Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
land, Tyskland, Schweiz m. fi. länder — är den som
kombinerar stordriften hos engroshandeln med
detaljhandlarnas ekonomiska intressentskap i
grossistföretagen.
Fyra sådana inköpsföretag eller inköpscentraler
finnas numera i vårt land, och deras
verksamhetsområde omspänner hela landet utom Skåne. Redan då
det första företaget av denna typ startade 1918
in-bjödos detaljhandlarna att bli intressenter, dvs.
aktieägare, detta i syfte att knyta dem allt fastare till
inköpscentralen och få dem att känna samhörighet
med denna samt medansvarighet för dess utveckling.
Några hundra detaljister följde omedelbart parollen.
Efter hand ha allt flera ingått som intressenter, och i
närvarande stund äro över 2 500 detaljköpmän
delägare i företaget ifråga.
Omsättningsutvecklingen hos dessa köpmännens
egna företag har varit synnerligen expansiv. De fyra
företagens gemensamma omsättning utgjorde år 1939
115 mill. kr. och 1940 131 mill.
Samtliga inköpscentraler ha förutom
detaljisterna-kunderna även sina ledare och en del inom företagen
arbetande tjänstemän som delägare. Detta
förhållande betingas främst därav, att detaljhandlarna
själva icke mäktat åstadkomma hela det erforderliga
kapitalet. Man kan nog också anse det vara en
styrka och en trygghet för detaljisterna-delägarna,
att företagsledare och i företagen arbetande krafter
själva ha ekonomiskt intresse av företagens
framgång och konsolidering. Köpmännen ha emellertid
aktiemajoritet samt tillsätta det övervägande antalet
styrelseledamöter. Dessutom finnas s. k.
förtroenderåd vid de olika avdelningskontoren, alltså något
slags lokalstyrelser, till vilka olika frågor remitteras
för yttranden och vilka även själva ha rättighet och
möjlighet att framkomma med impulser och uppslag.
Organisationen är sålunda lagd på bred demokratisk
grund, ehuru ledningen givetvis utövas enhetligt och
affärsmässigt.
Vilka fördelar vinnas?
Det har redan antytts, att huvudsyftet med det
samarbete engros-detaljhandel, som tagit sig uttryck
i de s. k. inköpscentralernas verksamhet, är att
förbilliga varuanskaffningen till detaljhandeln och
därmed till konsumenterna. Otvivelaktigt ernås ett
sådant förbilligande redan genom detaljhandelns
koncentration av inköpen hos de egna inköpsföretagen.
Ett stort antal leverantörer försvinner. Man sparar
tid, arbete och kostnader ifråga om resandebesök,
varumottagning, lagerkontroll, remitteringar,
bokföring etc. Men de största besparingarna och
förmånerna kunna dock vinnas hos engroshandelsledet både
vid inköp, som ske i större skala, och vjd
försäljningen. Visserligen ha inköpscentralerna icke avskaffat
resandesystemet, men en mycket stor del av inköpen
ske dock på kundernas eget initiativ. Resandena få
mer och mer till uppgift att med relativt långa
mellanrum besöka kunderna för att göra upp större
leverans-försäljningar och visa nyheter samt i övrigt lämna
råd och hjälp i olika angelägenheter och själva skaffa
sig en överblick över kundernas och marknadens
förhållanden, vilken överblick blir ett slags regelbundet
återkommande marknadsundersökning till hjälp och
ledning för inköpscentralernas verksamhet.
Kollektiv reklam och propaganda.
För att få reklamen och propagandan inriktade på
verkligt gripbara objekt har man dels åsätt de i
samarbetet deltagande detaljaffärerna en viss
gemensam-hetsbeteckning och dels lancerat egna märkesvaror.
Man har i vårt land icke tillnärmelsevis gått så långt
som inom de s. k. "voluntary chain stores" i Amerika.
Där ha alla i samarbetet deltagande affärer stöpts i en
form, de uppträda under samma namn, som om de vore
verkliga filialaffärer, ha likartad inredning osv. IIos
oss bibehålles individualiteten i mycket hög grad,
men ett visst gemensamhetsemblem måste dock finnas
för att man i propagandan skall kunna peka just på
dessa affärer. Lika nödvändigt är det för
varu-annonseringens bedrivande att ha vissa speciella
märkesvaror, som äro förbehållna de i samarbetet
deltagande affärerna.
Gemensamhetsreklamen och propaganden bedrives
i form av annonsering, affischering,
broschyrspridning, reklamfilm etc. I stor utsträckning lämnas
också hjälp åt detaljisterna i skyltningsarbetet genom
tillhandahållande av skyltmaterial, blickfång osv.
En särskild tidning utgives, och i denna lämnas
undervisning och information i olika frågor till såväl
biträden som köpmän.
Kapitalbildning och handelns nyrekrytering.
Det är uppenbart, att inom all handel en
kapitalbildning måste eftersträvas för framtida syften och
behov, och vad är då naturligare än att
kapitalbildningsobjekten bli de engrosföretag, i vilka
detaljisterna själva äro intresserade. Det kan icke vara
något intresse för en detaljist att medverka till
kapitalbildning i ett företag, i vilket han själv ej har
någon delaktighet. I företag däremot, där
detaljisterna äro meddelägare och inom vilka de genom sina
förtroendemän också ha medinflytande, bör sådant
intresse förefinnas. Inköpscentralerna, särskilt de
äldre av dem, ha därför ägnat kapitalbildningsfrågan
stor uppmärksamhet, och rörelserna ha undan för
undan starkt konsoliderats. Härigenom har det också
varit möjligt — och bör bli det i allt större
utsträckning — att bistå unga lovande köpmän vid
övertagande av affärer liksom också vid ny- och ombyggnad
av butikslokaler etc. Denna verksamhet för en
lyckosam nyrekrytering av detaljhandeln och för dess
sunda utveckling är ett rationaliseringsarbete på lång
sikt, som är den icke minst betydelsefulla frukten av
det ekonomiska samarbetet.
Handeln och industrien.
Det ekonomiska samarbetet inom svensk
varu-distribution är en företeelse, som bör kunna påräkna
intresse och sympati även från industriens sida och
då givetvis i första rummet från
konsumtionsvaru-industriens, vars alster förmedlas av den inrikes
handeln. De här omnämnda inköpscentralerna ha
icke inriktat sig på egen industriell verksamhet utan
ansett sin uppgift vara att sörja för handeln och dess
rationalisering. Det är också ett önskemål och en
klart avgiven programpunkt, att "inköpsrörelsen"
skall hålla sig till handelns gebit och eftersträva ett
gott samarbete med industrien. Endast om viss
industri intager sådan ståndpunkt, som icke kan be-
60
7 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
