Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
H
Fig. 3 visar liksom de föregående schematiskt hur
t. e. vattenmolekyler på grund av deras polära
egenskaper kunna riktas och attraheras, dvs. substansen
vätas. Yi finna redan av detta enkla exempel, huru
egenskaperna hos en och samma förening kunna
växla med framställningssätt eller utgångsmaterial.
Det slags bindning i gittret mellan en positiv jon
och en negativ utan molekylbildning, som vi nu sett
exempel på kallas heteropolär och är karakteristisk
för typiska salter, t. e. NaCl, CaCOs.
Bindningstypen och även kristallformen växlar
emellertid med jonernas laddning, inbördes
volymsförhållande och elektronskalens typ, dvs. de kemiska
egenskaperna, och man brukar utom det nämnda
räkna fyra huvudslag, nämligen metallisk,
atombindning, homöopolär och molekylär bindning.
Den metalliska bindningen utmärkes av ett
egendomligt jämviktsförhållande mellan en hel grupp
metalljoner, bildande en byggnadsenhet och ett därtill
svarande karakteristiskt antal av de långt ut belägna
valenselektronerna. I detta moln av lättrörliga —
den elektriska ledningsförmågan betingande —
elektroner ligga metallatomresterna "inbäddade".
I ett nyligen utkommet arbete visar Grimm,2 hur
man genom noggranna intensitetsmätningar av
röntgendiagram kan få ett begrepp om elektrontäthetens
fördelning inom ett kristallgitter och huru denna på
ett karakteristiskt sätt återger skillnaden mellan
olika bindningstyper. Fig. 4 och 5 visar
förhållandena vid de tvenne hittills nämnda typerna. Man ser
(fig. 4) huru natrium- och klor jonerna tangera
varandra som tvenne laddade kulor utan att ingripa i
varandras sfärgränser. I tangentpunkten blir elek
trontätheten således noll. De olika skuggningarna
betyda i dessa och följande figurer olika tätheter,
svarande mot olika elektronkoncentrationer;
siffrorna 2, 8 osv. ånge de olika elektronskalen.
Fig. 5 visar atom joner av magnesium, svävande i
det nämnda elektronmolnet som har samma täthet
runt hela den stora byggnadsenheten.
1 de bägge nu skildrade typerna influera
närliggande joner antingen ej alls (heteropolär) eller
också endast i valensskalen på varandras elektrontäthet.
Gå vi över till atombindningen, som vi t. e. återfinna
2 H. G. Grimm: Naturwiss. 27 (1939), 1.
Fig. 4.
i gasmolekyler (02, H„), ha vi att göra med en mycket
fast koppling. Vill man göra sig en grov bild, kan
man tänka sig elektronsfärer från närliggande
partiklar kraftigt bukta in i varandra eller deformera
varandra som man säger. Ett karakteristiskt fall är
diamantgittret, och fig. 6, som är en projektion av
elektrontätheten på ytan 110, visar genom den djupa
skuggningen, hur stor elektrontätheten, dvs. hur fast
bindningen är i denna àffinitetsbrygga. Stark
partikelsammanhållning och stor kristallhårdhet äro
härav en följd.
Det kan vara så, att en viss kemisk förening inom
ott temperaturområde hopbindes enligt en typ och i
ett annat enligt en annan. Övergången från en typ
till en annan är vanligen åtföljd av en motsvarande
ändring i kristallformen och beror på, att
värmerörelsen vid ett visst kritiskt värde ändrar
elektronsfärernas möjlighet att ingripa i eller polarisera varandra
och därmed också deras storlek och det antal av det
ena jonslaget (X), som kan lagras omkring det andra
(A). Detta framställes schematiskt av fig. 7 och
övergången från den ena symmetrien till den andra äger
rum vid en kristallografisk omvandlingspunkt. Uppen-
Fig. 6.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
