Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
■r
Fig. 6.
Stav-isolator för
100 kV.
väderlek bestämmes
spänningsfördelningen längs en kedja av
kapa-citanserna, medan i väta
motstånden diktera spänningskurvan. I
vissa fall är
spänningsmotstånds-karakteristiken hos ett vått element
sådan, att fördelningen längs hela
kedjan blir labil och farliga
spänningskoncentrationer uppstå över
vissa element.
Glasisolatorer användas med gott
resultat, speciellt i norra
Frankrike.
Jordning av linjer etc.
diskuterades ur flera synpunkter. Austen och
Taylor, England, lämnade en
sammanställning av olika metoder för
mätning av stolpars jordmotstånd
utan bortkoppling av jordlinan.
Metoderna äro i allmänhet baserade
på användning av ett flertal
hjälp-j ordar och en sådan substitution för
stolpens verkliga jordanslutning,
att samma spänningsfall erhålles
mellan vissa punkter i jordytan
som vid ströminmatning i själva
stolpen.
Norinder och Nordell, Sverige, lämnade en
detaljerad redogörelse för experimentella studier av
jordmotståndet vid impulsströmmar. Mätningarna
hade utförts vid institutet för högspänningsforskning
i Uppsala och omfattade både undersökningar
inomhus av impulsmotståndet hos olika jordarter och
mätningar ute i det fria med olika elektrodformer.
Undersökningarna, som publicerats i Teknisk
tidskrift (se Teknisk tidskrift 1937, Elektroteknik 7;
1939, Elektroteknik 2), gåvo vid handen, att
impulsmotståndet är betydligt lägre än det motstånd, som
uppmätes med svaga strömmar och vanliga
megger-metoder.
Överspänningsfrågan ägnades givetvis ett
intresserat studium. Norinder, Sverige, framlade
resultaten av mätningar över indirekta eller inducerade
blixtöverspänningar. Enligt mätningarna kunna
blixturladdningar i närheten av ledningarna ge upphov
till indirekta överspänningar, vilka i undantagsfall,
oavsett reflexioner, kunna uppnå en högsta amplitud
av storleksordningen 400 kV. Resultaten ha
tidigare varit publicerade i Teknisk tidskrift (1939,
Elektroteknik 7).
Schulze, Tyskland, framförde vissa synpunkter
och förslag beträffande jordlinans skyddsverkan vid
direkta åskslag. Jordlinan bör ligga på en sådan
höjd över faslinorna, att dessa helt befinna sig inom
en vinkel under den förstnämnda av 2 X 25°. Då
faslinorna i regel ha större nedhängning än jordlinan,
är det ganska lätt att hålla denna vinkel vid
spannens mitt, och vid stolparna kan man vidtaga extra
åtgärder i form av en ståndare, från vars topp utgå
linor, vilka ett stycke ut på spännet förena sig med
jordlinan. Samme talare hade experimentellt funnit,
att vid direkt nedslag i en jordad stolpe ca 60 %
av blixtströmmen går till jord i denna stolpe, medan
15 % avledes i vardera av de båda närmaste
stolparna, och slutligen 5 % i vardera av de nästa. Om
nedslaget skett i jordlinan mitt på spännet, är ström-
Fig. 7. Jämförande överslagsprov med normala och
stav-isolatorer.
fördelningen i de närmaste stolparna åt ömse sidor
respektive 35, 10 och 5 %. Med hänsyn till
jordlinans potential relativt faslinorna är det därför
fördelaktigt att genom särskilda åtgärder tvinga alla
nedslag att träffa jordlinan nära spannmitten, vilket
kan ske med samma medel som nyss nämnts, om blott
ståndaren utföres som isolator. Huruvida dessa
skyddsåtgärder verkligen äro tekniskt och
ekonomiskt berättigade låter referenten vara osagt.
Bellaschi, U. S. A., redogjorde för
undersökningar angående blixtströmmens tidskurva. Det höga
strömvärdet råder i regel under en tid, som
väsentligt understiger 100 fts, medan i många fall en
"strömsvans" med låg amplitud förefinnes under 0,1 s eller
i vissa fall ända upp till 1 s. Den förra delen av
blixten innehåller en väsentlig del av energien, men
ger tack vare sin kortvarighet i regel ej upphov till
antändning men väl till sprängeffekt, medan svansen
vanligen är ansvarig för uppkommande eld.
Westinghouse har byggt en blixtgenerator, som avbildar
ett sådant sammansatt förlopp.
Under presidium av professor Norinder
diskuterades bl. a. isolationskoordinationen i anläggningar.
Frågan huru man skall på lämpligaste sätt koordinera
isolationen i de elektriska anläggningarna har blivit
av allt större betydelse genom den stegrade
användningen av överspänningsskydd.
Isolationskoordmationen mellan en linje och en stationsanläggning har
tidigare väsentligen undersökts med hjälp av
stöt-prov, där man använt hela impulser, exempelvis 1/60
/is. Det ifrågasattes, huruvida icke vissa sådana prov
med hela impulser borde i vissa fall ersättas med s. k.
stympade impulser, där man införde ett stånggap
parallellt med provet. Detta gällde särskilt för prov
på transformatorer. Även frågan om införande av
kablar i stället för överspänningsskydd mellan
luftledningar och stationsanläggningar blev föremål för
behandling.
Begreppet deformativ effekt studerades inom en
särskild kommitté under presidium av Budeanu,
Rumänien. Hittills ha arbetena åsyftat klarläggande av
definitioner och matematiska uttryck, men avsikten
är att i det kommande gå på djupet med frågorna
angående den deformerande inverkan av mättade
järnkärnor, strömriktare etc. i högspänningsnäten.
Stabiliteten vid synkrondrift av stora nät tycks ej
vålla större svårigheter, att döma av de gynnsamma
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
