Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 22 febr. 1941 - Armasjärvi-olyckan ur teknisk synpunkt, av A. Y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Av de undersökningar den sålunda tillsatta
kommissionen utförde må särskilt refereras följande:
Redogörelse för provbelastning av Armasjärvifärjan
den 30/10 1940.
Närvarande: Civilingenjör L. Rönström, major A.
Wolff, civilingenjör S. Hultquist, civilingenjör H.
Blomgren.
Dessutom närvoro fänrik Pellijeff, sergeant
Möllerskog och vpl. Björ — vilka medföljt färjan vid
olyckstillfället — för att vara behjälpliga vid
rekonstruerandet av ilastningen. För provbelastningen hade på
frivillighetens väg ställts ett kompani
ingenjörssoldater till förfogande.
Väderleksförhållanden: Svag, västlig vind,
temperatur ca —5°C. Södra hälften av sjön täckt av
nattgammal is, som brutits med pontoner.
Färjan låg vid tidpunkten för provbelastningens
början, kl. 14,45 vid västra färjläget, och den
förutsattes innehålla samma mängd läckvatten som
omedelbart före ilastningen under olyckskvällen.
Två provbelastningar gjordes, men den första var
en rekonstruktion av ilastningen före olyckan och den
andra en successiv belastningsökning.
I färjans fyra hörn hade fastsatts mätstickor
graderade i centimeter i och för uppmätning av färjans
sjunkning för olika belastningar.
Den för provbelastningen ditförda truppens
utrustning avvek från den, som förekom vid olyckstillfället,
såtillvida att gevär och ammunitionsgördel utbytts
mot kappa och livbälte. Av styrkan marscherade 102
man ut på färjan och kommenderades mot fören, så
att tredjedelen av däcket mot land blev tomt. Denna
placering bibehölls under 2 min., varvid norra delen
av däcket i fören kom att ligga under vattenytan, och
vatten trängde in -i färjan genom hål därstädes. Efter
ytterligare 1 minut var manskapet jämnt fördelat över
färjan, som därvid intog ett ungefärligt horisontalläge
med däckets överyta i för och akter lägst 11 cm och
högst 15 cm över vattenytan. Någon ökning av
mängden läckvatten kunde emellertid ej konstateras
vid mätning i däcksluckan, emedan det i fören
in-runna vattnet av de i bottnen tvärgående plankorna
på högkant hindrades att kommunicera med andra
"skott". Med den jämnt fördelade lasten kördes
färjan under en tid av 10 min. ut och in på en sträcka
av ca 50 m, varunder avläsningen gjordes vid de
yttre vändpunkterna. Den svaga vinden förmådde ej
göra någon sjögång i det isbemängda vattnet. I
stället åstadkommos vågorna medelst gungning av de
omkringliggande pontonerna. Dessa vågor kunna
dock ej anses motsvara, vad som förekom under
olyckskvällen, och vatten stänkte ej ens upp på
däcket.
Innan truppen fördes iland, fick den draga sig
bakåt, så att partiet närmast fören blev fritt. Däcket
i aktern kom härvid omedelbart under vatten, men
någon nämnvärd vatteninströmning kom ej till stånd,
emedan avlastningen snabbt verkställdes.
Härefter vidtog den successiva pålastningen. Denna
utfördes med färjan liggande vid stranden och så
långt ut, att den ständigt låg flott. Belastningen
utfördes även nu med manskap, varvid en karl antogs
väga 80 kg. Avläsningar gjordes vid 2, 3, 4, 5, 6, 7,
8, 9 och 10 tons jämnt fördelad last. Ingen ökning av
mängden läckvatten kunde under hela denna
provbelastning iakttagas.
Övertorneå den 30/10 1940.
Lars Rönström. A. Wolff. Sven Hultquist.
Ur kommissionens utlåtande anföres följande:
1. Beskrivning av färja och färjlägen.
Körbanan visade sig däremot vara mycket otät. Hål
funnos, företrädesvis i fören och aktern, likaså
förefanns en öppning mellan garnering och körbana,
varför denna ej kan betraktas som slutet däck.
(Här-nedan kallas körbanan för däck.) Plankorna i däcket
voro ej späntade. Trävirket visade sig överallt vara
friskt och oangripet.
Yid undersökningen konstaterades vidare, att
stormbrädor saknades såväl i fören som aktern. I
fören — den del av färjan, som är vänd mot öster ■—
hade synbarligen fastsättningsanordningen för denna
bräda sedan någon tid varit borta och var nu ersatt
med ett par krökta spikar. Två stycken livbälten
funnos. Belysningsanordningar på färjan saknades.
På vägarna till resp. färjlägen saknades
varnings-märken.
Ilastningen av truppen utfördes utan annan
belysning än från medförda ficklampor. Då ilastningen
påbörjades med den avsikten att samtliga vid
färjläget varande skulle överskeppas på en gång,
placerades karlarna, som marscherade ombord i omgångar
om 2 grupper, dvs. ca 25 man, från fören och inåt, så
att då 2 plutoner om sammanlagt 101 man tagit plats
och satt sig ned, en tredjedel av däcksytan närmast
land fortfarande var tom. Genom rop från karlarna
längst fram i fören gjordes nu befälet uppmärksamt
på att vatten där trängde in på däck. Det visade sig,
att vänstra delen av fören låg lägst och att vattnet
nådde ungefär 1 m in från fören räknat. Efter
rådplägning mellan befälet, uppskattat till ca 3 min.,
gavs order om att den ej ilastade tredje plutonen samt
trossen skulle lämnas kvar vid färjläget och att en
jämnare utplacering över hela däcksytan av de
ombordvarande skulle verkställas. Denna utjämning av
lasten blev dock ej tillfredsställande utförd, dels på
grund av det rådande mörkret, som gjorde det svårt
för befälet att kontrollera placeringen av manskapet
och dels på grund av att alla voro trötta efter dagens
övningar och därav till en viss grad ouppmärksamma.
Bevis för att lasten vilade ojämnt på färjan även
i fortsättningen har man bl. a. därav, att karlar i
aktern strax efter det man lämnat land uppmätt
avståndet från däck överkant till vattenytan och i
nordvästra hörnet funnit detta vara ca 20 cm. Vid samma
tidpunkt observerade karlarna i fören, att vattnet
fortfarande slog upp på däcket, och att vänstra delen
av fören låg en aning under vattenytan. Det blåste
hård nordlig vind och ingen stormbräda hindrade
vågorna från att slå in över däcket. Genom hålen i
däcket trängde vattnet ned i färjan och vattenfyllde den
successivt.
När färjan kommit 300—400 m från land, hade
fören sjunkit så mycket att de längst fram placerade
reste sig upp, enär de sutto i vatten, och förflyttade
62
22 febr. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
