Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1941 - Forskarbragd och odlargärning i modern radioteknik, av Erik Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 22 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 31 MAJ
ÅRG. 71 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 1
INNEHÅLL: Forskarbragd och odlargärning i modern radioteknik, av Erik Löfgren. ■—• Bruk och
missbruk av telefon, av Håkan Sterky. — Elektronen och elektrotekniken, av Hannes Alfvén. — Lennart
Hellstedt †. — Facit. —- Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser. -— Sammanträden.
Fors kar b ra gd och odlargärning i modern
radioteknik.
Av ERIK LÖFGREN.1
När man i denna teknikens guldålder vill peka på
några verkligt revolutionerande tekniska framsteg,
brukar vanligen bl. a. radiotekniken få äran att tjäna
som exempel, och detta väl också med rätta. Det
ligger onekligen något för lekmannen tjusande, nära
nog övernaturligt, däri, att man över avstånd på
tusentals kilometer utan trådar eller annan materiell
förbindelse kan överföra icke blott telegrafiska
meddelanden utan också tal och musik, och numera
genom televisionen till och med synsinnets intryck.
Yad den moderna radiotekniken har frambragt, går
långt utöver vad en Jules Yernes fantasi förmådde
uppkonstruera. Vilka genialiska uppfinningar, vilka
glänsande forskarbragder måste det icke vara, som
givit upphov till och fortfarande utveckla denna
moderna gren av tekniken! Lekmannens förundran och
beundran är väl förståelig. Men hur ter sig
radioteknikens framstegsarbete från fackmannens
ståndpunkt sett? Detta är den fråga, som här skall tagas
i närmare skärskådande.
Framstegsarbetets rationalisering.
När man nu blickar tillbaka på radioteknikens
första utvecklingsskede, i synnerhet de båda första
decennierna, och när man studerar de dokument, som
finnas bevarade i form av tidskriftsartiklar och
framför allt patentskrifter, så frapperas man av hur
trevande och valhänta försöken ofta ha varit. Gång
på gång förvånas man över, att det överhuvud taget
har varit möjligt för mänskliga hjärnor att slå in på
så många vilseledande tankebanor, att framföra så
många ofruktbara uppslag, att förbise till synes så
självklara förhållanden. För varje nyttig och
användbar idé finner man hundratals onyttiga och
oanvändbara. Pionjärarbetet synes till stor del inhöljt
i en dimma av oklarhet, ja i många fall t. o. m.
ovederhäftighet.
För en nutida radiotekniker är det egendomligt
att tänka sig, hurusom Marconi, radiotelegrafiens
uppfinnare, länge levde i den tron, att han använde
ungefär samma våglängd, som Hertz hade fått vid
1 Installationsföreläsning den 10 maj 1941 i samband med
tillträdandet av professuren i radioteknik vid Kungl, tekniska
högskolan.
sina försök, alltså av storleksordningen några
decimeter, medan han i själva verket arbetade med en
väsentligt mycket större våglängd, bestämd av
antennens storlek. Ett än mera drastiskt fall är
de Forests uppfinning av treelektrodröret. Det var
många besynnerliga detektorer, man försökte sig fram
med i början av 1900-talet. Bland dem var också en
anordning, som de Forest experimenterade med och
som bestod av en bunsenlåga, vari han placerat två
elektroder, förbundna med antenn och jord och
dessutom förbundna genom en krets med batteri och
hör-t lefon. Huruvida den någonsin fungerat, har varit
omtvistat. Anordningen undergick emellertid en
lång rad av metamorfoser, i tur och ordning
patenterade. Av bunsenbrännaren blev en glödlampa; det
väsentliga ansåg de Forest vara, att mellan två
elektroder förefanns en gas, som upphettades och
därigenom "gjordes känslig". Under dessa famlande
försök råkade det också komma med en tredje
elektrod, och denna var i en utföringsform utbildad som
ett galler mellan glödtråden och en annan elektrod.
Med denna utföringsform fick de Forest särskilt goda
resultat, men hur anordningen verkade, hade han
ingen föreställning om. Så tillkom den uppfinning,
som sedermera revolutionerade hela radiotekniken
och även andra områden av elektrotekniken.
Många andra liknande exempel på
utvecklingens-kroklinighet skulle kunna anföras. Många exempel
kunna också anföras på fall, där alla behövliga
premisser legat klart upplagda i facklitteraturen men
där man likväl under lång tid har varit blind för de
praktiska tillämpningsmöjligheterna.
När man nu efteråt bedömer framstegsarbetet i
radiotekniken under detta första utvecklingsskede,
bör man emellertid betänka de alldeles särskilda
svårigheter, som inträngandet i ett nytt område erbjuder,
därigenom att man å ena sidan saknar en invand
begreppsbildning och å andra sidan måste arbeta under
lytterst tunga former i frånvaro av utvecklad
mät-metodik och rationell mätapparatur. Detta är
naturligtvis icke speciellt för radiotekniken utan har
generell giltighet. Lörd Kelvin har en gång, långt före
radions tid, uttalat sig på följande sätt: "I och med
att man kan mäta vad man talar om och uttrycka
14 juni 1941
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
