Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
på sommaren är tillgången på äggviterikt foder
någorlunda tillräcklig. Det är för att söka komma ifrån
de ovannämnda olägenheterna, som rikskommissionen
tog initiativ till försök att på enkelt och billigt sätt
överföra skummjölken i fast form. Det visade sig vid
de förberedande undersökningarna, att det enligt en
av docenten vid Tekniska högskolan Erik öman
uppfunnen metod icke var uteslutet att borttagandet av
vattnet ur skummjölken skulle kunna ske till så låg kostnad,
endast ca 0,3 öre pr liter skummjölk, att framställningen
av torrmjölksfoder enligt denna metod kunde tänkas
bliva lönande redan under vanliga förhållanden.
Det nya i metoden består däri, att största delen av
vattnet borttages genom utfrysning, således i form av
is eller snö, vilket ställer sig mycket billigare än att
taga bort vattnet på vanligt sätt i form av ånga genom
indunstning (kokning). Metoden är i princip
densamma som prövas i försöksfabriken för utvinning av
salt ur havsvatten. Det må framhållas att mjölk är
synnerligen besvärlig att koka på grund av den starka
skumbildning, som då uppstår. Man skulle därför vid
avdunstning bliva nödsakad att avlägsna vattnet i
mjölken utan att vätskan kokar, vilket emellertid
ställer sig dyrbart och även medför andra olägenheter.
Framställningen tillgår enligt docenten ömans
metod så, att skummjölken, varav 100 kg innehåller icke
mindre än 91 kg vatten och endast 9 kg torrsubstans,
såsom äggvita, mjölksocker och en del salter, tappas
ned i ett stort fryskärl. I det sistnämnda finnes ett
antal kylelement, som stå i förbindelse med ett
kylmaskineri, som ju för övrigt hör till den ordinarie
utrustningen i ett större mejeri och som således icke
behöver anskaffas särskilt för det nya ändamålet. I
frys-kärlet bildas en issörja, som upphämtas och överföres
i en centrifug eller annan anordning för att skilja
iskristallerna från vidhäftande skummjölk. Det är
härvid att märka, att något av skummjölkens
näringsämnen icke infryser i iskristallerna, utan dessa bestå
av rent vatten. Den från issörjan avskilda
skummjölken återföres till fryskärlet. I det senare erhålles
allt mera koncentrerad mjölk, allteftersom isen
borttages, och tid efter annan avtappas den tjocka
mjölken, som då innehåller 25 à 30 % torrsubstans, vilket
innebär, att % av vattnet i den ursprungliga
skummjölken borttagits genom utfrysningen. Den tjocka
mjölken torkas sedan på en stor torktrumma, som
värmes med ånga. Den torra produkten avskrapas från
trumman med knivformiga avskrapare och erhålles i
form av en ostliknande massa, som, sedan den
efter-törkats, males till ett grovt mjöl. Verkställda
utfodringsförsök ha visat, att torrmjölken är fullt
användbar och lämplig för utfodringsändamål icke blott
för kor, som försöken ju närmast gällde, utan även
för andra liknande ändamål.
Beträffande den nya metodens betydelse för
jordbruket må nämnas, att vid mejerierna erhålles ca 2,o
milj. ton skummjölk, av vilken kvantitet exempelvis år
1938 ca 300 000 ton gratis fick avhämtas av
leverantörerna, under det att 950 000 ton betalades med i
medeltal 1,6 öre pr kg. Endast 70 000 ton försåldes för
mera kvalificerade ändamål, t. e. bagerier, varvid
medelpriset var ca 4 öre pr kg. Torrsubstanshalten i
skummjölken uppgår således till över 100 000 ton,
motsvarande ca 200 milj. foderenheter. Som
jämförelse kan nämnas, att importen av kraftfoder normalt
uppgår till ca 200 000 ton, ävenledes motsvarande ca
200 milj. foderenheter.
Med anledning av de lyckade laboratorieförsöken
gjordes ingående undersökningar att på något
lämpligt ställe få metoden prövad i praktiken, vilket
emellertid icke ledde till något resultat, bl. a. på grund av
svårigheterna att utan en försöksanläggning i fullt
teknisk skala få fram tillräckligt säkra kalkyler.
