Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Videre fant vi ved t — 0°C og ömals—20 kg/mm2
/ - 2,42
1) Grafisk lösning "à la Blondel".
Yi trekker avstandslinjene A1 og A„.
Skjæringspunktet mellem /linjen (2,42) og
av-standslinjen A„ gir utgangspunktet (PJ. Fra dette
går vi parallelt med abscisseaksen til punkt (P2) på
avs tandslinjen Ax og finner da
/ = 2,615
P„ danner så det nye utgångspunkt.
For å finne verdien av / ved — 40°C og + 50°C
avsetter vi — i den valgte målestokk — henholdsvis:
1,16-0,17-40 = 7,9 nedover fra P2 (punkt P3 i fig. 1)
ogl,16-0,l7-50 =:9,87opover „ „ (punkt Pi i fig. 1)
og leser av:
y_40 = 2,78 og Y+50 = 2,435.
For mellemliggende temperaturer (f. eks. —30°,
— 20°, —10°, +10°, +20° osv.) kan vi også lese
av de tilhörende verdier av / direkte.
Diagrammet gir også den til enhver verdi av y
sva-rende verdi av A0 og 102 ß0.
Den förste (A0) finnes ved å fölge /-linjen til
venstre til skjæringspunktet med ordinataksen; den
annen (102 ß0) ved å fölge /-linjen til höire, hvor det
er avsatt en skala for 102 ß„.
Således finner vi for de ovenfor angitte verdier av
/ de i tabell 1 opförte verdier for 104 A0 og 102 ß0.
Tabell 1.
t° c n y 104 Ao 10^ ß0
0 2,59 2,42 71,4 5,18
0 1 2,015 61,0 4,8
— 40 1 2,78 54,0 4,5
+ 50 1 2,435 70,5 5,15
En sammenligning med de tidligere funne verdier
viser full overensstemmelse.
2) Forenklet lösning.
Vi trekker avstandslinjen Ax — Ax
På denne avsetter vi opover:
^P2= 10* A-(1 + p)1?ln.d.y = 71,4 —
— 7,27 - 2,42 = 53,8
og finner derved direkte punkt (P2).
Forövrig som ovenfor. —
Det her angitte diagram er likeså generelt som
Heumans. Det kan beiiyttes for et hvilketsomhelst
ledningsmaterial og varierende materialkonstanter og
gjelder både for horisontale og skrå spenn.
Hvilket av de 2 diagrammer man vil foretrekke
blir noe av en smaksak.
Heumans diagram gir efter min opfatning den
ele-ganteste lösning, likesom den er den "mest
konsen-trerte".
Med Silvas diagram — i den av mig angitte
utformning — har også visse fordeler.
For det förste er det lettere og raskere å tegne op
enn Heumans diagram. For bestemmelse av hver
/-linje trenges bare 2 punkter.
Dessuten gir diagrammet direkte de til /-verdien
svarende verdier av A0 (uten at man behöver å trekke
noen ny linje) og anvender vi den forenklede lösning,
blir det bare å trekke en eneste rett linje
(avstandslinjen Ax) for å finne samtlige sökte verdier av y,
A og ß0-
Vi kan derför også regne med en noe större
nöi-aktighet.
Denne kan ytterligere ökes ved å dele op
diagrammet på flere blad og velge en passende målestokk
for hvert deldiagram. Verdier fra et deldiagram kan
uten videre föres over til et annet.
Notiser
Vindens kraft har tidigare utnyttjats av
väderkvarnar och segelbåtar. I något nyare form återfinnes
väderkvarnen i vindmotorn, men inte heller denna kan
upptaga konkurrensen med moderna kraftmaskiner. Eli
allmän undersökning av möjligheterna för utnyttning av
vindkraft kan emellertid vara av intresse, ty det är ju
ofantliga energimängder, som det är fråga om. Deras
utnyttjande skulle vara av särskild betydelse i vårt på
fossilt bränsle fattiga land.
Max. effekten hos ett vindhjul är
P = 2,85-10~4 kW
där v är vindhastigheten i m/s och B hjuldiametern i m.
Den viktiga vindhastigheten har noggrant uppmätts av
meteorologerna, och statistiskt material över denna
föreligger alltså. Fig. 1 visar en konsekutiv kurva över
vindhastigheten, vilken är ett medelvärde under 25 år
av de observationer, som gjorts i Potsdam vid Berlin 41
m över marken. De inritade linjerna representera de
gränser, inom vilka en vanlig väderkvarn kan arbeta.
Den teoretiska effekten hos ett vindhjul av
väderkvarnens storlek är 9—140 kW vid vindhastigheter inom
området 4—10 m/s.
Denna effekt är
givetvis ur
praktisk synpunkt
alldeles för liten,
varför förutsättningarna för en ökning
av vingdiametern
böra undersökas.
Förf. kommer till
det resultatet, att
fribärande vingar
med en längd av
60 m utan
svårighet kunna utföras.
En dylik vinge
torde komma att väga
ca 40 ton och tåla
en vindstyrka av
30 m/s.
Man har
vidare konstaterat, att
vindstyrkan
avsevärt tilltager på
större höjder över
marken. Sannolika
varaktighetskurvor
framgå av fig.
2. Erfarenheterna
från
vattenkraftverk ge vid han-
Fig. 1. Varaktighetskurva för
vindstyrka.
Fig. 2. Varaktighetskurvor för
vindstyrka för olika höjder.
206
7 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
