Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 5 april 1941 - Inhemskt flytande bränsle och förutsättningarna för dess tillverkning, diskussion, av A. Billberg, Hilding Bergström, R. Steenhoff och Helge Uhrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
framställas. Hur mycket flytande bränsle, som skulle
kunna utvinnas ur torv är svårt att profetera om. Att
torven som råmaterial för oljor kan bli av betydelse är
emellertid påtagligt.
Till Kolningslaboratoriets försöksarbeten, som stå i
samband med oljeframställning inom landet, höra
dessutom:
Höjning av tjärutbytet vid torrdestillation av vanlig
kolved.
Torrdestillation eller extraktion av tallstubbar, s. k.
töre, för utvinning av terpentinolja, harts, resinater,
tjära. Denna tjära utgör ett lämpligt råmaterial för t. e.
smörjoljor, och metoder äro utarbetade härför.
Disponent Thorbjörnson har redan gjort en
uppskattning av den mängd tjära, som gissningsvis skulle kunna
erhållas genom en ökning av träkolningen. Jag
begagnar här tillfället att understryka betydelsen av det av
föredragshållaren poängterade förslaget för
framställning av metylalkohol.
Framställning av ersättningsmedel för spindelolja för
tryckfärger m. m. ur beck från flytande harts. Metod
och apparatur härför äro färdiga sedan ett halvt år
tillbaka.
Framställning av oljor med låg viskositet för
späd-ning av tjockflytande tjäror.
Redan för flera år sedan har KL utexperimenterat en
allmänt användbar katalysator för hydrering av tjära
och råoljor till såväl bensin som smörjoljor.
Framställning av lösningsmedel. Anläggning är
utförd.
För att tillräcklig mängd av råmaterial för
oljeframställningen skall kunna erhållas är en rationell
bränsle-hushållning nödvändig. Ämnet är ju av så stor räckvidd,
att det här inte ens ytligt kan beröras. Här må endast
framhållas de möjligheter, som ligga i ett rationellt
utnyttjande av cellulosa-avfallslutarna och i att
gengasdriften allt mer göres oberoende av träkol.
En närmare granskning av frågan produktion av
oljor under kristider ger som resultat, att det
oundgängliga behovet av flytande bränsle och smörjoljor kan
framställas inom landet och till en kostnad, som ligger
inom ramen för det rimliga. Men det är ej nog härmed.
Något måste även göras för att få fram denna kvantitet
bränsle. Föreliggande uppslag för oljeframställning
måste i lämpliga delar snarast realiseras till
fabriksdrift och anläggning uppföras för framställning av
bensin och smörjoljor ur utvunna råprodukter genom
hydrering. En sådan anläggning bör uppföras under vilka
förhållanden som helst. Det skulle ha varit av mycket
stor betydelse om den redan nu funnits. Det är ju
tänkbart att den i normala fall skulle kunna bearbeta
importerad råolja.
För att få igång en fabrikation av flytande bränsle
inom landet fordras emellertid i likhet med vad som
skett i utlandet ett statens ingripande. Sålunda ha i
Tyskland och England den inhemska
bensintillverkningen gynnats med 210 Rmk per ton resp. 8 pence per
gallon.
Svårigheter och vanskligheter att under en kris
utforma metoder och uppföra anläggningar kunna bli
stora. Anläggningar skola helst föreligga fullt färdiga
och inkörda /ore krisen och erforderliga utvidgningar
skola då snabbt kunna ske. Det måste sålunda arbetas
intensivt för sakens utveckling även under s. k. normala
förhållanden.
Civilingenjör B. Stéenhoff: Värdet för vårt land hos
metanolen och de andra brännbara vätskorna, om vilka
disponent Thorbjörnson talade i sitt föredrag, ligger långt
ifrån enbart i deras brännbarhet. De äro nämligen alla
utmärkta oeh specifika lösningsmedel och kemiska
råvaror. Lösningsmedelsfrågan ha vi väl tidigare icke
ägnat många tankar åt. Det sägs ibland, att vårt land
varit bäst ställt i världen — U. S. A. icke undantaget —
ifråga om tillgång till billigt flytande bränsle.
Detsamma torde gälla ifråga om lösningsmedel av alla de slag.
