Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 29 mars 1941 - Flytande tillverkning i praktiken: Flytande tillverkning vid Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson, av Hans Thorelli - Flytande tillverkning vid Asea, Västerås, av Oscar Hellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ning av material i lådor med nummer på
transportbandet i mitten. Tomlådorna gå tillbaka till
utläm-ningsförrådet på den undre parten av bandet.
Mätaren "växer" fram genom att fler och fler
tempon utföras på den, och mellan tempona skickas
mätarna för hand på rännor (== uppfällbara klaffar).
De färdiga mätarna läggas sedan i hjulförsedda
montrar, vilka föras till mätarejusteringen, där
provningen sker i större parti i taget.
c. Den elektriska justeringen av mätarna sker
även flytande från tempo till tempo (fig. 8).
d. De justerade mätarna läggas på ett
transportband vid fönstret, som tager mätarna till
förpackningen. Då stora och små mätare komma på samma
band, skilja vi dem åt med en fotocellmanövrerad
anordning.
Hans Thorelli.
Flytande tillverkning vid Asea,
Västerås.
Tillämpningen av den flytande tillverkningens
princip har inom verkstadsindustrien först skett
huvudsakligast vid monterings- och hopsättningsarbeten.
Det var också vid dylika arbeten som den flytande
tillverkningen så gott som tvingade sig fram, enär
nackdelarna med den tidigare tillverkningsmetoden
vid massfabrikation voro så stora, att det var
uppenbart, att en omläggning av hopsättningsarbetet helt
enkelt var nödvändig. Vidare medförde en
omläggning av monteringsarbetet i regel ej större
besvärligheter.
Vid maskinarbetet inom en mekanisk verkstad,
som sysslar med tillverkning av olikartade
produkter, är det däremot i allmänhet ej så enkelt att
genomföra en omläggning till principen flytande
tillverkning. För det första äro stora verktygsmaskiner
ej lika enkla att omplacera som arbetsbänkar,
hop-sättningsfixturer och arbetare. Dessutom fordras att
tillverkningsprodukterna äro så standardiserade och
likformiga, att arbetsmaskinerna kunna utnyttjas
hela tiden för i det närmaste samma slags arbeten.
Det är ju, som kommer att visas i det efterföljande,
ej nödvändigt att arbetstyckena äro exakt lika, ty
de kunna variera i storlek inom vissa gränser.
Däremot böra de vara så likformiga, att bearbetningen
kan utföras i samma slags verktygsmaskiner.
Vid Asea var det vid tillverkningen av framför
allt trefasmotorer, som detta problem blev aktuellt
1927—1928 för att åstadkomma en ökning av
tillverkningen. De motorer som tillverkas i större
antal variera i storlek från 1/4 hk upp till exempelvis
50 hk i ett 20-tal olika storlekar, varför det var
tydligt, att det ej gick att genomföra en flytande
maskinbearbetning på så att säga en linje.
För det första var det nödvändigt att dela upp
maskinbearbetningen i grupper så utrustade med
maskiner, att inom en dylik grupp komplett
maskinbearbetning enligt den flytande principen kunde ske
av vissa för gruppen avsedda detaljer. I en
elektrisk motor ingå alltid vissa delar, som finnas på
Fig. 1. Lindning av elmotorer, transport på rullband.
varje maskin, stor eller liten, såsom statorer,
lagersköldar, kullagerblock, axlar m. m. Var och en av
dessa maskindelar uppdelades i storleksgrupper, så
att de kunde bearbetas i samma verktygsmaskiner.
Sålunda uppdelades motorstorlekarna 1/i—50 hk i
fyra grupper för statorbearbetning, fyra grupper för
lagersköldar, tre grupper för axlar osv. Men även
maskinbearbetningen av de större maskinerna upp
till 300 hk, vilka ofta endast utföras i antal av
10—20 stycken för varje order, ordnades i en grupp
för statorbearbetning och en annan för bearbetning
av lagersköldarna.
Det första, som visade sig vid sammanförandet av
verktygsmaskinerna i dylika grupper för fullständig
bearbetning av en viss del, var att flera
verktygsmaskiner måste anskaffas.
Därvid uppstod givetvis frågan huruvida alla
maskinerna i en dylik grupp kunde utnyttjas hela tiden.
Det visade sig, att de dyrbaraste maskinerna såsom
halvautomatiska svarvar och större fräsmaskiner
med de längsta operationstiderna kunde utnyttjas till
100 % av tiden. Vissa mindre dyrbara maskiner
däremot såsom borrmaskiner, gängmaskiner och
brotchmaskiner blevo ej helt utnyttjade. De fördelar
som uppnåddes med flytande tillverkning voro
emellertid så stora, att de mer än väl uppvägde kostnaden
för anskaffning av några verktygsmaskiner.
Tidigare tillämpades en fabrikationsmetod, som vi
kunna kalla tempometoden, där varje
arbetsopera-tion utfördes i en följd på alla delar, som tillhörde en
viss order. Därefter flyttades hela partiet till en
annan maskin för utförande av nästa arbetsoperation.
Det var många och stora nackdelar förbundna med
denna metod. För det första medförde det, att stora
godsmängder befunno sig inom avdelningen i väntan
på nästa arbetsoperation, och för det andra att det
stora kapital detta gods representerade blev bundet
till ingen nytta. En annan stor olägenhet med denna
metod var den långa tid, som det tog att färdigställa
en order på en viss detalj. Dels tog det en viss tid
att utföra en operation på hela partiet, då det rör
sig om ett antal av 200—300 st., dels kunde man ej
räkna med att nästa arbetsoperation kunde
omedelbart taga sin början efter den föregående. Ofta blevo
vissa maskiner överbelastade och då uppstod en ännu
längre väntetid.
Att det tog lång tid för färdigställande av en order
29 mars 1941
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
