Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Distorsionsfunktionen är en funktion av
materialets egenskaper, transformatorns proportioner,
grundtonens maximiinduktion och i någon mån av
frekvensen. Både qs och co/Z variera med frekvensen
mera än F, ty då deras variationer gå åt motsatta
håll, kvarstår endast ett obetydligt frekvensberoende.
Den normerade distorsionsfunktionen innehåller de
empiriska data, som man behöver vid dimensionering
av en tonfrekvenstransformator med hänsyn till
distorsionen. Man får med hjälp därav följande uttryck
på spänningens distorsion:
R F
Va =
]/AfeW
(6 b)
Dimensionering av tonfrekvenstransformatorer på
grundval av distorsionsfunktionen.
Yid konstruktion av en tonfrekvenstransformator
har man vanligen följande utgångsdata (alla storheter
reducerade till primärsidan):
P c= den angivna effekten i watt,
Rx — den primära resistansen med lindningsresi-
stansen i ohm,
R2 = den sekundära resistansen med lindningsresi-
stansen i ohm,
R = kombinationsresistansen till Rx och R2 (se
ekv. 4),
†u ,= den undre gränsfrekvensen i p/s,
p — den tillåtna distorsionen i %.
Man får för spänningen över transformatorn
V = ]/P • R2 voit eff. v. (12)
och den maximala induktionen enligt
V2 ■ 108•V
B o = ; ,-,, gauss
(o • A ,e • yv
(13)
Av praktiska skäl anges induktionen lämpligen i
103 gauss och varvtalet i 10s varv. Man får då
]/2- 102 • F
kilogauss vid kilovarv (13 a)
Bn =
a>- A fe-N
Strömmen genom lindningarna blir approximativt
J = VjR2 ampere
Här införas följande storheter:
a = trådarean (cm2),
Al — fönsterarea (cm2),
fcu = fyllfaktorn för lindningarna
s = strömtätheten (^4/cm2),
a = fönsterarea genom järnarea z=A JAfe
N = varvtalet (kilovarv).
(14)
F-B,
1.25
Fp-Ni
5 10 B (k 6)
Fig. 5. Kurva för bestämning av den maximala
induktionen.
(15)
(16)
9} CM
-F i%)
"ity
A
5 10 Bfk6)
Fig. 4 a. Kurvor för kisellegerad plåt. Fig. 4 b. Kurvor
Man får då följande samband:
s = J/a-, a ■ 2 • N ■ 103 = AL ■ fcu
Successiv insättning ger
A _2-10 Z-N-V
fe~ a-f„-s-R2
Vanligen brukar man dimensionera en
transformator med utgångspunkt från ekvationerna(13) och (16).
Man bestämmer sig för ett maximalt värde på
induktionen med hänsyn till tidigare erfarenheter och
fixerar en undre gränsfrekvens. Här skall nu en
metod härledas, med vilken man kan bestämma
transformatorns data rationellare. Detta sker med hjälp
av distorsionsfunktionen. De tre ekvationerna (6 b),
(13) och (16) tillåta en eliminering av Afe och N. Ut-
föres denna räkning så får man följande uttryck
F.(B„) t A» =
= Vs ■ (P)0’25 (1 + Æs/ßi) (s • fcu ■ a)0’75 (a>)-°.25 (5O)0’125 (17)
Ekvationens vänstra sida är en funktion av B0 och
har uppritats å fig. 5.
Påfallande för ekvation (17) är, att högra sidan är
proportionell mot fjärde roten ur effekten, och att
man måste dimensionera för en viss frekvens.
För den tekniska tillämpningen härledas ur ovan-
stående ekvationer följande samband
2 ]/2 • 105
(Afef = P–i–. 18
v co ■ B0(s ■ fcu ■ a)
Den tekniska tillämpningen.
Primärmaterialet
uppmätes på en liten
transformator med ett klipp, som är
likformigt med
fabrikationsseriens klipp,
respektive den planerade stora
transformatorns klipp.
Mät-frekvensen väljes
lämpligen till 200 p/s (se fig. 6),
eller lägre om
spänningsresurserna ej räcka till.
Vid 200 à 300 p/s är
nämligen distorsionen störst
relativt den maximalt
förekommande effekten vid tal
och musik. Mätvärdena
7
10 F
’<h
1C-"/z
5 10 B [kö)
för nickellegerad plåt.
7 sept. 1940
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
