Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 5 april 1941 - Insänt: Vårt samhälles tekniska bildningsbehov, av J. Körner - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
okunnighet på tekniska områden och särskilt över
okunnigheten hos de ledande inom statlig och kommunal
förvaltning. "Teknikern behandlas ofta som en alkemisk
trollkarl, som på order kan göra, icke guld, den
vidskepelsen är i stort sett övervunnen, men en mängd andra saker,
som man tror vid behov kunna trollas fram ur intet och
på ett ögonblick. Grundförutsättningarna materia, energi
och tid, utan vilka intet kan åstadkommas, äro dunkla,
oförstådda begrepp hos majoriteten bland dem som styra
och ställa med vårt samhälle."
Om man bortser från de något överdrivna
vändningarna på en del ställen och går till sakens kärna,
kan man givetvis uppställa den allmänna frågan,
vad som lämpligen kan göras för att sprida ökad
kunskap om tekniska ting inom lekmannakretsar, särskilt
ur de synpunkter, som i artikeln framhållits. Till en
början måste det dock i sanningens namn erkännas,
att intresset för teknik i våra dagar är stort, varom
vittnar bl. a. dagspressens tekniska avdelningar och
spridningen av populärtekniska verk. Härmed är ej sagt att
allt är bra som det är, och det finnes ju åtskilliga
belägg för motsatsen. I den mån det gäller den tekniska
kompetensen hos de styrande i samhället tror jag
emellertid knappast, att bristerna kunna avhjälpas på den av
prof. Velander föreslagna vägen. De styrande äro ju
icke endast ämbetsmän, på vilka bestämda
kvalifikationer i fråga om examina och praktik kunna ställas,
utan även riksdagsmän och stadsfullmäktige, för att ej
tala om regeringens medlemmar, för vilka samtliga
kategorier vårt demokratiska statsskick ej föreskriver några
examensmeriter. Som måhända är prof. Velander bekant
tog för ca 2 000 år sedan en annan professor vid namn
Platon ett initiativ ifråga om en förbättrad utbildning
av statens styresmän, vilka enligt hans förslag skulle
under många år omsorgsfullt fostras i olika vetenskaper
och släppas lösa först i 50-årsåldern. Problemt är
alltså gammalt, men lösningen står alltjämt öppen, vilket lett
till att under mellantiden diktatorer av olika slag utan
några som helst examensmeriter i olika länder tagit
ledningen på ett för utvecklingen högst betydelsefullt och
avgörande sätt. I trots av sin ibland bristfälliga
underbyggnad ha dessa herrar ofta uträttat åtskilligt, ej minst
till vetenskapens och teknikens fromma.
Jag tror nu för min del, att det slags kvasitekniska
utbildning, som efter prof. Velanders förslag skulle
vinnas på ett par år, i värsta fall skulle kunna göra mer
skada än nytta. Den skulle enligt V. "ge de
utexaminerade den värdefulla förutsättningen för att veta när,
varför och om vad man skall fråga de tekniska
specialisterna samt sedan kunna läsa och förstå svaren". Man
kan väl fatta den psykologiska grunden, om
resultatet i många fall blir det, att den tekniskt
halvbil-dade ämbetsmannen just i kraft av denna sin utbildning
tror sig kunna avgöra ett visst ärende utan att "fråga
de tekniska specialisterna". Ur denna synpunkt kanske
det ibland kan vara lugnare om den utbildningen icke
finnes — en klok karl tar i varje fall ej gärna ansvaret
inom ett område som han ej behärskar utan att
informera sig på sakkunnigt håll.
Utan tvivel bör en ökad spridning av tekniska
kunskaper inom lekmannakretsar främjas, men jag kan ej
se annat än att detta främjande till väsentlig del måste
bedrivas i friare former och i huvudsak lämnas i den
allmänna utvecklingens hand. Detsamma gäller om
förkovran av teknikernas intresse för sociala frågor, som
måhända utgör den säkraste vägen för dem att nå ökat
inflytande på samhällets allmänna utveckling.
Prof. Velander har emellertid i sin artikel även
berört ett annat spörsmål, nämligen önskvärdheten av att
studerande vid de tekniska högskolorna beredas tillfälle
till en mer praktisk utbildning med sikte på
administrativa eller kommersiella poster inom industrien. Här kan
undertecknad vara med, och jag har redan för flera år
sedan i Teknisk tidskrift utvecklat denna fråga.1 Vår
nuvarande högre tekniska undervisning är nästan
uteslutande vetenskapligt betonad, och i våra dagar är
kravet på vetenskaplighet och forskning starkare än
någonsin tillförne. Men industrien behöver ej endast forskare,
utan även affärsutbildat folk, administratörer, ledare.
