Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 8 mars 1941 - Hygieniska krav på sanitetsporslin, av Gunnar Nordgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn isk Tidskrift
Kis. 3. Prover med jämn resp. ojämn glasyryta efter viss behandling, jfr texten.
sprickan eller glasyrdefekten (gm kantstötning)
att betinga de följande sprickorna och därmed ett
kontinuerligt försvårande av pjäsens renhållning.
Detta fäster redan från början uppmärksamheten vid
betydelsen av själva porslinsgforfsefe beskaffenhet,
särskilt dess förmåga att uppsuga vatten.
Därutöver är det i och-för sig betänkligt, om godset
förmår att uppsuga förorening, särskilt bakterier.
Erfarenheterna från de bakteriologiska filtreringarna
med hjälp av porslinshylsor ha lärt, att bakterierna
kunna vandra tvärs igenom dessa, och man kan då
förutsätta, att en viss fortvandring av bakterier kan
ske i godset av poröst sanitetsporslin. Innehåller det
vattengenomdränkta godset äggvite- respektive
kol-hydrathaltig förorening, så kan förruttnelse-
respektive förjäsningsprocesser möjligen komma till stånd
genom bakteriernas verkan; en viss mekanisk
korrosionsverkan därigenom är ingalunda otänkbar.
I hälsovårdspraxis är man noggrann med att
bakteriell förorening från klosettstolar inte får kunna
spridas till den tillförande vattenledningen, i vilken
bakterierna — åtminstone om klosetten inte är i bruk
under längre tid — kunna spridas baklänges och
an-lända*in i huvudledning. Med hänsyn till detta
finnas vissa regler för spolmekanismernas anordnande.
Man får givetvis då också beakta, att sådan
bakteriespridning inte får kunna ske genom vattenfyllda
sprickor eller genom själva godset. Beträffande
handfat måste man beakta, att smittspridning inte
kan ske via dem, vilket är tänkbart, om porslinet är
sprucket; särskilt på sjukhus, barnkrubbor, internat
etc. kan sådan smittspridning tänkas komma till
stånd.
Frågan om vilka hygieniska krav som skola ställas
på sanitetsporslin har i Sverige 1940 tagits upp av
Sjukhusens standardiseringskommitté. I samband
med Kommitténs utredning har genom ordföranden
i Sveriges rörledningsfirmors förening (ingenjör
R. Källström, Rörinstallatören nr 10, 1940) uttalats
ett allmänt önskemål att standardbestämmelser för
sanitetsporslin skulle uppställas för hela landet.
Sjukhusens standardiseringskommitté har nu fattat
beslut om vilka krav som skola ställas på
sanitetsporslin med utgångspunkt från undersökningar ut-
förda vid Karolinska institutets
hygieniska institution och Statens
provningsanstalt. Nedan skall först
redogöras för dessa undersökningar.
Experimentella undersökningar.
Författaren har tidigare varit inne på
frågan om den hygieniska bedömningen
av porslinets materialegenskaper
(Teknisk tidskrift nr 22, 1940) i samband
med sterilisationsundersökningar. Vid
försök att bestämma sterilisationstiden
vid bestrålningar av porslinsytor med
kvartsljus gjordes följande iakttagelse:
14 små kuber av porslin, vilkas ena yta
var glaserad, steriliserades i torr värme.
De glaserade ytorna beströkos därpå
med en bakteriesuspension, varefter
kuberna bestrålades med kvartsljus, några
under G min., några under 9 min., några
under 12 min. etc. De bestrålade
kuberna ympades därefter på var sitt
buljongrör. Efter en viss observationstid visade sig
hälften av de ympade buljongrören innehålla
bakteriekulturer, medan andra hälften var steril. Man kunde ha
väntat sig att de sterila rören skulle innehålla de
kuber, som blivit bestrålade under den längsta tiden,
men detta var inte fallet. Resultatet var i stället
fullkomligt oregelbundet med avseende på
bestrålningstiden. En undersökning av de olika kuberna i
preparationsmikroskop visade emellertid att de som
hade givit positiv kultur hade en betydligt ojämnare
glaserad yta än de som givit negativ kultur. Kuberna
tvättades då omsorgsfullt i rent vatten och
uppvärmdes därpå till 200°, varvid de erhöllo det utseende
som framgår av fig. 3. De som hade givit positiv
kultur voro svartprickiga på den glaserade ytan, de
andra voro alltjämt vita och släta. De svarta
prickarna berodde på förkolnade härdar av bakterier och
organiska ämnen i glasyrens porer, vilka inte hade
kunnat avlägsnas genom den mekaniska rengöringen.
I djupet av dess porer hade bakterierna legat
skyddade mot kvartsljusets dödande inverkan och senare
kunnat föröka sig, när kuberna hade hamnat i
buljongen.
Liknande experiment upprepades sedermera,
varvid det kunde fastställas att ojämna glasyrytor hos
porslin i allmänhet erbjuder ett gott skydd för
bakterier.
En slät yta visade sig däremot vara lätt att
sterilisera med kvartsljus, ocli denna metod kunde därför
komma till användning vid experimentella prövningar
av förmågan att uppsuga bakterier hos olika sorters
porslinsgods.
För sistnämnda ändamål utskuros små kuber med
1,5 cm kant ur porslinsgods av olika fabrikat.
Porositeten hos dessa bestämdes enligt en i fortsättningen
beskriven metod. Före varje bakteriologiskt
experiment tvättades kuberna noga med såplösning, vatten
och spritlösningar av stigande koncentration, varpå
de steriliserades i petriskålar viel 200°.
De sterila kuberna inficierades på den uppåtvända
ytan med suspensioner av staphylococcus aureus (den
gula varbakterien, stam "Åsö 3", noga kontrollerad
till sina egenskaper). Medelst en platinaögla
placerades några droppar suspension på ytan av varje kub,
78
24 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