Vi ha varit bortskämda med rikliga tillflöden av minst
tjugutalet olika lösningsmedel, såsom lägre och högre
alkoholer, estrar och blandningar därav, dvs. vad
målarna kalla "tinner", bensolkolväten av flera slag och av
hög renhet, bensin och tungbensin, vilket kärt barn har
många namn, såsom white, spirit, mineralterpentin,
kristallolja, sangajol, dilutin. För att inte tala om
terpentin, där vi importerat renprodukt och måste
exportera råvara.
Nu visar sig emellertid med skrämmande tydlighet
hur beroende vi äro av tillgång till de flesta av dessa
vätskor, även för annat än motordrift. Jag vågar påstå,
att icke en urmakare, skomakare eller annan
hantverkare — för att inte tala om målarna — icke en
mekanisk verkstad eller kemisk tvätt, icke en
livsmedels-eller ammunitionsfabrik, icke ens ett hushåll kan
fungera utan tillgång till en eller flera av dessa vätskor.
De ha alla sina särdrag, men kunna i viss utsträckning
ersätta varandra. Den av föredragshållaren särskilt
accentuerade metanolen har t. e. den fördelen framför
vanlig sprit, att den utan inblandning av etyleter löser
nitrocellulosa, lackfärgernas svenska modersubstans.
Dessutom löser den fett.
En inom industrikommissionen företagen utredning
visar, att totalbehovet under fredstid av de tio viktigaste
lösningsmedlen till 80 % tillgodosetts genom import.
Under nuvarande förhållanden har, märkligt nog,
behovet knappast minskat. Detta sammanhänger med att
en kemisk förädlingsindustri håller på att växa upp med
dessa vätskor såsom råmaterial. För att bara nämna
tvenne exempel, så kunna vi nu ur etanol (sulfitsprit)
framställa etylenglykol, på prosa kallad kylarvätska, och
ur terpentin kunna vi framställa toluol, båda dessa
råvaror för våra ammunitionsfabriker.
Vi skulle sålunda ha stått oss synnerligen illa, om
behovet av lösningsmedel icke varit av mindre
storleksordning än bränslebehovet, och om icke genom
förbudslagstiftning alla brännbara vätskor utom de sedvanliga
motorbränslena räddats undan motordriften. Jag säger
med berått mod räddats undan, ty en priskonkurrens
hade blivit katastrofal för
lösningsmedelskonsumenterna, och den ringa tillgången hade ändå inte hjälpt
motortrafiken lång väg. Genom samverkan mellan
industri* och bränslekommissionerna har sedan en
ransonering skett av ett tiotal lösningsmedel, där
tilldelningen f. n. är i genomsnitt 40 % av
fredstidsförbrukningen. Detta är en klen tröst, när man vet att vi
ändå tära på våra lager, och att dessa vätskor endast
delvis kunna ersätta varandra. Industrikommissionen
söker emellertid att s. a. s. maka över konsumtionen till
de grupper av lösningsmedel, där vi åtminstone ha
teoretisk möjlighet att kunna bli självförsörjande.
Medan tiden går, ökar dock vår beredskap även på
detta gebit. Genom industriens insatser — delvis med
statens stöd eller garanti — har självförsörjningen ökat
från 20 till 30 %, och ett tiotal lösningsmedel kunna nu
helt framställas inom landet, såsom etanol och
metanol, etyleter, etylacetat och etylglykol, aceton och
acetonersättning, trikloretylen och koltetraklorid,
fur-furol och terpentin. Vi måste emellertid mycket högre
upp, och det är väl i första hand metanol, etanol och
terpentin vi då få bygga på. De sistnämnda äro ännu
länkade till åtkomsten av cellulosamarknader, men
metanolen synes kunna bli en storhet för sig. Jag
hoppas därför ha med detta kunnat understryka
föredragshållarens maning till en kraftinsats på det området.
överingenjör Helge TJhrus: När man skall jämföra
olika metoder för framställning av olja ur skiffer, måste
man alltid hålla i sikte, att ingen av de metoder, som
hittills prövats, kunna framställa olja ur våra svenska
skiffrar till ett pris, som kan konkurrera med de priser
166
5 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
