Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
2n
tf = [1 — cy>(u,a)]
Integralen uttrycker förhållandet mellan
kvadraterna på nätströminens verkliga effektivvärde och
den ideella nätströmmens effektivvärde, varför den
välbekanta funktion, som uttrycker detta förhållande,
erhålles som lösning.
i " E
2.t a 2.-
C >’ n K , a _ 1 1 /
I l’ d ß ~ 2ti’ 2 I
på magnetiseriiigsströmmens derivata är försumbar
(28) jämförd med kvadraten på derivatan av
lcommute-ringsströmmarna. I formelns sista term bibehålles
sålunda värdet <p10.
Med de angivna approximationerna och med på
beskrivet sätt hänsyn tagen till
magnetiseringsström-men erhålla vi
1
2n
0 (29)
^j/l -†0 ekn[2 eos (9v
• <Pkn) —
sin </10-sm
(34)
\ \~j’ d tf = f0 s/1 - <P(u]a) ■ eos <fl
2 nj
(30)
Också denna formel kan förenklas genom att
rotmärket borttages, medan sin <pkn sättes — 1.
E„
E„
■ 1 — to • e*n eos (<px-
Uttrycket Eno ■ /„ betyder den ideella skenbara
effekten, medan resten av integralen betyder den
verkliga aktiva effekten på en nätfas, räknad vid
växelströmsnätets utgångspunkt. Sambandet mellan
dessa storheter uttryckes enligt tidigare formler och
definitioner av funktionen till höger om
likhetstecknet.
Appendix.
För beräkning av uttrycket -
sin <p10 (35)
i) i generell
JL [ déd
~Ë~~U
& = to v’1 — ® (M> «) • sin 9?io (31)
Integralen uttrycker den reaktiva effekten av
grundtonen, dividerad med skenbar ideell effekt och
får därför den angivna lösningen [jfr ekv. (30)]
dft=†0 v/1 — $ (u, a)
e*n sin (Pio
^x ^Ttnx
(32)
Lösningen av denna integral i dess generella form
blir något omständligare och är utförd i slutet av
detta kapitel.
Insättas ovanstående integralvärden i uttrycket
för relativvärdet på transformatorns primära
belastningsspänning [ekv. (26)] erhålles
form införa vi den i normerna definierade
fasvinkeln \p. Här utvidga vi dock denna definition, i det
att vi låta olika värden av yi (yj± yj2–-) beteckna
vinkeln i elektriskt vinkelmått mellan å ena sidan
maximalvärdet av spänningen från elektrisk mittpunkt
till fasuttag på strömriktartransformatorns nätsida, och
å andra sidan samtliga maximalvärden i den
likspänning, som erhålles vid ostyrd strömriktare.
Den minsta av dessa vinklar är den i normförslaget
definierade vinkeln xp, och skillnaden mellan två närlig-
2 TT
gande värden på vinklarna är —, alltså
P
2 tt
Vs+i-V* = — (36)
Vid början och slutet av en kommutering är
momentanvärdet av strömmen i den nätfas, till vilken
vinkeln \p refererar*
in =V2 In eos yjx (37)
resp.
in = v/2 In eos >px+l = \j2In eos (y^ + y ) (38)
E
Ë
’-V
10 T
1 +e\nr[l
■ c ■ yj (u, a)] ■
■ ßkn -†o\l 1 — 0 («, a) 2eos(<p10 — rpkn) — £*n sin g?10sin%„ (33)
L cx
För praktiskt bruk kan man förenkla denna formel,
i det att termen, som innehåller e2knr, i de flesta fall
är mycket liten samt uttrycket \J 1 — </> (u, a) är
mycket nära = 1. De två fel, som erhållas, om den
förstnämnda termen sättes = 0 och den senare
faktorn—1, gå ytterligare åt motsatta håll. Yi införa
sålunda dessa approximationer.
Dessutom skola vi på detta stadium även taga
hänsyn till magnetiseringsströmmens inflytande på
den undersökta spänningen. I de ovanstående
integralerna bortfaller detta inflytande helt för (27) och
(29), medan enligt ovanstående hela integral (28)
kan försummas. I integralerna (30) och (31)
förändras grundtonens fasförskjutning från <p10 till <fi1
genom magnetiseringsströmmen, varför den häremot
svarande förändringen även införes i uttrycket för
E
- . I den sista integralen har
magnetiseringsström-E„o
men ett försvinnande litet inflytande, enär kvadraten
Under kommuteringens förlopp blir därför strömmen
4=V/2~T„[(l - w (0)j eos >px + iv (tf) eos (y>x + y]] (39)
där w (#) är det bekanta kommuteringsförloppet
/ 7C\ **
eos a — eos \v — rpx–-j
W (tf) =
eos a — eos (a + «)
(40)
n
Vid kommuteringens början (tf;= wx -\––(- a) och
P
TT
dess slut (tf = yjx + - + a + u) har w (tf) värdena 0 resp. 1,
vilket ger värdet på in för samma tidpunkter enligt
ovanstående formler (37) och (38).
Enär värdet på är konstant utom just förl kommu-
In
teringarna, kunna vi skriva den undersökta integralen
i formen
* [2] ekv. 3 och 6.
** [1] ekv. 42 a. (Obs. att tidskoordinaten i denna
uppsats är en annan.)
46
1 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
