Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 8 febr. 1941 - De ljustekniska grundbegreppen, av Evert Elvegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
öga, som adapterats efter ljusförhållandena på dagen.
Försvagas strålningsflödet, förändras adaptationen
samtidigt, oeh är minskningen tillräckligt stor,
kommer också den spektrala känsligheten att i viss grad
förskjutas (Purkinjes fenomen). Känsligheten i
spektrets kortvågiga del blir proportionsvis större än i
den långvågiga, så att t. e. en blå yta kan se ljusare
ut än en gul, medan förhållandet vid dagseende är
det motsatta.
När ögat är helt mörkeradapterat, har den
spektrala känsligheten förskjutit sig så mycket, att de
fastställda värdena på Vi ej ens tillnärmelsevis
återspegla den då rådande ljushetsuppfattningen. För
att strålningsflödets ljusvärde även under dessa
omständigheter skall bliva någorlunda korrekt, kan man
införa en annan serie värden Vn, som återgiva den
relativa spektrala känsligheten för ögat i
mörkeradapterat tillstånd. Dessa känslighetstal, som redan
experimentellt bestämts av ett flertal forskare,5 bli
förmodligen internationellt fastlagda i en snar
framtid. Man får då tvenne "ljussystem", det ena för
normala ljusförhållanden och det andra för
skymningsljuset eller eljest starkt försvagat ljus, t. e. det som
råder vid mörkläggning mot flyganfall. Strålningens
ljusvärde i det senare systemet kan analogt med (26)
skrivas
v = KV,P.
A r 1 >
(27)
varvid värdet på proportionalitetsfaktorn K
bestämmes av enheterna för ljusvärdet ifråga och
strålningseffekten.
Ljusflödet.
Om ljusvärdena för de i föregående artikel
definierade strålningsfysikaliska storheterna beräknas i
överensstämmelse med (26) resp. (27), erhåller man
en ny serie begrepp, de egentliga fotometriska eller
ljustekniska begreppen.
Ljusvärdet för ett monokromatiskt strålningsflöde
Pj benämnes ljusflödet
<PX = KVXPX. (28)
Man gör nu antagandet, att ljusuppfattningen är
additiv i likhet med strålningsenergien, så att
ljusvärdet för ett av olika våglängder sammansatt
strålningsflöde är lika med summan av ljusvärdena för
varje enskild komponent. Detta antagande
överensstämmer kanske inte exakt med verkligheten,4 men
för att ge fotometrien enhetlighet och ryggrad
postulerar man dess stränga giltighet. Ljusflödet $ för
ett av olika våglängder sammansatt strålningsflöde
skriver man sålunda
a-
(29)
När strålningsflödet är kontinuerligt med hänsyn
till X och dess spektrala fördelning F’ kan angivas
enligt (9), kan motsvarande ljusflödes spektrala
fördelning definieras som
3$
G> = -dl=KVkF>.
(30)
Ljusflödet d<I> inom våglängdsintervallet mellan X och
X + dX blir då
d$ = G’d2. = KVxF’d;l (31)
och hela det sammansatta ljusflödet $ enligt
ovannämnda postulat (29)
00 00
<5 = j’G’dX = KjVlF’dX. (32)
o o
Energimängden, som strålningsflödet transporterar
mellan tidpunkterna t och t + dt, motsvaras av
ljusmängden dQ:
d’Q = ødt (33)
varigenom hela ljusmängden Q mellan tidpunkterna
t1 och t^ blir:
Q = $&dt.
ti
(34)
Lysande kroppar.
En strålare, som har förmågan att utsända
strålningsenergi inom det synliga spektralområde^ kallas
ljusstrålare eller i dagligt tal ljuskälla. Här vilja vi
kalla den lysare6 och inbegripa däri också eventuell
armatur. Sedan skola vi konsekvent avleda namnen
på alla begrepp, som hänföra sig till lysarens förmåga
att utsända ljus, av verbet lysa.
Liksom strålningsflödet är också ljusflödet i
allmänhet en funktion av lysarens yta a, av
lysriktning-en, kännetecknad av rymdvinkeln dm, samt av
våglängden X, så att ljusflödet kan skrivas
$ = <p(a, co,2) (35)
Ljusflödets ytfördelning över lysarens yta eller
dennas specifika ljusemission R definieras analogt med
(3) av
d<P
R = ~—• (36)
da
Lysarens lysförmåga L gives i överensstämmelse
med (4) av funktionen
L-"-** (37)
dw dadrn
samt dess lystäthet B (även benämnd ljustäthet) i
enlighet med (5) av uttrycket
B = L*± (38)
da.
respektive enligt (6) av
B =
eos a
(39)
Lysförmågans spektrala fördelning definieras i
överensstämmelse med (12) som
3 L d30
G"" =4y= % (40)
cÅ dadædl
Vid definitionen av lysarens lysstyrka 1 (i
allmänhet benämnd ljusstyrka) kan samma synpunkter
anläggas som vid definitionen av strålningsstyrka enligt
(7) eller (8). Lysstyrkan kan sålunda angivas av
uttrycket
3
(41)
eller av
l = ]Lda.
(42)
Ett diagram, som åskådliggör lysstyrkans värde i
olika riktningar för en lysare, säges återgiva lysarens
lysstyrkefördelning eller lysfördelning i rummet.
Sambandet mellan seriens begrepp kan naturligtvis
också uttryckas i integralform med utgångspunkt från
46
8 febr. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
