Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
BERGSVETENSKAP
HÄFTE 11 Redaktör: ERNST J. A. ROTHELIUS 8 NOV. 1941
INNEHALL: Studier av "fältstupnings"-problemet, av P. J. Holmquist.
Studier av "fältstupnings"-problemet.
Av P. J. HOLMQUIST.
Nomenklatur.
Termen fältstupning är en traditionell beteckning.
Den avser geologiska förhållanden av stor teknisk
betydelse men har tillkommit under en tid, då
geologien ännu ej var redo att behandla de till termen
hörande problemen och grunda en för dem lämpad
rationell nomenklatur. Den kom sålunda att innebära
en självmotsägelse, då ju "fält" i gruvgeologisk och
teknisk mening avser en horisontell utsträckning,
malmfält, fältort osv., och ej lämpligen kan användas
för lutande plan eller riktningar. Uttrycken
malm-axel- och veckaxelstupning synas ock i allmänhet
kunna ersätta termen fältstupning. Beträffande den
synonymt använda beteckningen "fallande i fält"
kunde en rationalisering vinnas genom utbyte av
proportionen "i" mot "ur" eller "från". Ett uttryck som
t. e. "I sin nordliga fortsättning faller malmen ur fält
åt nordväst" borde sålunda ge även icke-fackmannen
klarhet om lagerställningen, vilket däremot den
hävdvunna termen knappast förmår.
Det har anmärkts, att i många fall, t. e. vid
ofullständig utbrytning av en malm, eller då den i
horisontalsnitt har komplicerade konturer, malmaxelns
läge i en malmkropp knappast kan preciseras.
Givetvis får man i sådana fall, såsom ock framhållits, åtnöja
sig med att angiva andra tektoniska kännetecken på
malmens formbeskaffenhet, som kunna kommit till
synes under gruvarbetets gång. Dit hör förutom
linjärskiffrighet, veckningsaxelriktning m. m. även
angivande av malmkantställning, malmkantstupning
(jfr sidostupning), valkighetsorientering osv.
I allmänhet hava malmbildningarnas yttre
formbegränsningar inom regionalmetamorfiska terränger,
såväl vid järn- som kismalmer, visat sig intimt
förbundna med den omgivande tektoniken. Men
beträffande vissa järnmalmer hava avvikelser från denna
regel påträffats, visande att en del formdrag från
dessa malmens ursprungliga bildningstid kommit att
kvarstå även efter den generella arkeiska tektonikens
utformning. Dylika fall hava givit anledning till
missuppfattningar rörande fältstupningen och med
anledning därav betecknats som "falsk fältstupning".
Som ett annat slag av falsk fältstupning kan man
anse det av Törnebohm i Persbergsbeskrivningen1
framhållna exemplet, vars säregenhet kan karakteri-
1 S. G. U., ser. C, nr 14, 1875.
seras som veckning av en förut utbildad snedställd
malmlins (fig. 1). Den primära malmaxeln och den
sedan tillkomna veckaxeln korsa sålunda varandra,
och den senare anger en "falsk fältstupning", medan
den primära malmaxeln undergått en omböjning och
har sin fortsättning nedåt åt motsatt håll mot den
sekundära veckaxeln. Detta av Törnebohm framställda
exempel på missledande fältstupningstektonik
utgjorde endast ett tänkt fall och motsvaras icke av
något av de många senare studerade exemplen på
fältstupningstektonik. Man har ock hittills ej
funnit något exempel på, att en tidigare utbildad
fältstupningstektonik genom ett senare veckningsförlopp
blivit omformad.
Vid de talrika under de senare 20—30 åren
utförda malmfältsundersökningarna har man i
allmänhet tillämpat den tidigare använda terminologien.
Endast i ett fall kan en ändring sägas ha skett,
nämligen därigenom att termen "donläge" numera ej
användes synonymt med fältstupning. I den här
följande framställningen kommer därför ej något avsteg
att göras från de invanda termerna, vilka
otvivelaktigt ha den förtjänsten att fullt förstås av såväl
malmgeologer som gruvteknici.
/ \ a-
/
/d.
Fig. 1. Skenbar fältstupning enligt A. E. Törnebohm.
Till historiken om fältstupning och linjär struktur.
De tektoniska företeelser, som sammanfattas under
beteckningen fältstupning eller fallande i fält, synas
först hava uppmärksammats i tysk bergsvetenskaplig
litteratur. I sin "Die Lehre von den Lagerstätten der
Erze" (1879) anger Albrecht von Groddeck den
österrikiske författaren J. Trinker som den, vilken
infört beteckningen "Adelvorschub" och först
uppmärksammat den strimvisa förekomsten av
malmanhopningar i gångar och lager. Trinkers
avhandling trycktes i Wien 1850.
8 nov. 1941
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
