Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekimisk Tidskrift
Fig. 10. Varmpressad blandning av 10 c/c tenn med 90 %
koppar. X 500.
massan består endast av a-blandkristaller, tydligen en
följd av utgångsmaterialets finkornighet, som
medförde korta diffusionsvägar. Provet med 6 % Sn
hade likaså a-struktur och en kornstorlek av 0,003—
0,006 mm. Debye-ringarnas anordning motsvarar den
kubiskt ytcentrerade oc-strukturen med en kantlängd
av 3,62 Å-enheter och var exakt lika en upptagning av
en handelslegering med 10 % Sn (fig. 5 c resp. 5 d).
Ringarna voro smala och skarpa, tydande på full
koncentrationsutjämning. Svärtningsanhopningarna
härröra från enstaka större kristaller. En omglödgning
vid 7öO°C 12 h föranledde en obetydlig korntillväxt
till 0,007—0,015 mm niedeldiam. Spec. vikten var för
den 6 %-iga legeringen /;=8,55 och för den 10 %-iga
legeringen 71=8,7 mot 8,7 resp. 8,8 av gjutna
legeringar. Brinellhårdheten var resp. IIB 62,6t= 131 och
135. Vid gjutna legeringar av samma
sammansättning räknar man med HB=90 resp. 110.
Brotthållfastheten låg även högre än vid gjutna legeringar,
nämligen 28,5 resp. 36,2 kg/mm2 mot 24 resp. 28
kg/mm2 i gjutet tillstånd. Töjningen uppgår däremot,
som vid alla sinterlegeringar till endast ett par %.
Stukhållfastheten är hög, nämligen 41/2 resp. 58,9
kg/mnr. Bristning inträffade först efter en
höjdre-duktion av 61 resp. 58 % vid en spec. bel. av 76 resp.
79 kg/mnr.
4. Koppar-zink-legeringar.
Det använda zinkpulvret bestod av fina blad 0111
2,5—60 niedeldiam. Tre blandningar förbereddes: Med
30 % Zn (cc-området), med 40 % Zn (a -f ^-området)
samt med 47 % Zn (ß-området). Värmning och
pressning företogs vid 800°C sålunda 80—100°C under
soliduspunkten för de resp. legeringarna. Vid
Cu—Zn-systemet sker legeringsbildningen mycket lätt tack
vare zinkens höga ångtryck och de goda
diffusions-förhållandena. Kornstorleken var åter mycket liten,
hos a-legeringen (med 70 % Cu) varierande mellan
3—6 ,« i niedeldiam. Legeringen med 60 % Cu visade
45—50 % /3-fas, enligt tillståndsdiagrammet
motsvarande jämvikten vid ca 680°C; då
pressningstemperaturen låg vid 800°C har en del ß omvandlats till a
under avkylningen. Kornstorleken var 0,003—0,014
mm. Strukturen hos legeringen med 53 % Cu bestod,
i enlighet med diagrammet, av ß. Kornstorleken var
0,003—0.037 mm diam. Vid vissa ställen funnos dock
enstaka rester av den /-fas, som ej hunnit omvandlas
till ß under blandningens upphettning. Förekomsten
Fig’. 11. Varmpressad blandning av 40 % zink med 60 %
koppar. X 250.
av / på blott enstaka ställen tyder på att blandningen
där varit zinkrikare, förorsakat genom ofullständig
blandning av pulvret eller hopflytning av zinken vid
upphettningen. En återuppvärmning till 800° under
12 h förde till upplösning av /-fasen.
Röntgenundersökning visar vid legeringen med 70 % Cu koppar
gitterns linjer, av den kubiskt ytcentrerade
a-legeringen (a—3,68 Å) med samma läge och skärpa som
linjerna från ett på smält väg framställt prov.
Analogt visade provet med 53 % Cu den karakteristiska
kubiskt ytcentrerade ß-strukturen med
gitterkonstan-ten a 1= 2,94 Å, som var exakt lika upptagningen av
en på vanligt sätt framställd handelslegering (fig. 5 c
resp. 5 f).
Samtliga prover av Cu-Zn-legeringen visade stråk
av föroreningar, troligen, trots evakueringen, av
oxider, vilka nedsatte de erhållna mekaniska värdena,
och tydligen härstammande från zinkpulvret.
Hållfastheten av legeringarna ined 70, 60, 53 % Cu var
resp. 11,7, 13,5, 23,0 kg/mm2 mot ca 20—40 kg/mm2
vid gjutna legeringar med samma Cu-halt. Hårdheten
och stukhållfastheten, alltså egenskaper som i
huvudsak bestämmas av deformationsmotståndet och mindre
av kohesionen, voro däremot ca 30 % högre än i
gjutet tillstånd, nämligen HB 62^5/2,5=115, 135, 159
resp. och tryckhållfastheten 34,12, 61,1, 75,2 kg/mm2.
Sprickning inträffade redan vid mindre än 30 %
liöjdreduktion. En omglödgning vid 800°C under
12 h ledde till något lägre värden.
Spec. vikten vid 70, 60, 53 % Cu var / — 8,4,
8,25. resp. 8,25 (hos gjutna legeringar /i= 8,5, 8,4, 8,35).
5. Koppar-aluminium-legeringar.
Aluminiumpulvret var bladformigt med en diam.
av 8—30 //. Tre blandningar användes, om 6, 10
och 12 % Al. Den förstnämnda sammansättningen
ligger inom a-området, den andra består ovanför
537 °C av a och ß, varav ß sönderfaller under denna
temperatur i a och /. Legeringen med 12 % Al
består ovanför 537°C av enbart ß och därunder av
a -f- /. Proven förbereddes på samma sätt som de
tidigare beskrivna. Pressningen företogs vid 850°C
samt 600°C. Strukturen hos legeringen med 6 % Al
bestod av a ined en kornstorlek av 3—6 ,u (fig. 12).
Legeringen med 10 % Al visade ca 15 % ß och hade
0,015—O,020 mm korndiam. Jämförelse av
röntgendiagrammet med en på vanligt sätt framställd legering
visade hos båda de för Cu—Al-blandkristallen karak-
58
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
