Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 12 april 1941 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti ds kri ft
serligen ha även brittiska fartygsförluster noterats,
framför allt genom tyska flygangrepp mot Maltas
redd, men förskjutningen i flottstyrka har i
Medelhavet otvivelaktigt varit till brittisk förmån.
Dessutom har bl. a. ett flottbombardemang av Genua icke
kunnat hindras. Nödvändigheten av tyska
stridskrafters insättande på italienska fronter — som har
sin motsvarighet i förra världskrigets engelsk-franska
militärhjälp — har helt naturligt också haft vissa
mindre gynnsamma verkningar på självtilliten.
Fältmarskalk Badoglio har lämnat sin post. Men i den
italienska ledningens hållning, i Mussolinis tal m. m.
har ingen tvekan om kampens fullföljande kunnat
spåras, och ingenting tyder på att regeringens
kontroll över landet skulle gått förlorad. För Italien
finnes för övrigt ingen återvändo. Bundenheten vid
axelpartnern är för stark.
Spanien har däremot alltjämt icke definitivt
bundit sig. Den främsta orsaken härtill är nu som förut
den, att Spanien, som lider av mycket svår
livsmedelsbrist och även i övrigt är i högsta grad i behov
av yttre lugn, icke kan taga risken av en havsblockad.
Regeringens allmänna hållning är däremot
otvivelaktigt axelmaktsorienterad. Samtidigt framträder
dock även en tendens till samverkan med det icke
ockuperade Frankrike. Den 12 februari hade general
Franco och utrikesministern Sufier en överläggning i
Italien med Mussolini. På återvägen ägde ett
sammanträffande rum med marskalk Pétain i Montpellier.
Francoregeringens politik syftar främst till
helande av inbördeskrigets sår. I dagarna har en
vidsträckt amnesti utfärdats. Den framtida regimen är
oviss. Den 28 februari avled exkonung Alfonso XIII
i Rom. Hans tredje son, prins Juan, har övertagit
tronanspråken. En restauration är icke otänkbar men
under inga förhållanden nära förestående.
Frankrikes svåra läge. Det franska imperiet.
Frankrikes svåra läge har under kvartalet knappast
förbättrats. Försörjningssituationen ger anledning
till allvarliga bekymmer, desto mera som den
brittiska regeringen synes vägra all livsmedelsimport
även till den icke ockuperade zonen. Förhållandet
till ’Tyskland står tydligen på samma ståndpunkt som
under hösten. "Montoirepolitiken" — så benämnd
efter marskalk Pétains sammanträffande med Hitler
i nämnda ort den 24 oktober i fjol — är sålunda
alltjämt grundvalen för de ömsesidiga relationerna.
Ockupationen är emellertid en mycket tung börda,
och någon lättnad i denna kan nog icke emotses.
Inrikespolitiskt synes situationen dock sedan årsskiftet
ha i någon mån klarnat. "Lavalkrisen" har sålunda
av allt att döma tillsvidare övervunnits — icke så att
Laval återfått sin ställning, men så att marskalk
Pétains främste förtroendeman amiral Darlan, vilken
sedan den 9 februari är vice konseljpresident, tyckes
fullfölja sin politik i samförstånd med Laval, med
vilken han vid flera tillfällen konfererat. Laval synes
numera huvudsakligen uppehålla sig i den
ockuperade zonen. Tecken till politisk motsättning mellan de
båda. zonerna ha icke kunnat döljas, men förbindelsen
Darlan—Laval ger en viss garanti för att den ej
drives för långt.
Marskalk Pétain och amiral Darlan, vilken senare
även ersatt Flandin som utrikesminister, ha icke
tillmötesgått de många anbud de fått mottaga från
engelskt håll. Dessa ha framför allt gällt de franska
koloniernas — eller enligt engelskt uttryck "det
franska imperiets" — hållning. Vichyregeringen har
i varje fall hållit en skarp gräns mot den
engelsk-understödda De Gaulle-regimen i tropiska Afrika, och
de viktigaste franska kolonierna, bl. a. både Marocko,
Tunis och det syriska mandatet, ha tydligen bevarat
sin lojalitet mot den lagliga regeringen. Indokina,
varom mera nedan, hotar visserligen att gå helt
förlorat, men detta är i nuvarande världsläge så gott
som oundvikligt. Förhållandet till England har
snarast skärpts. Särskilt Darlan har med största energi
motsatt sig de engelska anspråken på att behandla
Frankrike i sin helhet som ett av fienden erövrat
land och hotat låta franska flottan konvojera neutrala
livsmedelslaster till franska hamnar. Yid några
tillfällen ha väpnade sammanstötningar ägt rum.
Ryssland ett frågetecken.
Den ryska politiken har under det gångna
kvartalet i ännu högre grad än tidigare framträtt som ett
frågetecken. Det är tydligt, som här ovan redan
framhållits, att regeringen i Moskva icke sett den
tyska frammarschen till Svarta havet och Bosporens
närhet med någon större tillfredsställelse. Men man
har nöjt sig med indirekta opinionsyttringar, riktade
till Bulgarien och Turkiet, och varuleveranserna till
Tyskland, varom på nyåret ett nytt avtal ingicks, ha
ökats. Gent emot den tredje stormaktspartnern i
axelblocket, Japan, synes en korrekt neutralitet ha
iakttagits. Den ryska hjälpen till Chiang Kai-shek
har väl ej upphört men är av mindre omfattning än
förr. Överhuvud synes den ryska politiken mer än
någonsin vara inställd på avbidan och inväntan av
gynnsamma chanser.
Japan som tremaktspartner.
Thailand—Indokinafreden. Matsuokas resa.
Den japanska politiken har under kvartalet varit
mycket aktiv. Kriget i Kina har fortsatts med
snarast ökad intensitet. Man har gjort stora
ansträngningar för att få till stånd ett ökat varuutbyte med
Holländska Indien. Särskilt är man intresserad av
oljeimport från Borneo och Sumatra. I Franska
Indokina ha nya baser upplåtits för Japan. Samtidigt
har Thailand, som beskyddas av Japan, efter ett par
månaders obetydlig gränskrigföring, i ett i Tokyo
förmedlat fredsslut i mars med Vichy-regeringeng
godkännande återfått en del av de områden kring övre
Mekong-floden och i Kambodja, som Frankrike i
början på århundradet avpressade kungariket Siam
(som Thailand då benämndes). England har ansett
sig böra vidtaga, förstärkta försiktighetsåtgärder i
Burma och vid Singapore. Skulle den brittiska
positionen på någon annan punkt bli allvarligt hotad så
är det ej otänkbart att ett japanskt anfall riktas mot
Singapore. Skulle Förenta staterna komma i öppet
krigstillstånd med Tyskland inträder också för Japans
del enligt treinaktspaktens bestämmelser automatiskt
krigstillstånd med Förenta staterna. Den japanska
sjömakten är tämligen orubbad, och även om Japans
resurser i övrigt äro hårt pressade av det långvariga
och blodiga Kinakriget, äro dess krafter icke
uttömda. Att Japan, om någon möjlighet finnes, skulle
låta den stora kampen mellan de ledande vita folken
gå förbi utan att ytterligare framflytta sina positio-
12 april 1941
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
