Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 26 juli 1941 - Konstgjorda solförmörkelser, av Sw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
den är oberoende av våglängden. På samma sätt som
dammet verka vattendroppar, iskristaller och moln.
I Arosa är atmosfären om vintern ofta praktiskt taget
dammfri, så att själva kikaren normalt åstadkommer
mera diffust ljus än hela atmosfären. Det har därför
visat sig nödvändigt att med hjälp av många
special-konstruktioner framställa en kikare där alla källor
till ljusspridning eliminerats. Först och främst har
man försett objektivet med ett mycket långt
framskjutande ljusskydd genom att förlänga själva
kikareröret, så att endast ljus från solens närmaste
omgivning kan falla på objektivet. Ljusskyddsröret
är invändigt svärtat och besprutat med ympvax, så
att de flesta dammpartiklar, som komma in i röret,
fastna på rörväggen och oskadliggöras. Objektivet
har en genomskärning av 11 cm och är såväl i
avseende på glasets renhet som slipning det bästa som
överhuvudtaget har framställts.
Detta instrumet, som är det nyaste inom
solforskningen, har varit i bruk vid observatoriet i Arosa
sedan 1938 och har i alla avseenden motsvarat
förväntningarna, De hittills utförda undersökningarna
med konstgjorda solförmörkelser hänföra sig så gott
som uteslutande till iakttagelser av koronans
spektrum. Detta består av ett kontinuum, som mycket
liknar det kontinuerliga solspektrum, och av ett
emissionsspektrum.
Koronalinjernas förklaring är ett av de stora
spek-troskopiska problem som f. n. bearbetas. För att
fotografera de ljussvaga linjerna har metoden med
konstgjorda solförmörkelser visat sig vida överlägsen
den hittills använda med utnyttjande av de naturliga
solförmörkelserna. Fig. 2 visar den gröna
korona-linjen, upptagen med spektroskopets spalt inställd
vinkelrätt mot solskivans rand. Närmast solranden
är emissionslinjen intensivast och avtager utåt i
styrka. Koronalinjerna kunna iakttagas till en höjd
ovan solranden motsvarande högst 1/3 av
soldiame-tern.
De undersökningar som utförts under de senaste
två åren lämna huvudsakligen upplysning om
rörelserna i koronan och sysselsätta sig med
sammanhanget mellan de koronala företeelserna och dem
som kunna iakttagas längre in i solen (solfläckar,
protuberanser, facklor). Det har därvid kunnat
konstateras att den gröna koronalinjen 5303 Å är särskilt
intensiv på de ställen där solens korpuskularstrålning
utgår. Det är denna strålning som på jorden utlöser
magnetiska stormar och norrsken, men som hittills
Fig. 1. Observatoriet för solforskning; på Tschuggen (2 050 m)
vid Arosa (Schweiz).
ljuset från solstrålningen reduceras till några
milliondelar av det normala, ty koronaljuset är ungefär en
million gånger svagare än solljuset. Det diffusa
ljuset uppstår dels i jordatmosfären, dels i
teleskopet. Den atmosfäriska spridningen av ljuset kan
man inte eliminera, men väl kan man undvika den
genom att förlägga observationerna till stora höjder,
så att man har en del av atmosfären under sig. Att
diffust ljus uppkommer i atmosfären beror på att
ljuset sprides genom molekyler ocli dammpartiklar.
Denna molekylära ljusspridning kan ej undvikas, och
den uppgår till ungefär en milliondel på 2 000 m
höjd. Vid 3 000 m är detta slags spridning praktiskt
taget oförändrad. Den molekylära ljusspridningen
är strängt beroende av våglängden och är mycket
starkare för blått ljus än rött, varför rödfilter är att
rekommendera. Diffusionen genom dammpartiklar
är mycket kraftigare och besvärligare därför att
Fig. 2. Fotografi av den gröna koronalinjen
5303 Ä. Den koronala emissionslinjen kan
iakttagas på ett avstånd av upp till 10’ från
solranden. (=l/3 av soldiametern).
Fig. 3. Fotografi av protuberans den 28 dee. 1940 kl. 12,03
mellaneuropeisk tid. Bakom den runda, svarta skivan, som
förmörkar solen, framträder den yttersta solranden
(kromosfären).
312
12 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
