyndigheter förfogar Rumänien
över grafit, glimmer, stensalt, gips, kalksten, marmor,
beryll och bärnsten, asbest och talk. Av talk
utvinnes det ungefär 2 500 ton per år.
De övriga råvarorna äro antingen liksom glimmern
av sämre beskaffenhet eller också förekomma de i så
ringa mängder, att det ej lönar sig att utvinna dem.
Då detta icke är fallet eller såsom beträffande
stensaltet, lönar brytningen sig icke, emedan landets
industri är alltför ringa utvecklad därför. Trots att
landet däremot har ett utomordentligt produktivt
lantbruk, som skulle kunna ha användning för de rika
fosforitfyndigheterna Hotin vid Djestr, vilka hålla en
fosforhalt av 30 till 37 %, importerar landet dock
alltjämt större mängder kalciumfosfat för
gödsel-ändamål.
Liksom i den rumänska oljeindustrien ca 73 % av
det därpå satsade kapitalet är av utländsk härkomst,
så behärskas även det övriga bergsbruket starkt
därav. För att göra slut på dessa förhållanden bildades
hösten 1938 en bank för företag, som producera guld
och andra malmer. Huruvida det kommer att lyckas
denna nybildade bank att befria landets
bergshantering från dess finansiella utlandsberoende tycks tvi-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
