Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
nyligen hållet föredrag inför en publik av
amerikanska affärsmän.
"Många industrimän anse t. o. m. denna utveckling
vara alltför stormande, då de produkter, som den
kemiska industrien ena året ställer till industriens
förfogande, nästa år kunna vara helt ersatta av nya och
bättre. Det bereder faktiskt den industri, som är
beroende av dessa produkter, avsevärda svårigheter att
överhuvud hinna anpassa sig.
I allmänhet förflyter dock så pass lång tid mellan
det första experimentet och det slutliga utbyggandet
av fabrikationen i full industriell skala, att den
industriman, som vaksamt följer utvecklingen och noga
ger akt på alla tecken samt även handlar i
överensstämmelse härmed, ingenting har att frukta."
Om vi se på framställningen av konsthartser och
plastiska massor i Amerika, visade denna industris
produktion inga tecken till stegring under åren 1929
—1932. Produktionen höll sig vid resp. 16 500,
15 000, 17 000 och 15 000 ton per år. Under de
därpå följande fyra åren springer däremot produktionen
plötsligt i höjden, så att tillverkad kvantitet år 1936
uppgick till 81 000 ton, dvs. tillverkningen har
fem-dubblats på fem år! Orsaken härtill torde dels vara,
att priserna på dessa konsthartser sjunkit avsevärt,
beroende på lägre framställningskostnader och lägre
råvarupriser, dels på att nya konstmassor
framkommit, som visserligen betinga högre priser, men som i
gengäld äro användbara på en mångfald nya områden.
Jordens förråd av kol, metaller och olja förbrukas
f. n. i ständigt stegrat tempo. Det måste därför vara
en av den tillämpade vetenskapens största uppgifter pä
lång sikt att i möjligaste mån söka minska industriens
beroende av en eller flera av dessa råmaterial och i
stället söka ersätta dem med andra material,
framställda ur växande organisk substans. Konsthartser
ha redan i många fall kunnat ersätta metaller, även
om dessa konstmassor mestadels ännu härröra från ur
fossila bestånd vunna fenoler. En del konstmassor
kunna dock redan nu framställas av cellulosa och
t. o. m. ur lignin. Denna utveckling kan bliva av stor
betydelse för cellulosaindustrien.
Från urminnes tider till helt nyligen har människan
endast haft fyra slag av textilfibrer till sitt
förfogande. Nu översvämmas marknaden av konstgjorda
fibrer, av vilka en del i kvalitet äro vida överlägsna de
naturliga.
Den organiska kemien plägar uppdelas i tvenne
delar: den aromatiska och den alifatiska. Den
organiskt kemiska industri, som utvecklades under slutet
av förra och början av detta århundrade, baserade sig
huvudsakligen på aromatiska föreningar, vunna ur
stenkolstjära. Den industriella framställningen av
alifatiska föreningar var obetydlig och huvudsakligen
inskränkt till ett fåtal produkter, som ättiksyra,
glycerin och alkohol. I samband med de amerikanska
petroleumraffinaderierna ha nu uppstått enorma
anläggningar för framställning, av olika alifatiska
föreningar. Produktionen härav har redan uppnått en
storlek och betydelse fullt jämförlig med den
aromatiska organiska industriens. År 1929 framställdes
30 000 ton organiska föreningar, som icke vunnits ur
stenkolstjära. 1937 hade denna produktion stigit till
120 000 ton. "Vem hade", säger Mr. Curtis, "för
20 år sedan kunnat drömma om att föreningar med
sådana exotiska namn som metyletylketon,
trietanol-amin, etylendiklorid, etylenglykolmonometyleter m. fi.
skulle transporteras omkring tankvagnvis i detta
land."
En näringsgren, som ännu i relativt liten
utsträckning påverkats av den kemiska industriens utveckling,
är jordbruket. Vilken industriman skulle ens tänka
på att starta en fabrikation, om han visste, att han
skulle få lika litet kontroll över driften som
jordbrukaren har över sin. Speciellt om i framtiden den
kemiska industrien blir mer beroende av jordbrukets
produkter, kan man emellertid förvänta många
radikala förändringar i jordbrukets teknik. Man vet
sedan länge, att jord ej är nödvändigt för växters
utveckling. Om blott luft, vatten, kolsyra och ljus samt
en del näringsämnen tillföras i lämpliga kvantiteter,
kunna växter bringas till full utveckling. Vidare ha
vissa kemiska föreningar visat sig ha förmåga att
accelerera groddbildningen hos frön. När skall även
jordbruket börja bedrivas enligt fackmässiga
principer? Att en del av jordbrukets viktigaste produkter
kunna erhållas från skogsbruket, har
träförsockringen visat. Kolhydrater och äggviteämnen kunna
erhållas i obegränsade kvantiteter på denna väg, via
jästodling. Genom att i lämpliga proportioner
använda så erhållna produkter som fodermedel kan även
fettförsörjningen indirekt säkerställas på detta sätt.
En sak kan man vara enig med Mr. Curtis om: "De
folk, som inte ur sitt sinne utrota
laisser-aller-men-taliteten, komma snart att duka under i
konkurrensen."
Bt.
Litteratur
Tekniska samfundets i Göteborg avdelning för kemi
och fysik, 1914—1939. 294 sid., Göteborg 1939.
I företalet till denna minnesskrift framhålles, att
avsikten med dess utgivande framförallt varit att ge
en bild av teknikens utveckling under det kvartssekel
som sist förflutit, och att därvid särskilt illustrera
denna utvecklings inflytande på inom Göteborg och
dess omnejd befintliga institutioner för forskning,
undervisning och tillämpning inom kemiens och fysikens
domäner. Den tidsbild den sålunda ger är även
avsedd att knyta samman det gångna med det
kommande, men det må genast sägas, att skriften ger
betydligt mera, än vad bokens blygsamt hållna företal
sålunda pekar på. De bidrag som lämnats i form av
uppsatser i ämnen från författarnas skilda
verksamhetsområden stå överlag i en mycket hög klass och
förtjäna att läsas icke blott ur historisk synvinkel
utan fastmera som levande tillskott till den
dagsaktuella tekniska litteraturen. Utan att i övrigt försöka en
värdesättning, kan särskilt framhållas professor J. A.
Hedvalls av omedelbar friskhet präglade uppsats "Från
arbetet på institutionen för kemisk teknologi vid
Chalmers tekniska högskola". Det är som om man hörde
en annan längesedan tystnad teknisk pedagogs stämma
ljuda — Peter Klasons. Det är samma vida livssyn,
samma psykologiska djupblick, samma varma
hängivenhet för uppgiften, som en gång gjorde Peter
Klason så avhållen av sina lärjungar -vid K. T. H.,
som präglar Hedvalls återblick på sitt
verksamhetsfält som lärare för chalmersteknologer; en återblick
som även är en programförklaring. Man tar säkert inte
fel, om man tillräknar honom en mycket stor del av
förtjänsten för den höga nivå på vilken den kemiska
fackundervisningen numera befinner sig vid C. T. H.,
tydligt manifesterad av många av dess
ingenjörsadepter. En uppsats av civilingenjör Verner Ny om
"En f. d. elevs erfarenheter om nyttan av
examensarbeten och kollokvier vid Chalmers tekniska
högskolas fackavdelning för kemi" har en del att säga av
intresse i detta sammanhang.
Det finnes tyvärr ingen möjlighet att inom ramen
för en kort anmälan ens flyktigt dröja vid varje
uppsats, hur frestande detta än skulle vara. Verkliga små
monografier, sådana som den av civilingenjör H. An-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
