Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 2 utgiven av svenska teknologföreningen 3 FEBR. 1940
INNEHÅLL: Kontaktledningar för bandrift med enfasström, av Th. Thelander och O. Rydberg. — Val av
transformatorer med hänsyn till utnyttningstid, energikostnad m. m., av Knut Lavén. — Insänt. — Notiser.
Kontaktledningar för bandrift med enfasström.
Vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 21 okt. 1939
behandlades av byråchef Th. Thelander och
elektroingenjör O. Rydberg konstruktion,
byggnad, drift och underhåll av
kontaktledningar för bandrift med enfasström. I det
följande återgivas de båda föredragen i
något omarbetad form.
Konstruktion och byggnad.
Av TH. THELANDER.
Iett elektrifieringsföretag spelar kontaktledningen
en framträdande roll. Av totalkostnaderna belöpa
sig ofta 30 % eller mera på ledningsanläggningen.
För driften är ledningens oklanderliga funktion ett
oeftergivligt villkor, och för ekonomien är det av
största betydelse, att ledningskonstruktionerna äro
ändamålsenliga och motståndskraftiga, så att behovet
av tillsyn och reparation blir det minsta möjliga.
Eftersom förhållandena i olika länder, på olika banor
och under olika tidsskeden kunna vara högst
skiljaktiga, är det naturligt, att sådana villkor leda till
olikartade ledningstyper och till mer eller mindre
fulländade anordningar.
I Sverige har kontaktledningsbyggnad som bekant
under senare år till huvudsaklig del bedrivits av SJ.
Enskilda anläggningar hava emellertid också blivit
utförda, några av tämligen stor omfattning.
Statsbanornas i drift varande kontaktledningsnät
överspänner till dato en banlängd av 3 676 km. Av
privata enfasanläggningar tilldraga sig Boråsbanans,
Bergslagsbanans och Dalslandsbanans, omfattande
resp. 72, 163 och 65 km banlängd, det kanske största
intresset, vilket dock icke bör undanskymma de på
Klarälvsbanorna och Mellersta Östergötlands järnväg
utförda ledningsbyggnadernas betydelse, icke minst i
avseende på utvecklingen. Kontaktledningsbyggnad
pågår för närvarande på statsbanelinjen Långsele—
Boden, som planenligt kommer att öka det statliga
kontaktledningsnätet till att omfatta i runt tal 4 200
bankilometer. Jämsides med detta aktuella arbete
bedrivas både inom SJ och BJ undersökningar,
avseende ledningskonstruktioners och strömavtagares
anpassning efter de fordringar, som följa med ökad
tåghastighet.
Vid kontaktledningsbyggnad, liksom vid
ledningsbyggnad i allmänhet, måste man taga hänsyn till
såväl mekaniska som elektrotekniska spörsmål. Båda
skola i det följande kortfattat beröras.
I regel upplägges kontaktledningen över spåret
enligt hel- eller halvsicksack-princip. Den senare
medför fördelen, att ledningen mitt emellan två
stolpar befinner sig i spårets symmetriplan, vilket vid
blåst förorsakar relativt små vindavvikelser i
avseende på elektrolokens strömavtagare. Vid
halvsicksack-förläggning ökas nämnda vindutslag med en
fast trådavvikelse, som gör ledningen mera känslig
för vindpåverkan men som ändock mången gång
anses tolerabel av den anledning, att
halvsicksackför-läggningen medför relativt små rörelser hos
strömavtagare, även om dessa utföras kraftigt välvda för
att därigenom fungera med största möjliga säkerhet
vid lokpassage genom växlar.
När stolpavståndet för en kontaktledningsanlägg-
Fig. 1. Vindutslag för kontaktledningar av SJ
normalutförande.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
