Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Procentuell fortplantningshastighet samt
vågmotstånd för olika värden på I.
dV
2x
di
dx
z37
dv
dt
och en minskning av fortplantningshastigheten från
v — — till v’ =
\/lc
V/KtF
v’= 100
Fortplantningshastigheten, räknad i % av
ljushastigheten, blir
l 0,25
a 0,3
1 V
I nedanstående tabell anges detta procenttal för
några olika värden på I, beräknat vid (enligt ovan)
l — 2 000 och a = 30 000. Motsvarande vågmotstånd
angives likaså (se även kurvblad fig. 4).
V5
= 83,3 A / — -
1 v’ z’
kA % ohm
- 0,O5 4,0 9 360
0,2 8,8 4 730
0,5 13,9 3 000
1 19,4 2 150
2 26,6 1 570
5 39,3 1060
10 50,2 829
i 20 60,7 686
50 71,1 585
100 76,9 542
(12)
och skulle kunna anses gälla, om blixtbanan ersattes
med en metallisk ledare.
Enda skillnaden mellan ekvationssystemen är, att
självinduktionen l i det senare ekvationssystemet
ersatts med ett variabelt värde, l -f- j. Denna skenbara
självinduktion i den verkliga blixtbanan är
följaktligen större än i den tänkta metalliska ledningen. För
denna senare känna vi lösningen. Den ger vågor med
fortplantningshastigheten —= ljusets hastighet 0,3
\lc
km/fis (eller, om hänsyn tages till koronabildning,
något mindre, ca 0,25 km/ps) och med amplituderna
där V är spänningen och Z = ~ = vågmotståndet,
(som enligt appendix kan sättas 500 ohm).
Låt oss nu på försök göra den grova matematiska
ansatsen, att lösningen till 9) har samma allmänna
karaktär som lösningen till 10). Skillnaden blir då
en ökning av vågmotståndet från
Det är intressant att jämföra detta resultat med de
undersökningsresultat, som Mc Eachron8 kommit
till vid studiet av blixtnedslag i Empire State
Build-ing (El. Eng. dec. 1938, sid. 493). Som bekant startar
huvudurladdningen sedan en ledande sträng mellan
moln och jord bildats av förurladdningarna.
Våghastigheten hos huvudurladdningen måste givetvis
bestämmas av värdet på v’ omedelbart framför
fronten på huvudurladdningen, och detta värde
bestämmes enligt teorien ovan av strömstyrkan i
förurladdningen, just när denna når jorden. Man har
visserligen icke kunnat mäta strömmen i sådana
nedåtrik-tade förurladdningar. Däremot har man mätt
strömmen i från tornspiran på Empire State Building
utgående uppåtriktade förurladdningar till, enligt
Mc Eachron, mellan 50 och 650 A. Dessa
strömstyrkor motsvara enligt tabellen och kurvorna
fort-plantningshastigheter på 4,0 till 16 % av
ljushastigheten. Fortplantningshastigheten hos åskviggen i en
huvudurladdning, som följer på en nedåtriktad
förurladdning, har i två fall uppmätts av Mc Eachron
till 15 % resp. 34,0 % av ljushastigheten. Detta
skulle enligt tabellen motsvara ca 0,6 till 3,5 kA i
urladdningsbanan framför huvudurladdningen, ett
ingalunda orimligt värde, om man jämför det med
förutnämnda gränser, 50 till 650 kA. I själva
förurladdningarna har man mätt fortplantningshastigheter
mellan 0,2 % och 13 % av ljushastigheten. Som man ser,
ger teorien fortplantningshastigheter av samma
storleksordning som de med Boyskamera mätta
hastigheterna i den synliga åskviggen.
Fig. 5.
För att komma ett steg vidare skola vi något
närmare diskutera utseendet av de blixtfotografier man
erhåller med Boyskamera.
Ovanstående fig. 5 visar något schematiserat en
sådan bild. Blixtstrålen antages för enkelhetens
skulle vara rak och lodrät. Vore filmen stillastående,
när fotografiet togs, skulle blixten avbildats som ett
rakt, lodrätt streck. Vid hastigt rörlig film får bilden
det utseende figuren visar.
Förurladdningarna avtecknas som ett antal tunna,
lutande streck med en avlång lysande klump nedtill.
24
1 febr. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
