Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ett antal fartygspannor äro dock sedan några år i
drift. Tyska marinens "Arkona" med en större
vertikal Veloxpanna går sedan 4 år utan de minsta
störningar. På den franska ångaren "Athos II" utbyttes
en av de befintliga pannorna mot en Velox, varigenom
effekten kunde utökas med nära 100 %. Efter en del
barnsjukdomar har anläggningen fungerat
tillfredsställande.
Den nya Finlandsbåten "Bore II" är den första
ångaren med enbart Veloxpannor. Fig. 17 visar
maskinrumsarrangemanget på detta fartyg. De båda
Veloxpannorna (a) lämna vardera 8 t/h vid 16 atö
och 325°C. Fartyget framdrives med en 2 500 hkr
dubbelkompoundmaskin (b). En effektiv
oljeavskilj-ning är vid en kolvmaskin ofrånkomlig, om en sådan
användes tillsammans med en modern panna. De
barnsjukdomar, som uppträdde den första tiden på
"Bore II", voro att tillskriva bristande oljeavskiljning
och därav förorsakad försmutsning av pannorna.
Genom Veloxpannorna inbesparades praktiskt taget
hela det från början planerade pannrummet, som
kunde användas till passagerarinredning. Fig. 18
visar Bore-pannorna på provbädden i Baden.
För krigsfartyg har på senare tid utvecklats en
specialtyp. Den vanliga vertikala Veloxpannan visade
sig taga för stort utrymme och vara svår att få in i
fartyg, där endast ringa höjd står till förfogande.
Denna nya panntyp torde vara varje annan
fartygs-panna överlägsen i fråga om vikt, utrymmesbehov
och verkningsgrad, däremot icke i pris, vilket ju är
självfallet, då Veloxpannan är avsevärt mera
komplicerad och dyrare att tillverka. Det högre priset
torde dock mer än uppvägas genom övriga fördelaktiga
egenskaper. Konstruktionen framgår i princip av
fig. 19. Konstruktionen med ångbildarrör har
frångåtts och den egentliga ångbildaren består av ett
enkelt tubknippe med längsströmning av gaserna.
Fig. 20 visar ett maskinrumsarrangemang för en 700
tons torpedbåt med 2X6 000 hkr ångturbiner. I varje
turbinrum finnes en Veloxpanna tillräcklig för 6 000
hkr samt en liten start- och ekonomipanna.
Att förutspå något om utvecklingen på detta
område för gasturbinens användning torde vara ytterst
vanskligt. Att Veloxpannan icke kan användas för
fasta bränslen har naturligtvis verkat hämmande
liksom att tillverkningen ännu är förbehållen en
enda firma. De hittills vunna resultaten äro dock
mycket lovande. Säkert är, att Veloxpannan har ett
givet avsättningsområde för spetskraftverk,
bombsäk-ra centraler och en del andra specialområden. Om
Veloxpannan kan få allmännare användning torde
bero på möjligheten att förbränna fasta bränslen eller
på utvecklingen av framställningsmetoderna av
flytande bränslen ur fasta. (Forts.)
Om rostskydd.
Ytbehandling av metaller för att hindra
korrosionsangrepp är av utomordentligt stor teknisk och
ekonomisk betydelse. Årligen uppoffras mycket arbete
och stora kostnader på underhåll av rostskydden,
medan trots detta stora värden gå till spillo. Nyligen har
i Teknisk tidskrift (Kemi, häft. 3, 1940) redogjorts
för ytbehandling av aluminium och dess legeringar,
varvid beskrevs metoder vid vilka metallens ytskikt
kemiskt omvandlades till ett skyddsskikt, som alltså
kunde sägas vara en del av föremålet självt. Fördelen
med dessa metoder är alltså den intima föreningen
mellan grundmaterialet och skyddsskiktet.
Det kan vara av intresse att erinra om att liknande
metoder finnas för behandling av järn och stål.
Den äldsta av dessa metoder är bruneringen.
Principen är här att den noggrant rengjorda stålytan
behandlas med en lösning eller snarare välling, som bl. a.
innehåller ett klorsalt av antimon. Det i någon mån
rostskyddande ytskiktet uppbygges av järnoxid och
metalliskt antimon under en behandling, som vanligen
tar flera dagar i anspråk.
Fig. 1. Vänstra plåten brännlackerad, högra
bonderiserad. Utseende efter 500 tim. i
saltvattendimma.
Bruneringen har allmänt använts inom
vapenindustrien, och då man under förra världskriget fann, att
den tog opraktiskt lång tid samt att det erhållna
rostskyddet ej var så effektivt man önskade, sökte man
metoder, som kunde ge en god skyddsyta på väsentligt
kortare tid. Härvid kan man skilja mellan två
principer för behandlingen. Antingen bygger man metoden
på elektrolys eller på kemikalielösningar, vilkas
verkan aktiverats genom värme eller särskilda
katalysatorer.
Gemensamt för dessa nya metoder och den äldre
bruneringen är, att de ytor, som skola behandlas,
måste vara noggrant rengjorda såväl från valshud,
slaggpartier och rost som från fett. Detta sker
antingen mekaniskt genom borstning eller sandblästring
eller kemiskt med speciella lösningsmedel.
Behandlingen med elektrolys leder snabbt till
resultat men fordrar utrustning med omformareaggregat
som kan lämna den för badet erforderliga lågspända
likströmmen. Föremålet som skall behandlas anslutes
vid vissa metoder som anod, vid andra som katod och
elektrolyten levereras som regel färdigblandad av de
företag som exploatera resp. metoder.
Den tyska Eldan-metoden arbetar med 2—4 V
badspänning och en strömtäthet av 0,7 à 1,0 A/dm2
behandlad yta. Elektrolyten är alkalisk och användes
vid 65 à 75°C temperatur. Arbetsstycket är anod
medan som katod användes en stålplåt eller det kar
av järn i vilket processen sker. Behandlingen tar 3—
6 min. och ger en djupsvart blank yta med god
rostskyddsverkan.
Behandlingen med kemikalielösningar som direkt
reagera med ytan fordrar mindre anordningar men
har förr fordrat högre temperatur på baden. Här
användas varma lösningar bl. a. innehållande fosfater
av järn, zink, kalcium osv. och lösningarnas
reaktionsförmåga stegras genom tillsats av katalysatorer. De
olika metoderna fordra behandlingstider som alltefter
metoden och det behandlade materialet variera mellan
3 min. och 1,5 tim. Man erhåller ytor med
kristallinisk struktur som i och för sig äro rostskyddande
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
