Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 23 aug. 1941 - Om arbetarskyddsfrågor ur yrkesinspektionens synvinkel, av L. André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Lämpliga åtgärder till olycksfallens förebyggande.
Om vi antaga, att den befintliga, lokala
säkerhetstjänsten har lyckas uppnå ett skäligt resultat, i vad
det gäller förebyggandet av de svårare
olycksfallen, genom skyddstekniska åtgärder vid maskiner,
transmissioner m. m. och genom fullföljandet av
arbetsledningens direktiv beträffande ordning o. d.,
återstår i alla fall uppgiften att förebygga de lättare
olycksfallen. Denna uppgift kan enligt min mening
lösas på flera olika sätt. Följande olika vägar
kunna exempelvis följas av arbetsledningen:
1. lin plan som går ut på att helt förhindra de
lättare olycksfallen.
2. En strävan vari man söker att rent statistiskt
nedbringa olycksfallen, dvs. söka erhålla så
få anmälda olycksfall som möjligt, och
slutligen
3. En lämplig kombination av båda de föregående
alternativen.
När i det första fallet arbetsledningens
säkerhetsarbete inriktas på att helt förhindra de lättare
olycksfallen, kräves enligt min mening en särskild man
härför, en skyddsingenjör eller säkerhetsinspektör,
vilken ägnar all sin energi och hela sin tid åt detta
arbete. Häri skall givetvis ingå propaganda av
den art jag tidigare nämnt, såsom exempelvis
föredrag, filmförevisningar, demonstrationer osv. Denna
propaganda har dock sin begränsning, vartill
kommer det psykologiska momentet, att den icke får
överdrivas. Propagandan måste utökas genom att
ständigt införa nya moment, såsom aktuella
skyddsbilder, notiser, tävlingsresultat och en ideligen
pågående personlig propaganda genom individuell
påverkan av såväl arbetsledare som arbetare.
I det andra fältet, som jag karakteriserade som en
strävan att söka erhålla så få anmälda olycksfall som
möjligt, går säkerhetstjänstens arbete till stor del ut
på att hålla den skadade kvar på arbetsplatsen och
där sätta honom till sådant arbete som han utan
större svårighet kan utföra trots sin skada.
Resultatet härav blir, att man särskilt vid lättare skador,
vilkas påföljd genom snabb och ändamålsenlig
behandling kan nedbringas till högst 3 dagar, ej
behöver ingiva skriftlig anmälan till
försäkringsanstalten. Statistiken kommer därigenom att
avsevärt förbättras.
Det enklaste sättet att beskriva den tredje typen
av säkerhetstjänst torde vara att ge exempel härpå
från arbetsplatser inom mitt eget distrikt. Jag vill
då nämna organisationen vid Avesta järnverk.
Goda resultat av lokal säkerhetstjänst.
Vid Avesta järnverk har under flera år funnits av
arbetarna valda skyddsombud, vilka på vanligt sätt
konfererat med arbetsledningen om nödvändiga
skyddsåtgärder och andra anordningar till
förebyggande av olycksfall och ohälsa i arbetet. I samband
med de vid verket under senare år verkställda
utvidgningarna och därav betingad nödvändighet att
anställa nya arbetare visade olycksfallen emellertid
en oroväckande stegring. I början av år 1939
inrättades därför en särskild avdelning för
säkerhetstjänst och tillsattes en skyddsingenjör, som erhöll
uppdraget att leda denna tjänst vid sidan av en del
andra verksuppgifter. Samtidigt bildades också en
skyddskommitté med överingenjören som ordförande,
varjämte skyddsingenjören och en ingenjör från
konstruktionsavdelningen samt en förman och fyra
arbetarrepresentanter ingingo i denna kommitté.
Bolaget utarbetade därjämte en särskild instruktion
för ombuden, vilken trycktes och utdelades till
samtliga ombud (ett 50-tal).
För att snabbt och ändamålsenligt kunna taga hand
om alla de olycksfall, som dagligen inträffade i
verket, beslöts att anställa en sjukvårdare och att i
verket anordna ett sjukrum, där de svårt skadade
kunde erhålla första hjälpen vid olycksfall och där
även lindrigt skadade kunde erhålla hjälp och även
daglig vård utan att behöva avbryta arbetet och lämna
arbetsplatsen. Då arbetarna även nattetid behövde
lämplig första hjälp, utbildades särskilda samariter.
Dessa genomgingo en kurs, vilken år 1939 omfattade
sammanlagt 10 timmar för var och en och år 1940
30 timmar. Vid lämpliga tidsintervall, exempelvis en
gång i månaden, kunde samariterna dessutom få
genomgå en repetitionskurs. Till samariternas
förfogande anordnades i verkets olika avdelningar
förbandsskåp, till vilka endast de och sjukvårdaren ha
nycklar.
De på detta sätt vidtagna åtgärderna ha under den
korta tiden av två år, åstadkommit synnerligen goda
resultat. Jämfört med år 1938 erhölls sålunda under
år 1939, då sjukvårdaren endast var i tjänst halva
året, en minskning av 10 % i totala antalet
olycksfall och under år 1940 en minskning av ungefär 40 %
jämfört med år 1938. Olycksfallsfrekvensen, som år
1938 i medeltal var ungefär 30,3 per månad och 100
årsarbetare, sjönk år 1939 till 25,7 och under år 1940
till 16,1. Infektionsskadorna minskade år 1939 och
1940 med 60 resp. 70 % jämfört med år 1938. Under
en period av 1 år minskades sjukdagarnas antal med
ej mindre än ca 4 600 dagar eller 45 % och visade
den utbetalda sjukpenningsumman en sänkning av i
runt tal 22 000 kronor. Uppgifterna för läkarvården
minskades under samma tidsperiod med ungefär 7 000
kronor. Dessa resultat äro så mycket mer
beaktans-värda, då man fastställer, att verket under tiden
januari 1938 till december 1940 ökat arbetarantalet
med ca 300 arbetare.
Denna nedgång i olycksfallsfrekvensen och de
därigenom gjorda ekonomiska besparingarna torde i
huvudsak bero på nedbringandet av antalet lättare
olycksfall. Detta visar sig också i besöksfrekvensen
på sjukrummet. Antalet behandlade patienter har
varierat mellan 30—40 stycken per dag. Givet är,
att sjukvårdaren måste äga ett synnerligen gott
omdöme i det avseendet, att han ej behandlar andra fall
än dem, som han är kompetent att sköta, övriga
fall måste hänvisas till bruksläkaren.
Utnyttja den propaganda olycksfallet utgör.
Det exempel jag nu här har framhållit visar
tydligt nog, att stora möjligheter föreligga för ett
verkligt effektivt ingripande på det
olycksfallsförebyggande området. Ett sådant ingripande resulterar ej
blott i en avsevärd nedgång i olycksfallsfrekvensen
utan framvisar även goda ekonomiska resultat och
direkta vinster för bolaget. Vari ligger då förklaringen
till de här anförda resultaten?
Jag har ju tidigare framhållit, att säkerhetstjänsten
under alla förhållanden fordrar propaganda. Då
denna propaganda måste vara ständig och fortgående,
30 aug. 1941
36 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