Någon anläggning för framställning av
skummjölks-torrmjölk för foderändamål har således icke kommit
till stånd. Däremot har det för en tid sedan
tillkommit en ny anläggning för framställning av torrmjölk för
födoämnesändamdl, dels avsedd för livsmedelsindustrien
(chokladfabriker o. d.), dels avseende direkt
konsumtion, speciellt för försvarets olika grenar. Denna nya
anläggning arbetar efter en ny metod, som gör det
möjligt att framställa en torrmjölk med alla den
naturliga mjölkens egenskaper, således med bibehållen
halt av vitaminer, mjölksyrebakterier etc. Icke desto
mindre har produkten under tillverkningen kunnat
steriliseras, så att den är absolut fri från tbc-bakterier
o. d.
Med dessa två exempel på försök att tekniskt
förbättra vår livsmedelsförsörjning som bakgrund skulle
jag som slutreflexion vilja framhålla
önskvärdheten av, att den kemiska tekniken i högre grad än
hittills ville intressera sig för och inrikta sig på
livsmedelsförsörjningen. Jag har en känsla av att såväl
statens som jordbrukarnas organisationer alltför
ensidigt koncentrera sig på att genom organisatoriska
åtgärder upprätthålla och förbättra
jordbruksnäringens bärighet, under det att tekniken, speciellt den
kemiska förädlingstekniken, alltför litet utnyttjas som
hävstång på folkförsörjningsområdet.
Disponent B. Thorbjörnson ville i anslutning till den
föregående talarens redogörelse för skummjölkens
tillvaratagande nämna, att man på Vin- och
spritcentralens laboratorier utarbetat tekniska metoder för bl. a.
framställning av mjölksyra och etyllaktat (det senare
som bekant ett ytterst värdefullt lösningsmedel) ur
mejeriavfall. De använda metoderna kännetecknas
av låg värmeförbrukning.
Flera talare underströko att frågan om tillverkning
av konstull av mjölk är fullt tekniskt löst och att
åtminstone i billigare svenska ylletyger numera ofta
ingår en avsevärd procent "mjölkull" (lanital).
T. f. kommerserådet K. A. Wickman (autoreferat):
Skummjölkens användning till djurföda kan inte
godtyckligt stegras, då djurkroppen dagligen blott kan
förbruka en bestämd mängd äggvita, överflödig
äggvita avskiljes därför fullständigt oförbrukad. En stor
del av landets skummjölksöverskott kan däremot finna
användning för framställning av kasein, varav landet
i runt tal förbrukar 1 000 ton per år, motsvarande en
skummjölkskvantitet av nära 40 milj. kg.
Tillverkningen av kasein i Sverige har under olika år varierat
avsevärt. För perioden 1934—1937 uppgick den till
i genomsnitt 150 ton per år för att under slutet av år
1938 så gott som helt upphöra, främst beroende på
det låga världsmarknadspriset. Medan prima
argentinskt kasein cif svensk hamn i januari 1937 noterades
i 1: 20 kronor och i december månad samma år i
60 öre per kg betalades i mars månad 1939 endast
30 öre, ett pris som sedan ungefärligen varit rådande
fram till krigsutbrottet. I Sverige kan kasein
framställas vid ett större antal mejerier, varifrån det s. k.
rå-kaseinet transporteras till mera centralt belägna
torkningsanläggningar, f. n. 4 st. belägna i Stockholm,
Katrineholm, Eslöv och Malmö med en sammanlagd
torkningskapacitet av ca 1 200 à 1 300 kg kasein per skift
om 8 timmar eller ungefärligen 400 ton per år. Till 1 kg
kasein åtgår ca 34 à 35 1 skummjölk.
Arbetskostnaderna torde i genomsnitt kunna beräknas till 15 öre per
kg. Vid ett skummjölkspris av 2 öre skulle sålunda
kaseinet komma att betinga ett pris av 85 öre per kg.
(F. n. beräknas skummjölken ha ett värde av inemot 4
öre.) Det svenska kaseinet har förut huvudsakligen
utgjorts av löpekasein som exporterats till Tyskland för
vidare framställning där av konsthorn eller galalith. Se-
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
