Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 22 nov. 1941 - Arosmässan, av Sw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
Arosmässan.
Lördagen den 8 nov. ägde den 3 5: te Arosmässan
rum i Västerås under traditionella former och under
ordförandeskap av direktör Sigfrid Edström.
Tillströmningen av deltagare syntes i år vara större än
någonsin.
Bland deltagarna märktes i första hand
jordbruksminister Bramstorp och kvällens föredragshållare,
statsrådet Domö, landshövdingarna Gärde, Thomson
och Nylander samt generaldirektörerna Dahlbeck,
Helge Ericson, Sahlin, Wohlin och orne. Statsrådet
Domö hade kallat sitt föredrag "Jordbruk och industri
— en blick tillbaka och en blick framåt". Det var
alltså jordbrukets och industriens gemensamma
problem som för första gången i Arosmässans historia
skulle bliva ämnet för kvällens debatt. Med
anledning härav hade en hel del jordbruksexperter
inbjudits, såsom godsägare Aug. Treschow på
Målhammar, Lantbruksförbundets ordf., direktör Einar
Sjögren, m. fi. Dessutom hade sådana mässhabituéer
som dr Karl Hildebrand, direktör Albin Johansson i
K. F. och professor Edy Velander infunnit sig.
Statsrådet Domö inledde sitt föredrag med en
intressant och av siffror kraftigt späckad översikt av
det svenska jordbrukets utveckling under de senaste
femtio åren. En utveckling som pekar på en
sjunkande lönsamhet för jordbruket i jämförelse med
industrien. Talaren visade därpå att jordbruket är
ungefär lika kapitalkrävande som industrien. Det
investerade kapitalet är nämligen av storleksordningen 7
milliarder för vardera.
Beträffande jordbrukets och industriens inbördes
förhållanden framhöll statsrådet Domö att det ur
beredskapssynpunkt är ett samhälleligt och alltså även
industriellt intresse att jordbruksnäringen
upprätthålles. Om icke vårt jordbruk trots tidigare
ekonomiska kriser hade kunnat utvecklas och nå sin
nuvarande höga ståndpunkt skulle vi i dagens
försörjningsläge och med de båda senaste årens dåliga
skördar ha stått oss vida sämre än nu är fallet. Ett
bärkraftigt och så vitt möjligt självförsörjande
jordbruk bildar en vågbrytare mot
konjunkturväxlingarnas skadliga verkningar och minskar därigenom
näringslivets känslighet.
Att jordbruket blir mera lönande måste framstå
som ett direkt intresse för industrien och icke enbart
som något för den sociala sammanhållningen
önskvärt. Jordbruket har nämligen blivit en allt större
kund hos industrien vid anskaffandet av
lantbruksmaskiner av olika slag. Nettovärdet av inköpta
traktorer, skördemaskiner o. d. samt mjölkningsmaskiner
har sålunda från 1931 till 1939 stigit från 11 till
50 mill. kronor. Den dag då byggnadsverksamheten
åter kommer i gång på landsbygden kommer detta att
betyda mycket avsevärda leveranser för
byggnadsämnesindustrien. Talaren ansåg därför att ett
fortsatt direkt och vidgat samarbete mellan jordbrukets
och industriens sammanslutningar borde kunna bli
fruktbringande för bägge parter.
Genom nyodlingar och därigenom att vissa grenar
av jordbruket få ökad betydelse, bör räntabiliteten
kunna förbättras. Arbetet med jordbrukets
rationalisering bör därför fortsättas. Av största betydelse är
dock kanske att själva jordfördelningen tages upp till
debatt i syfte att få fram sådana enheter att arbetet
på dem kan bliva ekonomiskt lönande. Talaren
framhöll även att det skulle vara till fördel både från
jordbrukarnas och det allmännas synpunkt om
industriens nyanläggningar ännu mera än hittills kunde
spridas ut på den i stort sett fattiga landsbygden.
Statsrådet slutade sitt anförande med att
framhålla vikten av ökad upplysning såväl om
jordbruksbefolkningens problem som om industriens ställning
och om betydelsen även för jordbruket av de väldiga
tekniska framsteg inom industrien som ha varit
huvudorsaken till höjandet av vårt folks välstånd.
"Fåkunnighet och falska föreställningar skapa mycket
ont", sade talaren till slut, "men kunskap och
förståelse bana väg för den goda viljans politik."
Den efterföljande diskussionen hade svårt att följa
några vissa linjer utan verkade ganska famlande.
Detta kom till uttryck i statsrådet Domös ord senare
på kvällen då han halvt skämtsamt beklagade att ingen
av de i diskussionen deltagande hade brytt sig om hans
föredrag. Men det torde ha berott just därpå att
inledningsanförandet icke gav tillräcklig ledning
beträffande de linjer som debatten borde följa. Detta
behöver dock ingalunda betyda att diskussionen var mindre
värdefull. Tvärtom kunde man tydligt märka att de
olika talarna kommo med tankar och uppslag som de
hade fått tack vare inledningsanförandet och de olika
debattinläggen, varigenom debatten i själva verket blev
mycket givande.
Som förste talare i debatten yttrade sig godsägare
Aug. Tkeschow, som betonade vikten för jordbruket av
samarbete med industrien och rekommenderade
fördjupad forskning. För övrigt sade talaren bl. a. att
den av krisen framtvungna blockbildningen har visat
att mycket står att vinna genom kooperativt
användande av redskap och arbetskraft särskilt för det
mindre jordbruket.
Professor Edy Velander: Den s. k. flykten från
landsbygden måste bekämpas genom att skapa bättre
arbetsbetingelser och större trygghet. Ett led i
jordbrukets rationaliseringsarbete är att åstadkomma
bättre transportmedel och bärkraftiga småindustrier
genom förädling av jordbrukets produkter såsom
torkning av grönsaker m. m. Bevattningsproblemet och
frostskyddet måste ägnas större uppmärksamhet. Det
gäller också att utnyttja elektriciteten på lämpligt
sätt.
Disponent Wilhelm Ekman, Korsnäs, trodde inte
på talet om tråkigheten på landsbygden. Det är det
avsevärt tyngre arbetet och de långa vägarna till
handelsbod och skola som driva människorna till
städerna. Egnahemsrörelsen med centraliserad
bebyggelse och cykelvägar till arbetsplatserna borde kunna
vara några av botemedlen för att få jordens och
skogens folk att stanna på sina torvor.
Dr Harald Nordenson kom med det konkreta
förslaget att Lantbruksförbundet och Industriförbundet
borde inleda ett samarbete.
Disponent n. Danielsen, Hällekis, ville
rekommendera en koncentration av jordbruket till enheter
tillräckligt stora för att föda en familj. För Bergslagen
betyder det 20 à 30 tunnland. I nuvarande tider med
den rådande bristen på arbetskraft för jordbruket
borde arbetstidslagen uppmjukas. Propagandan för
bättre gödselvård borde intensifieras. Talaren
efterlyste en hötork för det medelstora jordbruket.
Direktör Einar Sjögren skulle med största glädje
hälsa det ifrågasatta samarbetet mellan Industri- och
Lantbruksförbunden.
Direktör Albin Johansson efterlyste å de svenska
uppfinnarnas vägnar uppslag till jordbrukstekniska
uppfinningar.
Generaldirektör Anders orne gillade inte att man
dömde småbruket till undergång. Att småbruket inte
bär sig f. n. beror på att det måste kunna köpa fritt
22 nov. 1941
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
