Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 7. Om produktionsavbrott
inträffar, parallellförskjutes
kostnadslinjen uppåt genom upplöpande
räntor m. m.
tr/q/ir Underhåll
Beräknad
V.rfcll«
Fig. 8. Avbrottsrisker kunna
kompenseras genom att
kapitalkostnaden insattes högre
än den verkliga.
Fig. 6. Räntan kan vid given
garantiperiod reduceras till en
kapitalkostnad,
underhållskostnaden till en driftkostnad.
Ränta
närmare illustreras av fig. 5. Det kan gott hända, att
t. e. råvaruanskaffningen innebär både kapitalutlägg
och driftkostnad. Man kan också tänka sig, att
vinsten fördelas på ett visst engångsbelopp och ett visst
pålägg per tillverkad varuenhet. Administration och
onera ha tänkts inlagda i respektive huvudposter.
Fig. 6 visar, att även ränta och underhåll kunna
reduceras till en dylik kostnadslinje, om garantitiden
förutsättes känd. Om man tänker sig, att
anläggningskapitalet amorteras rätlinjigt under garantiperioden,
kommer räntebeloppen att bilda eri avtagande serie.
Denna kan lämpligen summeras, i det att
räntebeloppen vid viss garantiperiod kapitaliserat till nuvarande
värde och betraktas som ett kapitalutlägg. Man kan
i stället räkna med en konstant medelränta, införd
som driftkostnad, men även medelräntan blir
beroende av garantiperiodens längd. Underhållet bildar
däremot ett konstant utlägg per år oberoende av
garantiperiodens längd, men som eventuellt stiger,
när utrustningen blir sliten, alltså när man närmar
sig den tekniskt motiverade avskrivningstiden
(streckad linje).
Yid detta resonemang har man förutsatt, att
produktionen pågår ostört med q enheter per år. Skulle
ett avbrott inträffa t. e. efter l1/, år finner man enligt
fig. 7, att ytterligare räntekostnad uppstår, som
förskjuter kostnadslinjen uppåt. Denna risk måste
beaktas i avtalet. Man kan t. e., såsom visas i fig. 8,
utsträcka garantin till en punkt bortom
skärningspunkten mellan kostnads- och inkomstkurvorna. Detta
är detsamma som om man till den verkliga
anläggningskostnaden adderade ett riskbelopp och därefter
bestämde garantipriset med hänsyn till den så
beräknade kostnadslinjen.
Vid garantiperiodens slut har företagaren fått sin
anläggning helt avskriven. Om garantin fortsatte med
samma pris skulle därför en opåräknad vinst lika med
det årliga amorteringsbeloppet uppstå. Efter denna
tid måste därför ett lägre garantipris tillämpas,
motsvarande nettoårskostnaden, eller också kan garantin
upphöra, varvid i stället ett maximipris eventuellt blir
erforderligt. (Fig. 8.)
Om företagaren endast behöver litet hjälp vid
starten och sedan litar på att kunna göra goda affärer på
egen hand, är han kanske villig att dela kapitalrisken.
Man beräknar då garantipriset respektive
garantiperiodens längd efter en anläggningskostnad, som är
lägre än den verkliga, såsom antydes i fig. 9.
Om det är stark vinkel mellan kostnads- och
garantilinjerna, dvs. om specifika anläggningskostnaden är
hög, kommer det alltid att bli vanskligt att bestämma
garantiperiodens längd. Dessa svårigheter bortfalla,
om man använder den metod för kapitalanskaffning,
som ovan nämnts, nämligen att staten skaffar
erforderlig specialutrustning och hyr ut denna till
företagaren. En viss anläggningskostnad kanske då ännu
kvarstår, men såsom visas i fig. 10 är vinkeln mellan
de båda linjerna så spetsig, att man inte behöver
specificera någon bestämd garantigräns. Det är varken
för staten eller företagaren någon större uppoffring
att upphäva garantikontraktet, när det inte längre
behövs.
Om däremot anläggningskostnaden är betydande,
är det av vikt att på förhand reda upp hur
garantikontraktet skall ändras, därest krisen upphör. Fig. 11
illustrerar detta. Genom garantin fås lägre pris än
i fri marknad men snabb avskrivning. När fred
inträder sänkes garantipriset så, att skärningen flyttas
till en punkt, som motsvarar normala ekonomiska
förhållanden med hänsyn till avskrivningsperiodens
längd. Priset motsvarar då världsmarknadens.
Härigenom undgår man att efter krisen belasta produkten
med alltför höga avskrivningskvoter. Vid beräkningen
bör kostnadslinjen korrigeras med hänsyn till de
ökade räntekostnaderna, såsom antytts i diagrammet.
Beskattningsfrågan. Den överenskomna vinsten
under garantiperioden skall ju utgöra den ersättning
som det allmänna betalar till företagaren för att han
skall ställa sin produktionskapacitet till förfogande.
Det vore därför icke i överensstämmelse med avtalets
anda, om denna vinst bleve föremål för beskattning,
och särskilt vore det orättvist, om den bleve helt
bortsopad genom en krigskonjunkturskatt. Det mest
rationella vore givetvis, om den överenskomna
vinsten under garantiperioden bleve helt skattefri. Detta
kan möjligen ske genom att i kontraktet stipulera
återbetalning av skatt. Ett annat sätt är att
dimensionera den överenskomna vinsten med hänsyn till
den vanliga inkomstbeskattningen, som kan beräknas
på förhand, men att icke tillämpa
krigskonjunktur-skatten vid statsgaranterad produktion. Enligt
fig. 12 skulle däremot den vinst, som uppkommer
efter garantiperiodens slut ovanför den verkliga
nettokostnaden bli beskattningsbar på vanligt sätt.
En nödvändig förutsättning för att man överhuvud
taget skall kunna kalkylera ett sådant
garantikontrakt, som här antydes och som är baserat icke på en
normal avskrivningsperiod utan på en
beredskapsperiod under garanti, är i varje fall att den
avskriv-ningstakt, som förutses i garantiavtalet, även godkän-
KostnsÅ
20
1 febr. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
