Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Genom de försökskörningar, som verkställdes under
den kallaste tiden 1940/41, framkommo vi till en
fullständig isolation av hela vedgasgeneratorn och
hela gasledningen fram till kylaren. Detta system,
som med en lätt vits betecknats såsom "fixerad
daggpunkt", medförde förbättrad drift på grund av bättre
gas, lättare start på grund av utebliven nedfuktning
av den utbrända fyren genom nedrinnande
kondens-vatten och slutligen befrielse från tjäravsättningarna
i mantel och gasledning. Anordningen har
patentsökts, och rätten till idén är numera av A.-b.
Stockholms bryggerier överlämnad till Svenska
gengas-aktiebolaget, som ekonomiskt understött
experimentarbetena.
Den här skisserade anordningen medförde ett
fullständigare utnyttjande av gaskylaren, vari
gastemperaturen befanns sjunka med ca 130° istället för
förut ca 50°. Kvar stod emellertid en viss risk för
den ytterligare nedkylning av gasen, som mycket
kalla dagar kan ske i inloppsröret. Därför insattes
en värmeväxlare omedelbart efter kylaren, där
avgasvärmet utnyttjats för en mindre höjning av
temperaturen i inloppsröret. Härigenom erhöllo vi en
stor marginal mellan den aktuella gastemperaturen
och den beräknade daggpunkten.
På grund av de gynnsamma erfarenheter, som
erhållits, komma nu koncernens samtliga
vedgasaggre-gat med luckor, ledningar och allt att värmeisoleras,
och vi använda därvid färdigtillskurna
standardiserade stenullsmattor. Ingenjör Nordenswans referat
lämnade flera mycket intressanta siffror, bl. a. för
isolationens inverkan på gasens värmevärde, vilka
ytterligare befästa oss i övertygelsen, att vi äro på
rätt väg.
I ovannämnda uppsats i tidningen Gengas har jag
framhållit, att isoleringsprincipen bör beaktas även
vid kolgasgeneratorer, eftersom även där de
brännbara gaserna uppstå genom endotermiska processer.
Detta har även framhållits i ingenjör Nordenswans
referat. För att icke temperaturen i kolgasgeneratorn
vid effektiv isolation skall stiga för högt, torde man
där bliva tvungen tillföra större mängder vatten
för uppsamling av det oxidationsvärme, som nu i
allmänhet till ingen nytta bortgår genom strålning.
Vattenreduktionen kan emellertid icke försiggå
förrän ett visst mått av oxidationsvärme frigjorts och
temperaturen i reduktionszonen fortlöpande överstiger
1000°. Vattentillförseln i framtidens
biandgasgeneratorer torde därför bliva termostatreglerad.
Jag underskriver gärna recensentens uttalande om
det egendomliga i att värmebalansproblemet hittills
synes ha försummats av fabrikanterna. I vårt land
ha emellertid ett flertal tekniker varit inne på
problemet, jag vill här endast erinra om ingenjör Sylvans
teoretiska utredning, vari han starkt framhåller
vikten av värmeförlusternas begränsande. Trots
förekomsten i vårt land av både forskningshåg och
experimentlusta elda vi emellertid, som nämnts, i stor
utsträckning för kråkorna. Att så sker i det land,
där gengasutvecklingen torde ha varit ojämförligt
kraftigare, relativt sett, än i något annat land, och
där de praktiskt-mekaniska problemen blivit så väl
lösta, torde enligt mitt förmenande i icke ringa grad
avhänga av bristen på resurser för den mera
vetenskapligt betonade forskningen. Jag vill i detta
sammanhang erinra om de ansträngningar, som auto-
mobil- och motortekniska kommittén gjort för
erhållande av anslag till forskning. Jag vill också
nämna, att statens eget specialorgan för kontroll och
forskning på gengasområdet under flera år måst vara
inhyst i ett privat provrum, där den ömsesidiga
arbetsbelastningen under de brådaste krisdagarna med
naturnödvändighet medfört hinder för alla parter.
Jag kan slutligen också nämna, att A.-b. Stockholms
bryggerier redan för många år sedan skänkte en
demonterad men komplett bilprovningsutrustning till
Tekniska högskolan, men att densamma av brist på
medel ännu icke tagits i anspråk.
Jag vill slutligen tillägga, att den nyss uttalade
förvåningen över fabrikanternas försummade
värmestudier är rent teoretisk. I praktiken förvånas och
glädjas vi nog elliot cifc, att våra fabrikantpionjärer
haft kraft och tålamod att vandra den törnbeströdda
vägen fram till en i dagliga livet fullt användbar
gengasdrift.
Rolf Stéenhoff.
Gengasen som giftgas.
Diskussion.
(Forts. fr. sid. 68.)
Ingenjör Bergqvist: En ganska lång och delvis
prövande, men på det stora hela taget uppmuntrande
erfarenhet av ett stort antal elever, som skulle lära sig
handskas med gengas, gör att jag först och främst
måste instämma med major Elliot. Allt tal om
indikatorer, om förgiftningsgränser, konstruktioner och
sådant är fullständigt likgiltigt ur praktisk synpunkt,
så länge som vi äro beroende av det mänskliga
materialet. Låt oss ta det fallet, som nämndes nyss.
Det räcker icke att sätta upp en larmklocka på ett
ställe, den måste finnas någon annanstans också. De
första gångerna den ringer, reagerar folket, men är
det då ingen fara å färde, är det väl ingen som tror,
att de i längden skola fortsätta, om de för varje gång
mötas av "att det är icke så farligt — den apparaten
är för känslig" osv.? Den har icke förutsättningar i
praktiken. Möjligen skulle det kunna tänkas, att
någon organisation à la Anticimex, som satte upp
apparaterna, går runt och ser till, att de fungera,
men jag tror icke på det heller. Det måste riktas
propaganda både till dem som köra med gengas och
till andra.
För närvarande äro tidningarnas skriverier litet
panikskapande, och det är olyckligt. Men vi skulle
ha fram en del drastiska fall ur livet. Det är det
mest effektiva. Nu är det bara sensation i
tidningarna — en gengaschaufför har t. e. dött i garaget och
"efterlämnar hustru och tre barn" etc. Det blir
sensation och en svart fläck på gengasen. Skulle vi ej
kunna få det därhän, att propagandan i tidningarna
gick ut på "publicity" i stället för "sensation". Det
behöver icke vara det sista fallet ur livet, men det
skall vara dramatiskt upplagt, hur det hände. Man
skulle hämta material ur förgiftningskommitténs
papper. Jag har följt rapporterna, sedan de lades upp.
T. e. vid en bensinstation skulle två man starta en
buss. Av någon anledning få de icke igång vagnen
på bensin. Då gå de in i garaget. De resonera som
så — vi äro tvä -—■ vi äro försiktiga — de sätta
igång — elda upp. Den ene sätter sig bakom ratten.
Efter en stund säger han: jag undrar om här icke
är gas. Då säger den andre: då får du icke sitta där.
82
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
