Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Inhemskt flytande bränsle och förutsättningarna för dess tillverkning, av B. Thorbjörnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
hållna 96-procentiga varan, så att 99.6-procentig
motoralkohol erhålles.
Den första sulfitspritfabriken byggdes 1909.
Hösten 1939 funnos 22 fabriker med en beräknad
kapacitet av tillsammans 45 mill. liter. Sedan dess ha
ytterligare ett antal spritfabriker uppförts eller
påbörjats, och det ser ut som om nästan samtliga
sulfitfabriker på över 15 000 ton före årets slut skulle vara
inrättade för att ta ut sprit ur sin avfallslut.
Tillverkningen av sulfitsprit har under senare år uppgått till:
År Liter 95 %
1935 ............. 26 816 326
36 ............. 26 682 230
37 ............. 28 289 204
38 ............. 28 695 063
39 ............. 30 912 195
40 ............. 34 487 778
Att produktionen under 1940, trots den reducerade
colln losaexporten, ej blott kunde hållas uppe på
samma nivå som föregående år utan dessutom ökas är till
stor del att tillskriva åtgärder, som
bränslekommissionen då vidtog. Dessa åtgärder ha tvivelsutan varit
ägnade att stimulera intresset för byggande av nya
spritfabriker saint att utvidga och förbättra de
befintliga.
Produktionen av sulfitsprit väntas i år ytterligare
ökas och största delen därav torde gå till
motorbränsle. Sulfitspriten är följaktligen för närvarande
vårt mest betydande inhemska flytande bränsle.
Om ett par månader startar en fabrik tillverkning av
sprit enligt defibratormetoden. Enligt denna indränkes
veden med 2-procentig svavelsyra, värmes till 180°,
sönderslites mellan refflade plattor (defibrator) och
får expandera. Den fasta återstoden, som utgör 75 %
av vedvikten, frånfiltreras, och vätskan neutraliseras.
Efter avskiljande av gipsen håller lösningen per liter
100 g socker, varav 2/3 jäsbart. Fabriken liar en
beräknad årskapacitet av 3 mill. liter, och
anläggningskostnaden har antagits till 25 öre per liter.
Av de många metoderna för träförsockring må här
nämnas
1) perkolatorförfaranden enligt Scholler och
Ant-Wuorinen. Den förre använder utspädd svavelsyra
och den senare svavelsyrlighet.
2) Hägglund—Bergius-förfarandet, varvid
försockringen sker med stark saltsyra.
Dessa synas ej lämpade för våra förhållanden.
Ant-Wuorinens är dock ännu ej tillräckligt prövat.
Betingelserna för försockring av ved med stark
svavelsyra ha studerats, men resultaten ha ej varit
uppmuntrande. Däremot synes mycket tala för
tillverkning av socker respektive sprit av fodercellulosa
med användande av stark svavelsyra.
Bränslekommissionen liar visat visst intresse för sistnämnda
förfarande.
V. Jordbruksprodukter.
Av de jordbruksprodukter, som under senare år
använts för framställning av sprit, märkas potatis,
säd och sockerbetor. Det har föreslagits, att under
kommande kampanj öka brännvinstillverkningen, så
att bränneriernas kapacitet fullt utnyttjas. Man
skulle då erhålla, utöver det normala behovet, 20
mill. liter sprit räknad som 95-procentig. Denna
kvantitet skulle användas som motorbränsle. För
dess framställning erfordras
152 000 ton potatis
3 000 „ korn
24 000 „ stenkol.
Med en potatisskörd av 12 ton per hektar måste den
nuvarande odlingen av potatis utökas med 13 000
hektar.
VI. Syntesgas.
De metoder för framställning av flytande bränsle,
som i det föregående beskrivits, ha på ett undantag
när det gemensamt, att de erhållas så att säga direkt
ur råvaran. Produkten är sålunda i hög grad
av-hängig av det använda utgångsmaterialet, det må
vara stenkol, torv, trä osv.
Man kan också välja en annan väg vid förvandling
av fast bränsle till flytande, nämligen att överföra
det fasta i enkla gaser och därefter med hjälp av
katalysatorer binda ihop gasmolekylerna, så att
produkten erhålles i vätskeform.
Vid gengasdrift av bilar överför inan med hjälp
av luft fasta ämnen, träkol eller ved, till gasformiga,
Gasaggregaten kunna betraktas som fabriker för till
verkning och rening av gas. Då dylika små
transportabla anläggningar ej alltid fungera, som man
önskar, har förslag framkastats, att man bör alstra
gasen i stora verk och sedan komprimera den i
cylindrar. lämpliga att medföras på fordon. På grund
av gasens låga värmevärde är detta ej ekonomiskt
möjligt. Däremot synes kemisk komprimering av
gasen, dvs. en sammankoppling av dess brännbara
ämnen, så att flytande bränsle erhålles, vara tänkbar.
Det första steget för sådaii tillverkning är att
åstadkomma en gas med lämplig sammansättning.
Dylik syntesgas bör innehålla endast väte och kol
oxid och detta i proportionerna 2 till 1. En ni3
syntesgas väger 476 g och ger vid förbränning 2 725 kcal.
Syntesgas kan erhållas, om man pressar
vattenånga genom ett schakt innehållande glödande kol.
Som reaktionen är starkt endotermisk, sjunker
temperaturen i kollagret, och när den nått en viss lägre
gräns, cirka 600°, erhålles ej längre någon
användbar gas. Man kan då blåsa luft genom kolskiktet,
üett-a blir då upphettat, varpå behandlingen med
vattenånga åter kan äga rum.
Genom att växelvis blåsa med luft och med
vattenånga kan man erhålla önskad mängd syntesgas.
Metoden har stor användning i stenkolsrika länder men
är knappast tänkbar hos oss.
Som råvara för framställning av syntesgas torde
man liär endast böra räkna med ved eller torv. För
att i görligaste mån spara på dessa bränslen kan man
lämpligen tillföra värme i form av elektrisk energi,
förutsatt sådan kan erhållas för överkomligt pris.
En del av vätet i syntesgasen kan framställas genom
elektrolys, men detta förfarande blir nog bra dyrt i
jämförelse med ett elektro-termiskt.
Sker förgasningen i en elektriskt upphettad
generator, kan man av 1 kg absolut torr ved med
uppoffrande av 2 kWh teoretiskt erhålla 0,9 kg eller
1,9 m3 syntesgas.
Man kan också framställa gasen genom att bränna
ved med syre under samtidig tillförsel av vattenånga.
24 mars 1941
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
