Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Inhemskt flytande bränsle och förutsättningarna för dess tillverkning, av B. Thorbjörnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tillvaratages. Den okondenserade gasen befrias i en
anläggning från svavel, som tillvaratages, varefter
den brännes under ångpannor.
I december 1940 beslöt riksdagen bevilja 15 mill.
kronor för teckning av aktier i Svenska
skifferolje-aktiebolaget. Dettas uppgift är i huvudsak, att i
Närke uppföra och driva ett skifferoljeverk med en
årsproduktion av 13 000 à 15 000 ton råolja.
Skifferoljebolaget har för avsikt att låta halva
anläggningen arbeta med retorter och den andra med
tunnelugn. Yid den senare anordningen krossas
skiffern till ganska grova bitar. Dessa lastas på vagnar,
som införas i en förkammare och därifrån till
tunnelugnen, där avgasningen äger rum. De bortgående
gaserna kylas, oljan tillvaratages, och okondenserbar
gas användes för att elda ugnen. Vagnarna med het
skifferkoks gå vidare till en avkylningskammare, där
koksen får svalna. Man anser det möjligt att ur
skifferkoksen efter krossning och anrikning erhålla
ett acceptabelt bränsle.
Skifferråoljan måste för att bli användbar som
motorbränsle underkastas raffinering. En avsevärd del
av oljan kan erhållas som bensin med högt
oktan-tal. Man har beräknat tillverkningskostnaden för
råoljan till ca 20 öre per kg.
III. Torv.
Torv är vår utan tvekan största bränsletillgång.
Man har beräknat, att landets mossar innehålla minst
8 milliarder ton torrsubstans. Svårigheten att av
denna råvara framställa ett billigt bränsle har dock
gjort, att bränntorvproduktion i stor skala varit
lönande endast under kristid. Det är dock ej
omöjligt, att under nuvarande kris sådana metoder för
torvframställning framkomma, att torv även under
normala förhållanden kan konkurrera med annat
bränsle.
a) Sprit.
Genom att behandla vitmossetorv med stark
svavelsyra kan man erhålla 30 % av torvsubstansen i form
av reducerande socker, men endast 35—40 % härav
är jäsbart till alkohol. Per ton torrsubstans erhålles
alltså cirka 70 liter alkohol. Upphettning med
utspädd, 1-procentig svavelsyra ger ungefär samma
spritutbyte. Av dytorv erhålles endast fjärdedelen
så högt sockerutbyte. Det synes som om
sprittillverkning av torv knappast kan bli ekonomiskt
försvarbar, även om man tillvaratar den fasta återstoden
i form av bränsle.
b) Torrdestillation.
Om man under lämpliga betingelser torrdestillerar
torv, erhåller man ganska betydande mängd tjära.
Utbytet är i hög grad beroende av torvsorten. Räknat
på torrsubstansen ger:
Vitmossetorv..................... 9—11 % tjära
Bränntorv (medeltal) .............. 14,5 % „
Norrländsk kärrtorv (Nattavaara) .. 19 % „
För lågtemperaturkoksning av brunkol har man i
Tyskland i stor utsträckning gått in för en sorts
schaktugn. I dennas övre del torkas råmaterialet
med hjälp av värme, som fås genom förbränning
av vid torrdestillationen erhållen okondenserbar gas.
Härigenom ernås så låg vattenhalt hos godset, att
koksningen, som äger rum längre ned i schaktet,
fordrar endast obetydlig mängd värme. Detta
tillföres med förbränningsgaser, som sålunda i viss
utsträckning späda ut den som uppvärmningsmedium
tjänande okondenserbara gasen. Gaserna från
koks-ningszonen gå till kylare och tvätt, där tjära och
oljor tillvaratagas, medan okondenserad gas återföres
till sohaktugnen, varest den får tjänstgöra dels som
spolgas och dels som bränsle. Den av spolgasen
avkylda koksen uttages i schaktets nedre del.
Gäller det att tillvarataga största möjliga mängd
bränsle, är det ej så lämpligt att på nämnt sätt
införa förbränningsgaser i destillationszonen.
Spolgasen bör där i görligaste mån utgöras av kolväten.
Detta innebär, att gasen måste värmas indirekt, vilket
medför högre anläggningskostnad. Vid
lågtemperaturkoksning av torv synes det större utbytet av
tjärprodukter väl motivera det högre ugnspriset. Den
förut under skiffer omnämnda tunnelugnen är utan
tvivel väl lämpad för torrdestillation av torv, och
vidare kan härför användas ett antal inom
träkols-industrien använda ugnstyper, t. e. fläktvagnugnar.
c) Alkalisering.
Oljeutbytet vid torrdestillation av torv kan
avsevärt ökas, om torven försättes med alkali eller kalk.
Det synes som om maximala utbytet skulle erhållas
vid en alkalitillsats av cirka 70 % av
torrsubstansvikten. Med hänsyn till kostnaden för
alkaliåtervinningen bör nog mängden använt natriumhydrat ej
överstiga 50 %.
På kolningslaboratoriet utförda försök ha visat,
att vid nämnda alkalitillsats ur vitmossetorv
utvunnits mera än tre gånger så mycket olja som utan
förbehandling. För bränntorv har utbytet ökat med
över 60 %. Samtidigt har oljans kvalitet avsevärt
förbättrats. Några av försöksresultaten angivas i
följande tabell:
NaOH- Olja % av torrvikt Oljans elementar-
tillsats % sammansättning C H
Vitmossetorv . ... 0 6,6 78,’6 8,64
50 22,5 82,6 9,25
Bränntorv 0 15,5 77,6 9,20
20 20,1 81,0 10,25
50 25,6 — —
Alkalit i koksen återvinnes lämpligen genom
tvättning med vatten och återföres efter kaustisering och
indunstning i processen. Genom att vid relativt låg
temperatur, 600°, låta vattenånga inverka på koksen
kan man på grund av dennas höga reaktionsförmåga
erhålla en gas med över 80 % väte.
d) Hydrering.
Genom fraktionerad destillation kan man av
torv-tjäror och särskilt av de vid alkalisering erhållna
oljorna framställa goda motorbränslen. Utbytet av
lättkokande produkter är dock relativt lågt. Bättre
resultat vinnes, om tjäran eller destillat därav
hydreras. Detta innebär, att väte vid förhöjd temperatur
och med användande av lämplig katalysator,
molyb-densvavelföreningar, införes i produkten. På grund
24 mars 1941
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
