Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
ratorers dåliga värmebalans. För mig kan det
endast innebära en glädje att denna tidpunkt nu inträtt
och att de principer för vilka jag länge varit ensam
talesman plötsligt framträda som unga
experimenta-torers nyvunna erfarenheter.
I Lutz’ i många avseenden förtjänstfulla
avhandling finnas emellertid en del fel och inkonsekvenser,
vilka torde böra påpekas.
Han framhåller att både generatorgasens och
gas-luftblandningens värmevärde behöva höjas för
erhållande av en större effekt ur motorn. Härtill är att
påpeka att generatorgasens värmevärde ej alls har
något att göra med bränsleluftblandningens
värme-värde eller motorns effekt. Tyvärr är
feluppfattningen mycket vanlig. Då den förvillar begreppen
är den att beklaga. Motoreffekten är beroende av
bränsleluftblandningens värme värde. Men
bränsleluftblandningens värmevärde är ej beroende av
generatorgasens värmevärde utan av generatorgasens
behov av förbränningsluft i reaktionsekvivalent
blandning. Det är ej alls ovanligt att en gas med högre
värmevärde ger en bränsleluftblandning med lägre
värmevärde än jämförelsegasen.
Lutz påtalar även vattendissociationens
långsamhet i generatorn, och ger siffror för 1100°C, vilkas
värde jag ej kan bedöma. Han anför emellertid
senare att temperaturen i generatorn är 1200 à
1 300°C. Nu är reaktionshastigheten framför allt en
temperaturfunktion. Därför äro siffervärdena för
1100°C utan varje värde för resonemanget, vilket
även i andra avseenden ej är oantastbart. Härtill
kommer att en minskning av generatorns
värmeförluster medför en högre temperatur i generatorn och
därmed både en gynnsammare kemisk jämvikt och
en ökad reaktionshastighet.
Denna Lutz’ pessimistiska inställning är rätt
förvånande ty alla hans strävanden avser minskade
värmeförluster i generatorn i avsikt att nyttiggöra
energien. I senare hälften av sin uppsats har han
emellertid kommit till en mera optimistisk
uppfattning. Han framhåller där att på grund av minskade
värmeförluster i generatorn blir temperaturen i
generatorn högre. En del av det återförda värmet kan
användas för sönderdelning av vatten. Han angiver
även ett diagram, över utförda försök, fig. 13 på sid.
73 i Teknisk tidskrift, Automobil- och motorteknik
1941.
Medelst en värmeväxlare återföres i ena fallet
gasens temperaturvärme till generatorn. Lutz anför
t. e. att man erhåller samma värmevärde hos gasen
vid 22 % vedfuktighet utan som vid 30 % fuktighet
med värmeväxlare. Denna slutsats är kvalitativt
riktig men kvantitativt felaktig. Bedömningen kan
ej göras pr m3 gas utan måste baserar på
värmevärdet i gasen pr kg ved. Med all säkerhet är
gasmängden större pr kg ved utan värmeväxlare än med.
Detta gör att kurvorna komma något närmare
varandra och att skillnaden i vedfuktighet blir något
mindre. Denna lilla feljämförelse är genomgående i
Lutz’ avhandling. Men försöken bekräfta
riktigheten av den teknik man använder sig av på ett
tidigare stadium och det är huvudsaken.
Lutz har även använt sig av en värmeisolerad
generator, vilken givit enahanda resultat. De visa att
hushållande med värmet i generatorn är ytterst
viktigt för gasgenereringen och att gasgeneratorn ge-
nom bättre värmeekonomi kan förbättras betydligt.
Och han anför att man kan räkna med att 40 till
50 % fuktighet hos veden ligger inom möjlighetens
gräns.
Stéenhoff har utfört försök med värmeisolerad
generator och framhåller att någon sönderbränning ej
förekommit. "Detta beror därpå, att den ökade
vattenreduktionen (vattengasreaktionen) binder en stor
del av det värme, som hindras från att avgå till
ytterluften. Detta värme omsättes direkt såsom för
gene-ratorgasprocessen nyttigt värme, varför det av
isoleringen innestängda värmet sålunda i sista hand
kommer motorn tillgodo i form av bättre
gaskvalitet." Ooh han säger vidare: "För att icke
temperaturen i kolgasgeneratorn vid effektiv isolation skall
stiga för högt, torde man där bli tvungen tillföra
större mängder vatten för uppsamling av
oxidationsvärmet."
All denna nya upptäckt är gammal, förgäten
kunskap.
Stéenhoff anför även att "vattenreduktionen kan
icke försiggå förr än ett visst mått av
oxidationsvärme frigjorts och temperaturen i reduktionszonen
fortfarande överstiger 1000°C. Vattentillförseln i
framtidens biandgasgeneratorer torde därför bli
ter-mostatreglerad".
Denna termostatreglering är ett förträffligt
uppslag. Men ej heller det är helt nytt. På förra tiders
generatorer, vid vilka ångan som tillfördes
generatorn skaffades genom att gasens temperaturvärme i
en förångare fick avdunsta vatten, var
vattenmängden avpassad så stor, att det skulle draga om en viss
tid innan vattnet uppvärmts så mycket, att någon
väsentlig ångmängd tillfördes generatorn. Man kan
kalla detta för en slags primitiv termostat. Men den
funktionerade mycket bra.
Stéenhoff anför som nämnts slutligen att
bilgasgeneratorernas värmebalansproblem försummats.
I den slutsatsen har man anledning att oreserverat
instämma. Man har all anledning söka återknyta
till sekelskiftets teknik. Anledningen till
försummelsen har jag tidigare antytt. Men utan tvivel är
tiden inne att på allvar taga hand om detta problem.
Under sådana förhållanden kan det kanske vara av
något intresse, att med de praktiska resultaten som
bakgrund, se på huru frågan teoretiskt ligger till.
Det råder nämligen ofta en oriktig uppfattning om
vattenångans eller vattnets betydelse vid
framställning av generatorgas, vare sig vattenånga tillsättes
eller vid omvänd förgasning medföljer som
fuktighet i bränslet. Till en början må då anföras, att då
Lutz talar om vattensönderdelningens långsamhet
förvirrar han begreppen. Kemisterna ha konstaterat
att reaktionsvaraktigheten vid vattenångans
sönderfall och koldioxidens reduktion till koloxid är
ungefär lika vid lika temperatur i reaktionskärlet. Detta
är ett viktigt faktum.
I en Mol kol, dvs. 12 kg kol, finnes kemiskt bundet
97 600 kcal. Om detta kol förbrännes till koloxid
finnes kvar bundet i koloxiden 68 200 kcal. Resten 29 400
kcal ha frigjorts och uppvärmt den avgående
generatorgasen, vilken framställts genom kolets
förbränning med luft, till omkring 1 200 à 1 300° C. Detta
gasvärme går förlorat i kylaren.
Av 97 600 kcal i kolet har alltså erhållits 68 200
kcal i generatorgasen. Generatorns verkningsgrad
94
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
