Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
SKEPPSBYGGNADSKONST och FLYGTEKNIK
Redaktör: NILS J. LJUNGZELL
HÄFTE 1 utgiven av svenska teknologföreningen 20 JAN. 1940
INNEHÅLL: Komprimerat skiktträ. Dess användning för flygtekniska ändamål, av ingenjör Edvard
Wegelius.
Komprimerat skiktträ.
Dess användning för flygtekniska ändamål.
Av chefen för inspektionsavdelning och provanstalt vid Statens flygmaskinsfabrik i Finland,
ingenjör EDVARD WEGELIUS, Tammerfors.1
Inledning.
Träet har utomordentliga egenskaper som
byggnadsmaterial: lätta bearbetningsmöjligheter, goda
hållfasthetsegenskaper i synnerhet i förhållande till
vikten, utomordentlig motståndskraft mot vibrationer
och dynamiska påverkningar, god isoleringsförmåga
och — på lämpligt sätt skyddat — god beständighet
mot tidens påverkan.
Men det har även mindre fördelaktiga egenskaper.
Det är ej något homogent ämne — det är ofta
behäftat med kvistar, sprickor och andra felaktigheter.
Det är ej något isotropiskt ämne — dess
hållfasthets-egenskaper variera mycket i förhållande till
fiberriktningen: draghållfastheten i fiberriktningen är ofta 2 à
3 gånger större än tryckhållfastheten och
hållfasthetsvärdena vinkelrätt mot fiberriktningen äro blott en
bråkdel av motsvarande värden i fiberriktningen. Det
är dessutom ett hygroskopiskt ämne, det drager i sig
fuktighet, "kastar sig", sväller ofta ända till sprick
-ning och varierar ytterligare i sina
hållfasthetsegenskaper. Och oskyddat eller i ofördelaktiga
förhållanden förmultnar och möglar det relativt fort.
För att motarbeta dessa träets nackdelar har man
försökt impregnera det med lämpliga ämnen. Man
har även lyckats på så sätt öka träets beständighet
samt dess motstånd mot fuktighetens inverkan. Men
öka eller utjämna dess hållfasthetsegenskaper medelst
metoder, i vilka som impregneringsvätskor användas
antingen tjäror, oljor eller olika salters
vattenlösningar, har man ej lyckats.
Med konsthartser har inan redan länge hoppats
kunna uppnå goda resultat, om man bara lyckades
impregnera träet med dem. Men det har visat sig,
att dessa ämnen äga en så stor viskositet, att det till
och med medelst vakuum- och tryckmetoden var
omöjligt att på ett tillfredsställande sätt impregnera
så stora delar, som i praktiken vanligen förekomma.
Man lyckades få konsthartser att intränga blott några
millimeter i trävirket, men icke ens genom en
omsorgsfull behandling kunde man undvika mindre
formförändringar eller sprickor.
i Föredrag, hållet vid Svenska teknologföreningens avd. för
Skeppsbyggnadskonst ordinarie höstmöte den 25 november 1939.
Då det visade sig omöjligt att med konsthartser
impregnera tjockare trädelar, så låg det ju nära till
hands att dela träet i tunna skikt, impregnera dessa
samt därefter sammanfoga dem till lämpliga delar.
På så sätt lyckades man förena impregneringen, som
ökar hållfasthetsegenskaperna och beständigheten,
med faneringen, som utjämnar
hållfasthetsegenskaperna. Denna utjämning åstadkommes lätt genom att
förskjuta skikten sålunda, att det ursprungliga träets
felaktighet, till exempel en genomgående kvist, blir
fördelad på olika genomskärningar (fig. 1). Ju
tunnare skikt, desto mindre komma de ursprungliga
felaktigheterna att inverka på slutproduktens
hållfasthet. Man kan på så sätt finna användning även för
mindre gott virke, som annars ej kunde användas.
I. Konsthartser för impregnering av trä.
Konsthartser, som kunna användas för impregnering
och limning av träskikt.
Det förefinnes redan flera konsthartser, som kunna
användas för impregnering och limning av tunna
träskikt. Dessa konsthartser äro högmolekylära kemiska
föreningar, som framställas av enkla lågmolekylära
organiska föreningar på två olika sätt: antingen
genom polymerisation eller genom polykondensation.
Vid polymerisation förena sig enkla molekyler med
varandra enligt bestämda kedjereaktioner sålunda,
att 50, 100, 500 eller 1000 ursprungliga molekyler
bilda s. k. makromolekyler, ur vilka ifrågavarande
konsthartser äro sammansatta. Vid polykondensation
S% S0/o
Fig-. 1. Utjämning- av hållfasthetsegenskaper genom fanering.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
