Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
låg olycksfallsfrekvens givit vid handen att den
"personliga" reaktionstiden (aritmetiska mediet av ett
stort antal reaktionstider från en och samma individ)
i och för sig icke synes stå i något generellt samband
med olycksfallsbenägenheten. Däremot förefinnes ett
så mycket mera påfallande samband mellan
individuell olycksfallsfrekvens och den spridning som
vederbörandes reaktionstider sinsemellan uppvisa. Inom
vissa gränser gäller således att en ringa
reaktionshastighet är mindre olycksfallsdisponerande än ett
betydligt snabbare men också mera oregelbundet
reaktionssätt. Givetvis gäller detta icke för alla
yrken och arbetsförrättningar. Den personliga
reaktionstidens betydelse t. e. i fråga om trafikolyckor
kan ej bestridas. I detta sammanhang kan man fråga
sig om man har rätt att tala om generell
olycksfallsdisposition eller om man endast kan förutsätta mer
eller mindre yrkesspecifika faktorer. Talaren hade
för sin del kommit till den uppfattningen att det vid
sidan av dylika uppenbart specifika faktorer (såsom
exempelvis reaktionstempot) även förekommer en
allmän, av det ena eller andra yrket eller
arbetsförrättningen oberoende personlig disposition för olycksfall.
Bland de omständigheter som hänvisa på förekomsten
av generellt disponerande egenskaper må särskilt
framhållas att personer vilka i sitt arbete uppvisa
särskilt hög olycksfallsfrekvens i regel också utom
arbetet påfallande ofta äro utsatta för olyckshändelser
av olika slag.
Den individuella spridningens betydelse som
olycksfallsdisponerande faktor har även påvisats med andra
psykologiska prov än de ovan åsyftade enkla
reaktionsexperimenten. Vid sådana typer av
psykomoto-riska undersökningar där resultatet kan bedömas efter
antalet fel, felens absoluta storlek o. d. har det, även
här, visat sig att en brist på jämnhet och konstans i
prestationen lämnar tillförlitligare indikationer i fråga
om olycksfallsdispositionen än felantal, felstorlek osv.
Experimentalspykologiska metoder för
upptäckande av höggradig olycksfallsdisposition ha redan
börjat praktiskt tillämpas bl. a. i England och
Amerika. För övrigt ingår även i de allmänna
lämplighetsundersökningar, vilka sedan länge företagas vid
mera betydande industri- och trafikföretag i ett stort
antal länder ej sällan särskilda prov av en typ, som
kommer den rena olycksfallstestningen mycket nära.
Mycket teoretiskt förarbete torde dock ännu återstå,
innan forskningen på detta område kan anses vara
rustad att i en vidsträcktare omfattning träda i den
praktiska olycksfallspreventionens tjänst.
Ett allmänt önskemål för den fortsatta
utvecklingen är att statistiken på detta område icke bara
måste bli utförligare än vad exempelvis förhållandet
är här hemma, utan den bör därtill uppläggas på ett
sätt som mera systematiskt tillgodoser de
psykologiska aspekterna på olycksfallen. En ännu icke
publicerad undersökning rörande olycksfallen vid ett
större svenskt trafikföretag visar vilka överraskande
och även ur praktisk synpunkt betydelsefulla
upptäckter, som en psykologiskt planerad
olycksfallsstatistik kan leda till. Det finns t. e. bussförare, som
på jämförelsevis kort tid ha ett flertal trafikolyckor,
vilka vid ett närmare studium sinsemellan uppvisa
vissa intressanta likheter, som tyda på förekomsten
av vanebildningar av psykomotorisk natur eller
andra karakteristiska reaktionssätt, vilka direkt dis-
ponera för olycksfall. Även beträffande
industriolyckor ha motsvarande "felhandlingsvanor" ej sällan
blivit påvisade. Man kan i dylika fall med fog tala
om "återfallsskadare". Många gånger rör det sig om
vanebildningar, som torde kunna bortarbetas,
synnerligast om det pedagogiska ingreppet kan göras på ett
jämförelsevis tidigt stadium. Upptäckten av sådana
felhandlings vanor har således även ett stort
terapeutiskt intresse. Möjligheterna att utarbeta effektiva
behandlingsmetoder bli i första hand beroende av det
sätt på vilket det statistiska materialet upptages och
bearbetas.
Olycksfallet från psykiatrisk
synpunkt.
Av med. lic. ERLAND MINDUS.
Både de olycksfallsdisponerade och många av de
övriga skadade måste från medicinsk synpunkt
betraktas som en mycket heterogen grupp med defekter
av olika slag. Dessa omspänna såväl rena
sjukdomsbilder som små varianter, vilka få betydelse endast
i samband med olycksfall. Frekvensen av dessa
förändringar är stor, men större pålitligare statistiker
saknas dock ännu. Litteraturen i dessa frågor
omfattar till största delen bearbetning av klientelet med
olika psykologiska tests på reaktionstider,
uppmärksamhetsspridning, koordinationsförmåga etc. under
det att direkta medicinska inventeringar äro relativt
litet företrädda. Mycket talar dock för att
"olycksfåglarna" i utomordentligt stor utsträckning äro
bärare av medicinskt påvisbara defekter.
Bland förändringarna i den medfödda
personligheten intar den intellektuella undermåligheten en
mycket stor plats. Man underskattar ständigt dess
frekvens, som av Dahlberg beräknats till
minimi-siffran 2,9 %. Antalet klent begåvade, som omfatta
alla från de "fysiologiskt dumma" till de säkert
underbegåvade, men icke sinnesslöa, är i vårt land
145 000 (de rent sinnesslöa 30 000). Såväl den
försvårade uppfattningen och associationsfattigdomen
med åtföljande dålig begreppsbildning som det tröga
eller retliga känslolivet utgöra disponerande moment
i olycksfallssituationer.
Den därnäst viktigaste gruppen utgöres av
psyko-patierna. Dessa äro från det normala avvikande
stationära psykiska tillstånd, som främst bestå i en
rubbning av känslolivet och som följd därav även
ha en svaghet i viljelivet under det att de
intellektuella funktionerna äro bibehållna. Känslorna äro
antingen ofullständigt utvecklade eller saknas
förmåga att behärska dem, vilket medför obehärskade
utbrott, snabbt uppflammande entusiasm, vilken
slocknar lika fort och en allmän hållningslöshet.
Uppmärksamheten är lättväckt, men förmågan att
koncentrera den saknas, varför arbetskurvan får ett
ytterst ryckigt och ojämnt förlopp. Uppfattningen
är som en följd av förströddheten dålig under det att
reaktionstiden oftast är förkortad. Dessa senare
moment äro viktiga för uppkomsten av olycksfall.
Psykopaterna spela en stor roll både med hänsyn till
olycksfallsdispositionen och till att de efteråt ofta få
kroniska olycksfallsneuroser.
Ofta kombineras psykopati med andra minusvarian-
50
5 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
