Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Genomsnittliga
moclulationsgraden för
olika frekvenser vid
upptagning av
rundradioprogram.
2 s ssassg | g||ill
Elektroteknik
att för en modulationsfrekvens om 10 kHz har
mo-dulationsgraden stigit med ungefär 0,2 N, vilket för
moduleringsgrader över 80 % i sändaren skulle
medföra övermodulation vid mottagningsänden.
Om man studerar fig. 6, finner man, att farhågorna
för övermodulation genom att bärvågen dämpas mer
än sidbanden äro ogrundade. Av figuren framgår,
att redan vid frekvenser över 500—1 000 Hz är
modu-lationsgraden mycket låg; den ligger i allmänhet mer
än 2 N under 100 % modulation. Dessutom är max.
moduleringsgrad av andra orsaker fastställd till 80 %.
Dämpningsskillnaden mellan sidbanden eller
mellan bärvåg och sidband påverkar självfallet den
lågfrekventa frekvenskurva, som erhålles efter
likriktning av den modulerade bärvågen. Som vi emellertid
ha sett av dämpningskurvorna fig. 5, äro dessa
dämpningsvariationer inte stora, och i de fall t. e., då sid-
+ a,t
C.
Fig. 5. På. grund av reflexioner vid
övergångsställena mellan olika ledningsslag
kommer dämpningen för en abonnentledning ofta
att undergå variationer inom frekvensområdet
för trådradio.
banden dämpas olika, kompenseras den högre
dämpningen av det ena sidbandet till större delen av den
mindre dämpningen hos det andra.
Abonnentledningarna innehålla blott ett fåtal
reflexionspunkter, varför dämpningsvariationerna i
allmänhet äro små. De i fig. 5 angivna kurvorna äro, som
påpekats, ytterlighetsfall, och man behöver därför
inte befara någon märkbar kvalitetsförsämring vid
trådradioöverföring på abonnentledningar.
För långa överföringar på riks- och landsledningar
ställer sig saken annorlunda, och då måste ofta
särskilda åtgärder vidtagas.
Telefonledningarna utsättas för störningar av alla
möjliga slag såväl på telefonstationen som utefter sin
sträckning från telefonstationen till abonnenten. De
inkopplade lågpassen i båda ändarna av en
trådradioförbindelse dämpa de direkta störningarna från
kopplingsorganen på stationen och från abonnentens
telefonapparat.
Lågpassens spärrdämpning mellan 150—250 kHz
är för abonnentfiltren > 7,5 N symmetrisk
spärrdämp-ning och > 6 N asymmetrisk spärrdämpning.
Motsvarande värden för stationsfiltren äro > 5 N resp.
> 3 N.
Trots de relativt höga dämpningsvärdena återstår
dock alltid en viss störningsnivå. För en
kabelförbindelse har uppmätts störspänningar upp till 400 ßV,
då filter varit inkopplade i båda ändarna.
Störspänningar, som uppkomma längs en
ledningssträckning, såsom störningar från närbelägna icke
av-störda ledningar och andra eventuella störningskällor,
äro för rena kabelledningar icke stora. Max.
uppmätta spänningar äro omkring 20 /xY.
För blankledningar däremot kunna dessa störningar
bli betydligt starkare. Bland andra störningskällor
måste man även räkna med rundradiostationer inom
långvågsområdet.
Störningarna från en närbelägen rundradiostation
kunna bli betydande. Yid mätningar på
blankledningar, där fältstyrkan från en närbelägen
rundradiostation varit 1 000—2 000 mV/m, ha störspänningarna
på ledningsnätet uppgått till i genomsnitt 40 mV, då
mätningar gjorts mellan anslutningsklämmorna i
hög-passfiltret.
Andra avlägsnare stationer ge ej större
störspänningar än några tiondels millivolt. I Lycksele t. e.
uppmättes på en ungefär 60 km lång kopparledning
följande störspänningar:
6 juli 1940
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
