Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1941 - Bruk och missbruk av telefon, av Håkan Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
av pågående samtal. Detta torde bliva nödvändigt i
samband med införandet av automatisk direkttrafik
på långa avstånd och kan då tekniskt enklast
genomföras med anlitande av telefonist. För närvarande
står det varje abonnent fritt att begära påskyndning
av pågående samtal, men det synes mig rimligt att
man går ett steg längre. Det betraktas ju som ett
mindre tilltalande bruk, om en person låser dörren
om sig och ej svarar på en knackning på denna. Om
detta gäller i det personliga umgänget, bör samma
regel gälla för telefonumgänget. En telefonbesökare
bör kunna få glänta på dörren ett tag för att få
besked, om han blir mottagen eller ej, och detta såväl
vid riks- som lokalsamtal. Ty många gånger kan ett
lokalsamtal vara viktigare än en långvarig och
intetsägande underhållning med en person i en avlägsen
stad. En lämplig begränsning i denna rätt bör till
förhindrande av missbruk kunna införas genom
avgiftsbeläggning.
Bruket att belamra kontorsskrivbord med ett flertal
telefonapparater, anslutna till olika nät, är ej blott
estetiskt stötande utan också synnerligen opraktiskt.
Det bygger nämligen på den felaktiga premissen, att
en apparat ej skulle kunna användas för flera
ändamål. Då numera apparat- och stationstekniken
skapat möjligheter för allmänheten att anskaffa
apparater, som tillåta förfrågning till ny apparat utan att
det ursprungliga samtalet nedkopplas eller transport
av detta till godtycklig apparat och som medföra
flera andra bekvämligheter för användaren, behöver
ej längre detta missbruk fortleva. Även de
möjligheter, som telesignaltekniken ger i form av enkla
anordningar för upptaget-markering, personsökning,
automatisk vidarekoppling av signaler m. m., verka
redan nu för en höjning av telefonkulturen. Det är
emellertid min övertygelse, att åtskilligt mer kan
göras både i konstruktivt och driftstekniskt hänseende
för att, ej minst inom våra bostäder, underlätta
telefonens rätta bruk utan att leda till missbruk.
Nyss har framhållits den betydelse, som måste
tillmätas det stora problemkomplexet, hur
utnyttj-ningsgraden av ett telefonnäts olika delar skall
kunna höjas. Därvid kan man ej underlåta att beröra
möjligheterna till en förbättrad utnyttjning av
abonnentledningarna. Om varje apparat i Sverige — som
förut nämnts — endast användes under 191 timmar
per år, följer, att de stora värden, som äro bundna i
abonnentledningar och med dem direkt förbundna
andra anläggningsdelar, under större delen av årets
8 760 timmar äro outnyttjade. Enligt tyska
uppgifter utgöra ledningskostnaderna ca 75 % av
totalkostnaderna för abonnenter på 4 km medelavstånd
från stationen. Utnyttjningstiden för
abonnentanläggningen anges enligt samma källa till 10 min. per
dygn eller mindre än 1 %. Att så måste vara
förhållandet beror på telefondriftens egenartade natur.
Klart är emellertid att varje åtgärd, som kan vidtagas
i syfte att möjliggöra anslutning av fler abonnenter
till samma ledning, blir ett värdefullt bidrag till
räntabilitetsförbättring. Här synes tekniken ännu ej
hava sagt sista ordet, även om problemet försvåras av
att man knappast såsom t. e. inom
järnvägstelefonnäten torde kunna göra avkall på kravet, att samta-
len skola vara hemliga. Däremot måste de
abonnenter, som förklara sig villiga att mot lägre avgift
använda gemensam ledning, finna sig i att ledningen
ibland är upptagen. Det är ännu för tidigt att
förutsäga om lösningen av detta problem skall komma
från automattelefonteknikerna i form av nya
väljarekonstruktioner och -kopplingar eller från
bärfrekvensteknikerna i form av förenklade filter och
modula-torer. Ett är emellertid säkert, att här kan en stor
insats göras av forskare och konstruktörer. Enbart
studiet av transmissionsförhållandena på en ledning
med parallellkopplade telefonapparater erbjuder
mycket av intresse. Denna fråga liar också
behandlats i en doktorsavhandling vid högskolan och är
ånyo föremål för undersökningar i anslutning till
arbetet inom statens järnvägars telefonkommitté.
Telefoningenjörerna och kulturutvecklingen.
Den svenska telefontekniken har sedan telefoniens
barndom stått på ett mycket högt plan och i många
fall lämnat värdefulla bidrag till utvecklingen.
Alltjämt samverkar den firma, som bär det
världsbekanta namnet L. M. Ericsson, med det svenska
telegrafverket, som givit landets medborgare ett förstklassigt
telefonväsende och som är ett gott exempel på att
statsnytta och framåtanda väl kunna förenas i den
organisationsform, som karakteriserar de
affärsdrivande verken i Sverige. Framtiden ter sig i stort
sett ljus för telefonien och dess män. Insatser på det
tekniskt vetenskapliga området och inom
telefontekniken komina att krävas i ökad utsträckning av
landets telefoningenjörer. Men inom denna bransch av
tekniken är detta ej någon nyhet, utan vi ha endast
att vandra i fädernas fotspår, även om vägen framåt
ibland ter sig brant och slingrande. Det är min
förhoppning, att jag inom tekniska högskolans murar
skall få fortsätta och befordra den verksamhet, som
min företrädare i professorsämbetet med nationellt
och internationellt erkännande utövat till
telegraf-och telefonteknikens utveckling.
Om jag under denna föreläsning fäst
uppmärksamheten jämväl vid missbruken av telefonen, har detta
skett i ett alldeles bestämt syfte. Den svenska
teknikern har länge skyggat för perspektivet att
behöva se utanför sin egen trånga gren av tekniken, att
tvingas intressera sig för liur de tekniska
nyskapelserna mottagas och användas i samhället. Det
synes mig väsentligt, att den högre tekniska
undervisningen också tar sikte på att så uppfostra de
studerande och därmed kommande generationer
ingenjörer, att de icke bliva lydiga slavar under sina egna
tekniska skapelser utan fria herrar över vårt
tidevarvs märkliga vetenskapliga och tekniska
landvinningar. Vi måste som tekniker tillse, att människorna
ej missbruka vad vi skapa, att vi rätt nyttja bilar och
cyklar, centralvärme och varmvatten, gas och
elektricitet, vitaminer oeh telefon. Efter telefonteknik
måste följa telefonkultur och det är vår uppgift att
främja denna.
Som främste företrädare för den tekniska
vetenskapen och den högre tekniska undervisningen måste
tekniska högskolan också tillse, att ingenjörerna bliva
kulturspridare och visa teknisk humanitet.
31 maj 1941
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