För studerande med läggning åt dessa håll utgör det
ensidigt betonade tekniska vetenskapandet i
undervisningen en onödig belastning. Förr eller senare måste med
all sannolikhet göras en differentiering mellan
forskningens behov och industriens praktiska behov; dualismen
mellan dessa leder i längden till skada för endera eller
båda parterna. F. n. finnes möjlighet för
allmänintres-serade tekniska studerande att komplettera sin
utbildning vid t. e. Handelshögskolan, men åtskillig tid skulle
säkerligen vinnas, om sådan undervisning kunde
bedrivas vid de tekniska högskolorna, samtidigt som en
lämplig avkortning kunde göras i fråga om sådana
studerandes tekniskt-vetenskapliga pensum.
Stockholm den 23 mars 1941. J. Körner.
i Teknisk tidskrift, 1936, Allm. avd., sid. 304.
Sammanträden
Svenska teknologföreningen.
Avdelningen för Mekanik kallas till ordinarie
sammanträde tisdagen den 15 april 1941 kl. 19,30 på föreningens
lokal, Brunkebergstorg 20. Ärenden: 1) Val av
Justeringsmän. — 2) Inträdesanmälningar och inval. — 3)
Inkomna skrivelser. — 4) "Flymotorens Förnedring ved
Ben-sininsprøitning", föredrag av dipl.-ing. R. O 11 e s e n, NIF.
Föredraget kommer att behandla såväl de termiska som de
mekaniska olikheter, som bensininsprutningen medför
relativt drift med förgasare och även gå in på härav betingade
olikheter i motorns konstruktiva utformning. Ett kort
sammandrag av föredraget ■— som ledning för en eventuell
diskussion — kan av intresserade rekvireras på
föreningens kansli, tel. 10 07 16. -— 5) "Gassvetsningens utveckling
till modem teknik, samt något om gassvetsning av legerade
stål", föredrag av överingenjör H. Spiegelberg. Efter
föredraget visas en kortare film, upptagen av "Aga". —
Supé och samkväm.
Avdelningen för Kemi och bergsvetenskap kallas till
ord. sammanträde fredagen den 18 april 1941 kl. 19,30 på
föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, Stockholm.
Ärenden: 1) Val av justeringsmän. — 2) Inval. •—>3) Inkomna
skrivelser. •— 4) "De geofysiska prospekteringsmetodernas
utveckling under de senaste ären", föredrag av bergsingenjör
A. Nordström. — Supé och samkväm. Under
samkvämet visas en film om A.-b. Elektrisk malmletnings
arbeten. Medlemmarna 1 Geologiska föreningen äro
välkomna till föredraget och efterföljande supé och samkväm.
Vid avdelningens för Väg- och vattenbyggnadskonst
ord. aprilsammanträde kommer bl. a. redogörelse att lämnas
för det av danska ingenjörsfirman Manniche & Hartmann
uppgjorda förslaget till tunnel under Öresund. Dagen för
sammanträdet är ändrad till den 22 april.
Extra allmänt sammanträde hålles torsdagen den 24 april
1941. Obs. dagen! Program: Kl. 16,00. Besök vid
Statens väginstitut vid Drottning Kristinas väg, som beses
under ledning av överingenjören kapten Nils von
Matern. Kl. 18,00. Middag å Svenska teknologföreningens
lokal. Kl. 19,30. Sammanträde å föreningens lokal.
Ärenden: 1) Inval. — 2) "1938 års vägsakkunnigas
utlåtande angående förstatligande av den allmänna
väghållningen på landet m. m.", redogörelse av generaldirektören
G. Malm och hovrättsrådet A. Bexelius. — Supé.
Tekniska föreningen i Uppsala sammanträder å Gillet
måndagen den 7 april 1941 kl. 19,30. 1)
Protokolljustering. — 2) "Tekniken och befolkningsfrågan", föredrag av
chefen för Södersjukhusets byggnadskontor, ingenjör H j.
Cederström, Stockholm. — Supé och samkväm. Pris
för supén 6 kr.
168
5 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
