Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Strömavtagarens egenskaper.
För att bestämma strömavtagarens
injusterade upptryck Pj uppmättes med
fjädervåg detta som funktion av toppbygelns
höjd över rälsöverkant (r. ö. k.) på
stillastående lok. Som väntat erhöllos härvid
två serier av värden, av vilka den ena
gäller vid en oändligt långsam rörelse
nedåt och den andra vid en oändligt
långsam rörelse uppåt. Mätresultaten framgå
av fig. 1. Skillnaden i uppkraft mellan
de båda kurvorna, belöpande sig i detta
fall till 2 kg, beror på den i
strömavtagarens lager förefintliga friktionen, vilken
avsiktligt ej gjorts minimal. Friktionen i
sin tur har ansetts nödvändig för att
förhindra att strömavtagaren "studsar" mot
kontaktledningen, då loket är under gång.
Ett sådant sätt att inlägga "dämpning"’ i
strömavtagarens rörelse måste likväl med
hänsyn till strömavtagningen anses
diskutabelt. Följden är, som sedermera
skall visas, att toppbygeln vid gång änd
rar sitt höjdläge stegvis, varvid ofta en
ändring av två kg i kontakttrycket måste inträda,
innan strömavtagaren anpassar sig efter det läge,
som kontaktledningen fordrar. Kontakttråden
kommer härigenom att utsättas för ständiga stötar i
stället för den jämna glidning, som kunnat uppnås
genom en riktigt inlagd dämpning. En rätt
anordnad dämpning bör som bekant vara en av rörelsens
hastighet beroende kraft och ej såsom i detta fall
bero av kontakttryckets storlek och ojämnheter i
lokets gång. Möjligheter att konstruktivt anordna
dylik dämpning även under skilda
temperaturförhållanden torde finnas. De falla dock utom ramen
för denna uppsats.
Faktorn P(v) uppmättes på liknande sätt. En
fjädervåg fästes i den ena ändan av ett genom lokets
tak fört, élektriskt isolerande snöre, vars andra ända
var fäst vid strömavtagarens toppbygel. Loket
bragtes upp i viss hastighet, varefter lokets
huvud-brytare slogs ifrån och toppbygeln med fjädervågens
hjälp drogs ned till en nivå strax under
kontakttråden. Den härför erforderliga kraften avlästes på
fjädervågen vid olika hastigheter. Det visade sig
att de så erhållna mätpunkterna med överraskande
god noggrannhet grupperade sig kring en kurva, vars
ekvation kunde skrivas
P,„ = Pj + 0,0052 v2,
där Pjv är summan av det injusterade upptrycket Pj
och det aerodynamiska tillskottet P (v), samt v är
tåghastigheten i m/sek. Förhållandet åskådliggöres
av fig. 2.
Det är tydligt att strömavtagarens uppkraft växer
med hastighetens kvadrat, ett förhållande som med
hänsyn till strömavtagningen är allt annat än
önskvärt. Vill man förutsätta det ingalunda otänkbara
fallet, att ett tåg framföres med 120 km hastighet,
motsvarande 33,3 m/sek., i motvind av 15 sekm.
styrka, pressas strömavtagaren upp mot
kontaktledningen med en kraft av ca 17 kg i stället för avsedda
3 à 5 kg. Följden blir att kontaktledningen
åtminstone på spannmitt lyftes ganska högt ur sitt
normala läge, och då sedan strömavtagaren med god fart
40 Vindstyrtø i m/sek. •
Fig. 2. Strömavtagarens upptryck i beroende av lokets hastighet, då
strömavtagaren med toppbygelns överkant befinner sig på 5 400 mm nivå över
r. ö. k. och rör sig oändligt långsamt nedåt.
närmar sig en utliggare, vilken på grund av sin
större tröghet ej med samma lätthet förmår följa med
i rörelsen, uppstår dels en brytning i tråden, dels ett
slag mot denna vid utliggaren, vilket ofta upprepat
kan leda till trådbrott. Sådana, vilka stundom
förekomma, finna måhända här en naturlig förklaring,
vilket givetvis icke hindrar uppkomsten av dem även
av andra orsaker. I varje fall torde en mindre väl
utförd justering av P} vara av ringa betydelse i
detta avseende. Ej ens slitaget, vare sig på tråden
eller strömavtagarens slitskena, torde märkbart
kunna påverkas av bristfälligheter i denna justering.
Ovanstående resonemang gäller elektrolokets
främre strömavtagare. Beträffande den bakre
gestalta sig förhållandena annorlunda. I stället för att,
erhålla ett med hastigheten växande tillskott sjunker
dess upptryck i den mån hastigheten ökar. Vid
omkring 120 km/h är upptrycket noll, varvid
strömavtagaren periodvis släpper kontakttråden. En helt
ringa motvind är därvid nog att fullständigt trycka
ned strömavtagaren mot lokets tak. Det tidigare i
förenklande syfte gjorda antagandet av PB~0 är
därmed tämligen väl motiverat.
Den i slutekvationen omnämnda faktorn Pk är
avsevärt svårare att underkasta en direkt mätning.
Principiellt är faktorn att betrakta som produkten av
en massa och en acceleration, varvid endast
accelerationen låter sig någorlunda bestämmas. Massan är,
som nedan skall visas, betydligt svårare att fixera.
Normalt ligger kontakttråden upplagd på 5,6 m
höjd över r. ö. k. Stundom, särskilt under vägbroar,
måste dock denna höjd minskas, varvid måttet ibland
kan nedgå till 5 m. Som en följd härav måste
strömavtagaren utföras så, att den kan anpassa sig efter
detta kontaktledningens varierande läge. Förutom
dessa större höjdvariationer förekomma mindre,
beroende på att spännet av strömavtagaren på olika
avstånd från utliggaren lyftes olika högt. Även i
dessa betydligt snabbare rörelser måste
strömavtagaren kunna följa med. Betydelsen härav för
kontakttrycket är uppenbar. Om strömavtagaren lyfter
kontakttråden, uppkommer ett dynamiskt tillskott i kon-
(2)
6 sept. 1941
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
