Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k
Mekanik
icke spänningen så stor. När spänningen nått
flytgränsen, sker nämligen en plastisk utjämning så, att
de delar, vilka varit mest utsatta, avlastas, varvid
momentet upptages av de mindre ansträngda delarna
(2). Vid snitt a—a, där spänningen varit störst, har
pannan brustit och brottsprickan fortlöper i pannans
längdriktning utefter en generatris.
I och för mikroskopisk undersökning liar ytan i
olika snitt av domens längdriktning inom området
a—a till b—b polerats och etsats i 4 % HN03-lösning
i alkohol. Provbitarna äro uttagna från delar av
domen, där denna ej brustit. Dessa provbitars ytor
uppvisa på sina ställen begränsade
korrosionsområden, vilka börja på domens insida och tränga mer
eller mindre djupt in i plåten. Så förekommer
exempelvis strax ovanför snitt a—a en dylik
inträng-ning, som är 3,3 mm djup, och 40 mm längre upp ett
annat korrosionsområde, vars inträngning är ca 1 mm.
Ytterligare 40 mm längre upp finnes ännu ett
korrosionsområde, där inträngningen blott är 0,05 mm och
så småningom upphör helt och hållet förekomsten av
dylika områden. Liksom brottsprickan löpa
korrosionsområdenas utsträckning på domens innersida
utefter en generatris.
För att få en uppfattning om, huru kraftigt
kall-bearbetad plåten är, där ovan omtalade
korrosionsområden finnas, har densamma etsats enligt Fry.
Denna etsning tillgår så, att provbiten först
uppvärmes till en temperatur av 200—250° under en tid
av ca 30 min., varefter den 2—3 min. etsas i en
lösning av kopparklorid, saltsyra och vatten. Ytan
gnides därefter med kopparklorid, varvid de plastiskt
deformerade områdena framträda genom att antaga
en mörkare färgton än omgivningen.
Fig. 2 visar en sådan yta, som etsats enligt Fry.
Provbiten är uttagen vid snitt a—a. Den vänstra
begränsningslinjen visar domens innersida och den
iakttagbara sprickan nedtill på denna sida är belägen
strax ovanför den punkt, där bottenplåten slutar. På
övre delen av figuren iakttages tydligt framträdande
flytlinjer, vilka bilda ungefär 45° vinkel med
plåtkanten. Dessa flytlinjer ha uppstått på grund av böjande
moment. Längre ned kunna inga flytlinjer urskiljas.
Här ser man endast ett mörkt område, beroende på,
att plåten blivit helt genomplasticerad, då
botten-plåten diktats. De vertikala flytlinjer, som kunna
iakttagas, ha likaledes uppstått på grund av
diktningen. Även längre upp på den del av plåten, som icke
synes på figuren, finnas flytlinjer. Samtliga dessa
flytlinjer gå i ungefär 45° vinkel mot plåtkanten.
Fig. 3 visar ett korrosionsområde, som intränger
från pannans insida. Dess djup är ca 0,75 och dess
höjd 1,5 mm. Hela detta område är fyllt med en
gråaktig porös massa, korrosionssubstans. Man lägger
märke till, att den djupaste inträngningen i plåten
har formen av en spets. Uppkomsten av denna spets
får man förklara så, att då korrosionen väl börjat, ger
denna upphov till en anvisning med ty åtföljande
spänningskoncentration. Genom denna
spänningskoncentration underlättas i sin tur korrosionens
vidare framträngande.
I detta sammanhang vill jag med några ord
omnämna en allmän uppfattning rörande dessa sprickors
uppkomst. Enligt denna uppfattning fordras för
uppkomsten av sådana korrosionsangrepp, som det här
är fråga om, tvenne samverkande faktorer, nämligen
a. En viss kallbearbetning av materialet så att
flytlinjer uppstå. Härigenom ökas materialets sprödhet.
b. En korroderande vätska, som inverkar både
kemiskt och elektrolytiskt. Den elektrolytiska inverkan
möjliggöres genom den potentialskillnad, som finnes
mellan de plastiskt och de" enbart élastiskt
deformerade kornen.
Tyskarna Körber och Pomp (3) lia undersökt sex
korrosionsområden från olika pannor, varvid de
funnit, att vid samtliga ställen, där korrosionsangrepp
förekomma, flytlinjer kunnat etsas fram. Detta
stämmer även med vad vi hava funnit. Det är också på
grund av dylika iakttagelser, som man såsom en
förutsättning för uppkomsten av ifrågavarande
sprickbildningar velat uppställa en fordran på
förekomsten av flytlinjer. Betraktar man emellertid
tyskarnas bilder närmare, finner man, att
korrosionen tränger fram vinkelrätt mot plåtens kant, dvs.
där spänningen är störst, och ej utefter flytlinjerna,
som gå i 45° vinkel (fig. 4). Detta tyder på, att
när korrosionen väl börjat, så fortskrider den i den
riktning, där spänningen är störst. Det synes alltså
vara spänningen och icke förekomsten av flytlinjer,
som är av avgörande betydelse för korrosionens
fortskridande.
Sedan man funnit spänningens betydelse för
korrosionens fortskridande, uppställer sig givetvis frågan,
om det inte rent av är spänningen, som är det
primära, dvs. ursprungligen ger upphov till
sprickbildningen. I ett fall kan man genast fastslå, att sa ar
förhållandet, nämligen då flytlinjerna uppstått på
grund av att belastningen av pannan varit så hög,
att spänningen uppnått flytgränsen. Genom detta
konstaterande har man emellertid icke uppnått något
svar på frågan rörande spänningens betydelse för
korrosionen, då ju även i detta fall fordringen på
förekomsten av flytlinjer täckes. Vad som närmast
bör utredas är därför frågan, huruvida
korrosionsangrepp kan beräknas uppkomma på ett område, där
det ej finnes flytlinjer, och som är utsatt för stora
spänningar, vilka dock ligga under flytgränsen. Att
så skulle vara förhållandet synes i varje fall möjligt.
Man behöver ju bara tänka på det fall, att materialet
på grund av spänningsvariationer blivit kallbearbetat
och genom kallbearbetningen sprött, utan att dock
variationerna varit så många, att betingelserna för
uppkomsten av en utmattningsspricka äro för handen.
Här torde böra påpekas, att kallbearbetning av
materialet kan förekomma utan att flytlinjer uppstå. Ett
sådant område måste anses vara i synnerlig hög
grad ägnat att bliva utsatt för korrosion. Ett annat
förhållande, som synes tyda på, att flytlinjer icke är
det primära för korrosionssprickors uppkomst, är det,
att ett område, som under pannans montering blivit
kallbearbetat, så att flytlinjer uppstått, samt under
drift icke är utsatt för stora spänningar, likväl icke
behöver bli föremål för ifrågavarande art av
sprickbildning. Visserligen äro de ovan nämnda två
betingelserna för dylik sprickbildning för handen, men
det troliga är dock, att korrosionen, därest sådan
uppkommer, här kommer att angripa ytan utan att giva
upphov till någon egentlig spricka, just på grund av
att materialet icke utsättes för någon nämnvärd
spänning. Korrosionens framträngande genom plåten
skulle här gå mycket långsamt och brott uppstå först
efter mycket lång tid.
19 okt. 1940
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
