Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
HUSBYGGNADSTEKNIK
REDAKTÖR: RICHARD SMEDBERG
HÄFTE 1 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 27 JAN. 1940
INNEHÅLL: Kraftledningsbygget Porjus—Västerås, av arbetschefen K. F. Trägårdh. — En anordning för
provning av vattentäthet direkt på den färdiga betongkonstruktionen, av civilingenjör Viktor Sjödin. —
Utredningar. — Föreningar. — Meddelanden. — Bokanmälan. ■—- Tidskrifter. — Författningssamling.
Kraftledningsbygget Porjus—Västerås.
Av arbetschefen K. F. TRÄGÅRDH, Stockholm, LSTF.1
Orientering.
Oaktat kraftledningen Porjus—Västerås icke blir
helt färdigställd förrän våren 1940, skall jag
efterkomma en önskan att redogöra för detta
kraftledningsbygge. Då själva byggandet av en kraftledning
egentligen är ett rent väg- och
vattenbyggnadsföretag, kommer jag huvudsakligen att hålla mig till
väg-och vattenbyggnadstekniska frågor.
På fig. 1 ser man, hur Vattenfallsstyrelsens
stam-och primärledningar sågo ut, då beslut fattades, att
det skulle byggas en kraftledning mellan Porjus och
Västerås, dvs. hösten 1934. Vid denna tidpunkt var
krafttillgången inom Norrforsområdet relativt knapp,
medan det i Porjus, alltsedan planerna på
järnframställning i Norrbotten nedlades, fanns ett överskott,
som icke kunde nyttjas. Då det därför gällde att
skaffa kraft till Norrforsområdet, var det naturligt
att göra kraftöverskottet i Porjus tillgängligt vid
Norrfors kraftverk genom en 132 kV ledning mellan
dessa kraftverk, särskilt som man redan hade en
132 kV ledning mellan Porjus och Boden, som kunde
användas efter en mindre ombyggnad.
Även vid Centralblocket (Trollhätte, Motala och
Älvkarleby kraftverk samt Västerås ångkraftcentral)
erfordrades ett krafttillskott, och detta beräknades
till en början kunna täckas från Porjus, medan
ytterligare tillskott sedermera, efter 5 à 6 år, måste skaffas
genom utbyggnad av ny kraft, vilket då skulle ske i
Indalsälven. Det förelåg sålunda starka skäl för en
sammanknytning av de tre statliga blocken. Till
Norrforsblocket skulle ju även snart komma en
kraftstation vid Stadsforsen.
Vattenfallsstyrelsen begärde därför anslag till en
kraftledning från Porjus över Stadsforsen till
Västerås, den blivande norra stamlinjen, och valde för denna
en spänning av 132 kV. För sträckan
Porjus—Stadsforsen var 132 kV spänningen given, emedan en
ledning med denna spänning kunde överföra och fördela
hela det kraftöverskott, som stod att vinna i Porjus.
Denna sträcka byggdes också först.
För kraftöverföringen från Stadsforsen till
Centralblocket var det från början uppenbart, att man i
längden varken kunde klara sig med en 132 kV- eller
i Utdrag ur föredrag i VV-avdelningen 1939 11/12.
en 220 kV-ledning utan måste räkna med en
successiv utbyggnad av flera ledningar. Med de
belastningsprognoser, som man då ansåg sig böra räkna
med, fann man det lämpligast att börja med en
132 kV ledning.
Omkring årsskiftet 1936—37, då norra stamlinjen
praktiskt taget var färdigbyggd från Porjus till
Stadsforsen, hade emellertid förutsättningarna för
det återstående bygget förändrats. Detta skall jag
icke närmare gå in på utan endast konstatera, att
det beslöts, att spänningen på delen Stadsforsen—
Västerås skulle höjas till 220 kV. Härigenom
underlättades också en samverkan med Krångede a.-b.,
Fig. 1.
Vattenfallsstyrelsens stam-och primärledningar hösten 1934.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
