Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Föreningsm eddel anden
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, samanträdde fredagen
den 13 september 19 40 kl. 19,30 pà föreningens lokal,
Brunkebergstorg 20. Vice ordföranden, tekn. dr
Fredrik Dahijgren, öppnade sammanträdet och hälsade
de närvarande välkomna till den första
sammankomsten på det nya arbetsåret. Att jämte ordföranden
justera dagens protokoll utsågos civilingenjörerna
Gustaf Löfgren och Sven Hedberg. I föreningen
invaldes ingenjörerna Erik Schinkler och Stig Sundgren.
Efter anmälan inträdde ingenjörerna Olof Blomqwist,
K. A. Karlsson och Folke Stranden.
Ordföranden meddelade, att föreningens
KTH-kom-mitté, som tillsattes den 19 april 1940, som första
ärende på anmodan av fackavdelningen för
elektroteknik vid Kungl, tekniska högskolan behandlat ett
förslag att öka antalet studerande inom
fackavdelningen från 4 5 till 6 0. Styrelsen hade beslutat följa
kommitténs förslag att tillstyrka den föreslagna
höjningen av elevantalet, dock med betonande att
undervisningens kvalitet ej finge bliva lidande därpå.
Till ledamöter i valnämnden utsågos: kommerserådet
Nils Malm (sammankallande, utsedd av ordf.),
civil-ing. Simon A:son Håål (utsedd av ordf.), civiling.
Hans Krüger, förste byråing. Sven Nordström, tekn. dr
Sigurd Kruse, civiling. Emil Stenqvist och civiling.
Nils Lundqvist.
Ordföranden meddelade, att föreningen beretts
tillfälle att yttra sig över ett förslag till reviderade
normer för gummiisolerade ledningar, SEN 18. Förslaget
hade anmälts i Tekn. tidskrift och intresserade hade
beretts tillfälle att taga del därav. Något skriftligt
yttrande hade icke inkommit till föreningen.
Kommerserådet Malm, som var ordförande i SEK:s
utskott för gummiisolerade ledningar, meddelade, att
revisionen i första hand motiverats av att normerna
endast böra innehålla konstruktionsbestämmelser
sedan provningsbestämmelser numera utfärdas av
Svenska elektriska materielkontrollanstalten. Vidare hade
en närmare anslutning till IFK-bestämmelserna ansetts
önskvärd liksom en utgallring av icke gångbara typer
och slopandet av vissa matt- och toleransbestämmelser,
som ej kunnat innehållas i praktiken. Av nya
ledningstyper nämndes en järngummiledning med
utfyllnad av impregnerat papper och en rumssladd med
utfyllnad av bomullsgarn.
Föreningen beslöt utan diskussion att för sin del
godkänna det föreliggande normförslaget.
Härefter höll civiling. S. E. Lindberg ett föredrag om
modern mätarprovning sådan den utföres vid
Stockholms elverks nya mätarverkstäder.
Den snabbt ökande mätarstocken och de stegrade
anspråken på mäjarnas noggrannhet hade motiverat en
omläggning och rationalisering av mätarkontroll och
justeringsarbeten. En utredning visade, att man icke
borde förlägga justeringen hos abonnenterna, som
förekommer på vissa håll utomlands, utan fortfarande
utföra detta arbete på egna verkstäder.
En justeringsnoggrannhet av 0,5 % ansågs
tillräcklig för mätare för effekter under 400 kW, medan den
borde vara något högre för större mätare. Har man
tillgång till konstant effekt på ± 0,i % när och ett
noggrant stoppur, kan denna mätnoggrannhet erhållas
vid justering baserad på jämförelse med instrument,
dvs. wattmeter eller ampere- och voltmeter. Med
moderna hjälpmedel och bättre tidsinstrument kan
noggrannheten ytterligare ökas.
Vid elverket justeras de större mätarna, dvs.
trefas-och likströms-kWh-mätare, med instrument och
stoppur; de små mätarna däremot enligt en metod, som är
baserad på optisk jämförelse av rotationshastigheten
mellan provmätarna och en med dem samtidigt
inkopplad normalmätare. Denna metod, som ännu
endast kan tillämpas på små mätare, har även en
mätnoggrannhet på 0,5 % när, men är mer ekonomisk i
drift.
De stora mätarna justeras vid bord, där mätarna
äro upphängda på fasta stativ, men de små mätarna
justeras enligt löpande band-principen.
För justeringsborden behövs konstant likström eller
växelström av olika spänningar samt växelström med
variabel frekvens. För likströmsmätarna kan erhållas
en största ström av 1 000 A och en högsta spänning
av 1 000 V. Som strömkällör användas omformare för
12 V och 1 000 A, 30 V och 100 A, 700 V och 1 A
samt en tillsatsomformare för 2 X 275 V. Dessutom
finnas två likriktare för 120 och 30 V för matning
vid långtidsprov utan övervakning.
Konstanthållningen av spänningen göres av en förstärkare, som
med känselledningar till fördelningscentralen
övervakar att spänningen ej avviker mer än ± 0,1 ’% från
det riktiga värdet.
För växelströmsmätningen har man en
tillsatsomformare med nätfrekvens 3 X 220 V och en generator
med variabel frekvens från 20 till 60 p/s för samma
spänning. Växelspänningen med nätfrekvens hålles
konstant på ± 0,05 % när genom att den alstras så att
säga syntetiskt av tre fasföljdsystem, ett för plusföljd,
ett för minusföljd och ett för nollföljd. Varje system
har sin synkrondrivna generator, vars magnetfält
regleras av en rörförstärkare, som i sin tur styres av
mät-bryggor, påverkade av osymmetrien hos
huvudspänningarna och fasspänningarna.
Växelströmsgeneratorn för olika frekvenser är en
dubbelgenerator för 25 resp. 50 p/s normalt, driven
av en likströmsmotor matad med den konstanthållna
spänningen. Dess hastighet regleras med
rörförstärkare.
Samtliga maskiner äro uppställda i ett maskinrum
och avståndsmanövrerade från en pulpet, som utom
övervakningsinstrument även innehåller resp.
maskiners förstärkare.
För tidtagningen har valts en kristallstyrd
rörgenerator med en grundfrekvens av 100 000 p/s,
nedväx-lad i multivibratorer till 50 p/s, vilkas funktion kan
kontrolleras i en inbyggd katodstråleoscillograf.
Rörgeneratorn driver stoppur bestående av synkrondrivna
reläprovningsur för 50 p/s och med en noggrannhet
av 0,02 s. En anordning med fotocell kombinerad med
stoppur möjliggör helautomatisk varvräkning.
Mätbordens instrument kontrolleras med jämna
mellanrum med en likströmskompensator, som matas av
ackumulatorbatterier. Anläggningen är uppställd i
ett särskilt rum men kan anslutas till vilket som helst
av matborden utan att instrumenten behöva flyttas.
Elverket har 250 000 mätare, av vilka dock ca
17 000 förvaras i lager ojusterade och 3 000
justerade. Detta för att möta det snabbt växlande
behovet. Ca 60 000 mätare repareras och justeras per
år och arbetsstyrkan är 74 man.
Stor uppmärksamhet har ägnats åt
arbetsplaneringen och att göra transporterna möjligast rationella.
Efter föredraget följde sedvanligt samkväm och
dagen därpå begagnade ett 20-tal åhörare tillfället att
under föredragshållarens ledning personligen övertyga
sig om att den exklusiva anläggningen fungerade
oklanderligt.
M m.
172
e 5 okt. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
