Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5.
samtidig- användning av högst 25 tändplatser, och för
denna begränsning finnas tillgängliga endast 25
slangar för gengasanslutning och lika många för
avgaserna. Tändning av gengasbilar inom garaget
utföres endast av garagepersonalen.
Fig. 1 visar på närmaste pelaren ett från
allmänventilationens underliggande trumma uppfört
luftuttag vid tak, därefter synes i taket en gengastrumma
med ventiler samt trummor för anslutning av bilarnas
avgasrör.
Fig. 2 visar en gengasbil under inkoppling av
slang från gengasutsugningen till fläktuttaget.
Avgasröret är redan förut kopplat till sin slang.
Fig. 3 visar den under tändning stående bilen med
både gengas- och avgasslang tillkopplade.
Fig. 4 är från ett annat godtaget garage, i princip
utfört på samma sätt som det ovannämnda. Här är
emellertid takhöjden stor, varför fasta rör dragits
ned till sådan höjd över golv, att slangarna lätt
kunna anslutas.
Figurerna 5 och 6 äro från en lasthall, där
gengasbilar få inköras och motorerna hållas i gång under
lastning och lossning. Utsugningstrumman för
anslutning till avgasrören bör dock. där så kan ske,
hellre läggas i eller intill kajen för undvikande av
onödigt långa, dyrbara slangar.
Slutligen vill jag hava lämnat några besked
beträffande hur gengasrisken ter sig för yrkesinspektionens
män. Inom första distriktet få vi just nu dagligen in
ett flertal anmälningar om olycksfall i arbete på
grund av akut koloxidförgiftning genom gengas.
Antalet har under sista tiden uppgått till inemot ett
tiotal per dag, och dock är det många, som vi ej veta
om. Dessa fall inträffa såväl på öppna gatan som
i garage och verkstäder, i lasthallar och överbyggda
gårdar, där gengasbilar införas, utan att vederbörliga
anordningar finnas vidtagna. Särskilt hava
lastningsplatserna inomhus ett digert olycksfallskonto att
dragas med. Riskerna för den ansvarige kunna, då
förbud nu är utfärdat för sådan införsel med mindre
av yrkesinspektionen godkända anordningar finnas
vidtagna, liksom ersättningsskyldigheten efter en
olycka bliva synnerligen kännbara.
Innan gengasbil för lastning eller lossning inköres
i lasthall e. d., skola där vara vidtagna de av yrkes-
Fig. 6.
inspektionen påfordrade åtgärderna, och de regler
som i kväll här förut omnämnts, skola anslås och
bekantgöras, varjämte deras efterlevnad skall
övervakas.
Till sist skulle jag vilja ge några erfarenheter av
annat slag, vilka visa hur föga alla officiella
varningar, allt skriveri och alla radioföredrag uppfattas
och uppskattas av många av dem det i allra första
hand gäller. Det erkännes gärna, att det finnes en
hel del samvetsgranna bilförare, som allvarligen
beflita sig om att följa föreskrifterna och undvika alla
risker, ofta sedan de själva fått en påtaglig varning.
Men det finnes också långt flera än man kunde tro,
som negligera och underskatta de mångomtalta
riskerna. Man kan således råka en eller annan, t. o. m.
verkmästare, som har fullt klart för sig, att han är
immun mot koloxidförgiftning. En chaufför var och
är kanske fortfarande fullt övertygad, att om han
bara har sin tända pipa i munnen, så är han
garanterad mot koloxidförgiftning, ungefär som man kan
vara det mot vissa baciller. En tredje erfarenhet vill
jag relatera i dess helhet. Vid ett inspektionsbesök
i en lasthall, där ett flertal chaufförer uppehålla sig
längre eller kortare stunder av dagen med sina
gengasbilar för lastning och lossning, och där ett
flertal personer vid läkarundersökning visat riskabel
mängd koloxidhämoglobin, samlades en skara
chaufförer kring en av de inspekterande, och de voro alla
synnerligen överens om att talet om riskerna var
betydligt överdrivet. Under samtalets gång utbrast en
av dem: "Jag provtänder aldrig gasen, jag bara
känner på lukten, när den är färdig." (Att koloxid är
luktlös liade han intet begrepp om.) Den
inspekterande räckte honom handen och bad att få säga
"adjö". Mannen stod som ett frågetecken, och ej
heller de övriga voro med på noterna, förrän den
inspekterande tillade: "Ty vi ses nog aldrig mer i detta
livet. Nästa gång Ni luktar, om gasen är färdig,
ligger Ni där och reser Er aldrig mer." Men då begrep
även luktaren, och stämningen slog på ett ögonblick
om, så att det gick att "tala" med de församlade.
Det är nog ganska troligt, att den, som luktade om
gengasen var färdig, får igen sitt uttryck många
gånger om, men han kommer nog ej heller att i
fortsättningen försöka konstatera gengasens koloxidhalt
genom att lukta.
58
19 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
